Nytt!

Arbetar frenetiskt och för fullt med Allt för föräldrars många spännande projekt. Tidningar, tävlingar och intressanta artiklar, men bloggar också på http://oh-my.se

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Liv 2.0

Lady Sylvia lät mig gästa med detta inlägg den 30/11

Jag var hyfsat bekant med mig själv trodde jag. Jag hade gjort allt det där man ”ska” göra innan man slår sig till ro. Du vet vad jag menar, levt runt, rest, dejtat knepiga typer och druckit färgglada drinkar.  Jag var utbildad och med en bra uppåtgående karriär var jag redo att skaffa barn.

Jag känner mig själv, sa jag lite självbelåtet och tänkte att jora såatte, man är ju vuxen och nu är det dags för familjebildning.

Kände mig själv???

Det visade sig att jag hade ingen aaaaning. Inte den blekaste aning.

Vi kan börja med den enorma hormonstorm som fullständigt slog undan mina fötter. Reklamfilmer gjorde att jag bröt samman så att min make började snegla på telefonen och fundera på larmnummer.

Livet som nyförlöst golvade mig med både kärleksstorm och trötthetsångest och jag ammade ca 25 av dygnets 24 timmar. Jag ville vara allt. För alla. Utom mig själv.

Jag som var så förberedd, jag som skulle excellera inom detta område också. Jag satt chockerad och utmärglad och stirrade på min hålögda spegelbild.

-Vem är jag, undrade jag och såg stora tårar rulla nerför min kind.

Är jag inte så duktig som jag trodde att jag var? Är jag inte starkare än så här? Är det här det bästa jag kan göra?

Vad jag behövde var en rejäl ”reality check”. Det går inte att göra allt samtidigt. Det är inte meningen att man ska göra det. Det är en kosmisk sammansvärjning -ju snabbare du springer, rusar och stressar, desto långsammare går det. Stanna upp och stå stilla och du ser hur livet rör sig i perfekt oorganiserade cirklar.

Lite i taget, liiiite i taget påbörjade jag min väg tillbaka. Ett mellanmål här, en tandborstning där.

Rätt var det var kunde jag titta mig i spegeln och säga:

- Jag var här hela tiden. Hålögd och trött? Det är jag. Kärleksfull och varm? Det är också jag.

Vem har sagt at det är knepiga dejter och färgglada drinkar som får oss lära känna oss själva? Det ordnar livet självt utan dikterade attiraljer. Och varje dag öppnar för en ny del av dig själv att lära känna.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Glammigt?

Följande skickade jag till Emma-Lou 24/11

Mamma – Glamour

- Men hur glammigt kan det vara, ville P veta.

- Ganska glammigt faktiskt, svarade jag.

Diskussionen rörde livet som mamma.

P är min ”aldrig-gifta-sig-aldrig-bli-mamma-alltid-singel-det-är-ju-så-kul”-vän.

- När var du utomlands senast, undrade hon och la armarna i kors.

- Du, det var ett tag sen. Men att vara mamma är glammigt på ett annat sätt. Du vet känslan när man kommer hem från Cannes och har handlat hem flera påsar couture, sa jag, mån om att nå fram till P.

- Självklart, sa P.

- Det här är mycket bättre, sa jag och log.

P såg tveksam ut och andades långsamt in genom näsan. Det var inte utan att jag förstod henne. Jag såg vad hon tänkte, för det var vad jag själv hade tänkt så många gånger när jag träffat någon av mina väninnor som ”gått över till andra sidan”, mamma-sidan. Hålögda, med håret hopsnott i en rufsig hästsvans och med ett fånflin på läpparna.

Nu satt jag här, med samma fånflin som enbart innehas av mammor och nyligen värvade sektmedlemmar.

Jag undvek skickligt att svara på Ps utfrågning gällande mina senaste besök hos hudterapeut, massör och frisör av rädsla för att hon hade golvat mig om jag svarat sanningsenligt.

Jag kommer att återgå till mina gamla vanor med regelbundna besök hos diverse skönhetsexperter. Så småningom. Men sanningen är att först nu förstår jag innebörden av att ”skönheten sitter i betraktarens ögon”. Den betraktare vars ögon jag speglar mig i är min dotters, och hon tycker att jag är urvacker som hålögd, rufsig och med ett fånflin på läpparna.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Julgodis?

Den här hade jag med på LadySylvias blogg den 24/11

Sweets 4 my sweet

- Ska hon inte få äta kakor, utropade min väninna M.

Hon stod med ett färgglatt och prassligt paket fyllt med hårda kakor som fullständigt kryllade med E-nummer och härdade fetter.

- Självklart ska hon få äta kakor. Hon ska få äta massor med kakor, godis och alla tänkbara läckerbitar. Men inte några som innehåller saker jag tror är skadliga. Till exempel transfetter.

- Alltså, man kan inte skydda dom från allt här i världen, sa M och höjde förnumstigt på ögonbrynen.

- Nej, det har du verkligen rätt i, höll jag med och fortsatte:

- Men transfetter, cigaretter och kokain är sånt jag känner att jag som mamma faktiskt kan skydda henne ifrån.  Du vet, man gör vad man kan.

Det här är ett referat av vad som känns som en allt oftare förekommande diskussion. Min dotter börjar närma sig året och äter med god aptit allt som bjuds. Människor runt omkring oss vill bjuda henne på än det ena, än det andra. Allt som oftast någon liten godsak de har fått för sig skulle falla henne på läppen. Eftersom jag själv är noga med vad jag stoppar i mig, har jag självklart argusögon även på Trixis kosthållning. Än så länge har både kokain och cigaretter lyst med sin frånvaro på förslagslistan, men annars så duggar det tätt med tveksamma propåer.

Varför tror många att ”gott” är synonymt med färdigköpt? Jag kan baka kakor tusen gånger godare och helt utan vare sig transfetter eller raffinerat socker. Dåligt med tid eller ork? Nemas problemas, mosad banan med jordgubbar är färdigt snabbare än du hinner öppna ett rör med pringles.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

ta det lugnt

Den här var på fina Bambis blogg 30/11. Såhär på juldagen känns den som en påminnelse inför alla måsten som vi tror att vi nödvändigtvis ska uppfylla. Och du, är du och din familj förkylda, trötta, slitna eller helt enkelt bara osugna på att ge er ut? Utlys undantagstillstånd. Dra ur telefonjack, stäng av mobilen och bädda ner er allihop i soffa eller säng, ladda med familjefilmer och godsaker (även frukt) och njut av att titta ut på kylan.

Julstress

Stötte ihop med min väninna S häromdagen. Vi skulle ta en snabb lunch innan hon var tvungen att kasta sig iväg på nästa überviktiga uppdrag.

- Åh, vad skönt, nu är advent och jul äntligen här åh vad jag har längtat jag behöver verkligen vila upp mig lite nu, (andningspaus), men man får ju inte missa att verkligen njuta för det är verkligen inte länge den är här, julen alltså, nästan rappade hon fram, samtidigt som hon läste ett sms och vinkade till sig en kypare.

- Mhm, har du några speciella planer inför ledigheten?, undrade jag.

- Ja, oh, ja, jag menar, det är ju mycket som ska hinnas med på den här faktiskt ganska korta tiden. Tillexempel så är det ju alltid stress att kombinera makens och min familj, och jag vet att jag verkligen måste åka ner till syrran en sväng, jag gör ju alltid det och det skulle kännas konstigt och liksom inte som om julen kommit igång riktigt om jag inte gjorde det, sa S, med gäll och lite konstig falsettröst.

Hon liksom pressade in en tugga baguette som hon omedelbart svalde, osökt kom jag att tänka på hur boaormar ser ut när de sväljer en hel kalv. Levande.

Ungefär fem sekunder senare var lunchen över och vi tog ett hastigt avsked.

- Nä, vet du vad, nu måste jag rusa om jag ska hinna hem och vila, andades S utan ett uns ironi medan hon kindpussade mig farväl.

Kvar stod jag och funderade på om jag skulle gå förbi apoteket och fråga om jag kunde få köpa ett storpack Losec till S, nu när hon var tvungen att stressa iväg på sin vilsamma julledighet.

Vad jag vill säga med ovanstående litania är självklart. När så äntligen julen breder ut sina vingar, vägra alla krav. Se istället till att ta några riktigt lata dagar och bara njut.

Skynda dig att ta det lugnt!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Apropå julstök

Var med på gulliga MammaMorrans blogg 18/11.

”Flitiga händer

Min mormor har en bonad med texten ”Kärlek gör flitiga händer”.

Ett broderat meddelande från ett annat sekel som jag har läst otaliga gånger.

Som liten flicka mest för att jag precis lärt mig tyda de där krumelurerna som kallas bokstäver, som tonåring mest för att få fnysa åt dess orimlighet ”Vaddå, som om att man skulle vilja städa bara för att man är kär?” och som vuxen mest för att fundera över vem som har tid att brodera?

Sen blev jag mamma och jag förstod innebörden av orden. Jag blev hypereffektiv och det var kärlek som drev mig.

Min man och jag hade en månad innan graviditetsbeskedet köpt en fin bostadsrätt mitt i Stockholm.

”Ligger verkligen centralt och hur nära restauranger och barer som helst”, sa jag och myste över vårt läge.

Sen kom babybesked och jag kände mig som Neo i Matrix efter att han svalt det röda pillret.

Centralt läge? Läs: Sveriges mest trafikerade gata. Restauranger och barer? Läs: Konstant stoj och stim.

Här ville jag inte att min baby skulle växa upp. Det var bara att börja packa, styla lägenhet, anlita mäklare, hitta nytt ställe att bo på samtidigt som arbete och graviditet skulle skötas. Jag gick på knäna av trötthet, men för mig fanns inget alternativ, en liten person hade flyttat in i min kropp och det fanns ingenting, absolut ingenting jag inte gjorde för att se till att hennes liv skulle bli så bra som möjligt.

Nu är hon nio månader och jag har lärt mig att det är under den devisen vi mammor lever, vi gör allt vi kan för att våra barn ska få en så fantastiskt underbar tillvaro som möjligt.

Vi pysslar, fixar, donar och ordnar, lagar mat och klappar.

Och vad är det då som gör våra händer så flitiga? Jo just det -Kärlek!”

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

NU!

Det här inlägget var med på Lady Sylvias fina blogg den 17/11

Det finns ett uttryck som lyder: Vi gör upp planer och Gud skrattar.

Jag tänker ganska ofta på det där, att man inte vet vad livet har att bjuda oss på. Vi kan gå i skolan till vi har 374298572751 universitetspoäng eller styrketräna oss gladiatorstarka eller leva uteslutande på hälsokost. Allt det här gör vi för att försäkra oss om ”det perfekta jobbet” eller ”den perfekta kroppen”. Men vad händer om det inte blir som vi har tänkt?

Efter avslutade universitetsstudier kanske man kommer fram till att det inte var läkare/jurist/mikrobiolog man ville bli. Vad gör du då? Vem är du då?

Eller om frisksportaren som inte rört en cigarett i hela sitt liv får ett samtal från sin läkare om att komma in för samtal, ”Det vore bra att ta med någon anhörig”

Hur goda känns de där kruska-måltiderna då?

Vad jag vill säga med den här lite lätt deprimerande harangen är: Stanna upp i nuet. Om allt ställs på ända i eftermiddag, är du nöjd med de valen du har gjort hittills? Med livet du lever? Jag tror att det är farligt att leva ett förberedande liv, alltså att tänka: ”Nu är det lite trist, men till sommaren, då! Då börjar livet på allvar!

Nej raring, det är nu, i denna sekund, som ditt liv är på allvar.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Roffa åt dig!

Ett djuuuupt andetag. Så. Vi kommer inte ut med bilen eftersom det har snöat ungefär 40 meter. Ingen fara. Varför stressa upp sig? Nu är det jul och det är helt ok att gå omkring i pyjamas och njuta hela dagen. Mysigt! Du gör väl det? Njuter, menar jag. Gör det, den här dagen kommer aldrig mer tillbaka, se till att roffa åt dig all njutning du bara kan.

Jag tänker göra det. Jag ska ta lite julledigt och vila ordentligt. Lita på att jag finns här, på andra sidan skärmen hela tiden, även om jag inte kommer blogga så flitigt. Däremot kommer jag att reprisera mina 17 (!) gästblogginlägg här på min blogg. Så att allt är samlat.

Massor med kramar och en riktigt god jul!

Liv

Publicerat i Okategoriserade | 2 Kommentarer

Saga

Det var en gång en liten stad, fylld med människor av olika slag. Alla samsades och trivdes i varandras sällskap. Var det någon som behövde hjälp med att göra den godaste fruktsalladen, var någon genast där och kom med tips och råd för att få fram de allra finaste smakerna.

- Prova med lite mango,  sa en vacker mörkhårig man.

- Ja! Och lite pekannötter, sa en trevlig brunett.

- Varför inte pudra lite kanel över, föreslog en flicka med röd hellugg.

Och så fortsatte det till den godaste fruktsalladen man kunde föreställa sig hade producerats.

Stämningen i den lilla staden var gemytlig och trivsam, och ingen kunde föreställa sig vad som skulle kunna sabotera deras gemenskap.

En dag hade en rödhårig man slagit sönder alla fönster i den lilla staden. Glassplitter låg överallt och människorna var rädda för att gå ut.

- Hur kunde det här hända, frågade man sig och började snegla på sina medmänniskor.

Ryktet om att det var en rödhårig man som hade slagit sönder alla fönster spred sig och man började viska om att ”De där rödhåriga, de är allt lite lömska.”

Livet som rödhårig blev tungt. Aldrig blev de inbjudna till kalas eller gillen mer och ingen ville ha deras råd. De rödhåriga var ledsna och besvikna. De var precis lika rädda som alla andra. Det var ju även deras stad som blivit massakrerad, deras tillit som fått sig en törn.  Ingen ville ge dem tröst och de kände sig tvungna att dölja sitt vackra röda hår eftersom människor automatiskt trodde att de var brottslingar om de såg deras röda lockar.

Här avbryter jag sagan, för jag vet inte hur den kommer sluta.

Vad tror du?

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Rädsla eller kärlek?

En bekant till mig sa en gång att det bara finns två saker som motiverar oss människor. Rädsla och kärlek.

Låter vi kärlek styra våra val, kommer livet bli roligt och spännande, givande och lärorikt. Låter vi rädsla styra oss blir det följaktligen tråkigt, trist och händelselöst.

Det här, liksom mycket annat i livet är mycket lättare sagt än gjort.

Jag vet att när jag som liten stod överst på rutschbanan och var rädd för att åka fick rådet av min gudmor att göra det ändå.

- Gör minst en sak du egentligen inte vågar varje dag, sa hon och tittade uppmuntrande på mig.

Jag gjorde det och var väldigt glad efteråt.

”Jag är inte bara modig, jag är dessutom stark och duktig,” tänkte jag och gick med stolta steg mot glasskiosken.

När jag blev lite äldre blev jag bjuden till Barcelona för ett jobb.

- Själv till en främmande stad, tänkte jag nervöst.

Men jag gjorde det. Väl i Barcelona gick jag på restaurang själv, gick på upptäcktsfärd i den vackra staden och konverserade människor medelst kroppsspråk och lösryckta spanska glosor.

Det gick hur bra som helst.

I planet på väg hem till Sverige, tänkte jag: ”Jag är inte bara modig, jag är dessutom stark och duktig, jag tror jag ska beställa en glass.”

Nu kan jag låta bli att öva mig på att vara modig. Men kan du det? Har du provat dina vingar på senaste tiden?

Publicerat i Okategoriserade | 2 Kommentarer
  • Presentation

    Allt för föräldrars forum Liv – en småbarnsmamma med en mission, välmående inifrån och ut.

    Mamma till Ix som föddes den 12 februari 2010. Från att ha varit flickan med de högsta klackarna och de blankaste läpparna som aldrig missade sin tid hos massören, hudterapeuten eller dietisten förvandlades jag till en superstressad, rufsig snabbmatsätare.

    - Det spelar ingen roll! Om Ix mår bra, mår jag bra, var mitt ständiga svar på oroliga frågor.

    Naturligtvis hade jag fel, för att Ix ska må bra måste hennes Mamma må bra. Nu jobbar jag för att vi ska må bra hela familjen, inifrån och ut!

    PS! Om du vill maila till mig använder du liv@alltforforaldrar.se

  • Kategorier

  • Arkiv

  • Ola Schenström

    Allt för föräldrars mindfulness-expert Dr Ola Schenström är specialist i allmänmedicin och en av Sveriges ledande experter på Mindfulness.
    Ställ en fråga till Ola »
  • Allt för föräldrars forum
  • RSS Okänt flöde


© 2009 Svenska Allt för Föräldrar AB. All Rights Reserved.

Kom igång på AFF

Genvägar på AFF

Om AFF

WP SlimStat