Försök nr 11

Livet

Livet känns rätt så ordentligt värdelöst nu. Jag trodde verkligen att det skulle gå vid nästa graviditet. Jag hade en så bra känsla. Men jag hann inte ens komma några dagar.. Jag har fortfarande inte fått någon ordentlig blödning, utan det har kommit spottings i snart 3 dagar nu. Brösten gör oerhört ont och är svullna. Men testet i morse var helt blankt.. Så varför kommer inte mensen? Jag vill bara ha det överstökat.

Fertilitetsenheten ser inte detta som en graviditet. Utan bara att jag testade för tidigt. Hade jag testat några dagar efter bim, ”som man ska” så hade jag aldrig vetat om detta. De kanske har rätt. Isf i det att jag ska sluta testa tidigt. Jag har sagt till sambon att han ska förbjuda mig att ha massa test hemma. Istället går vi och köper om mensen inte skulle komma.

Jag är disträ och har svårt med minnet. Jag kommer inte ihåg viktiga saker, och det är inte likt mig. Jag antar att det varit för mycket med allt. Vårt bröllop är strax och sedan är det en efterlängtad semester. Det ska bli oerhört skönt!

Ingen av oss vill ge upp, men vi har inte bestämt hur vi gör under sommaren. Vi får se. Igår ringde även fertilitetskliniken upp, efter att jag skickat ett mail till dem angående om hur jag känner över bemötande och allt. En sköterska ringde upp och verkade förstå vår frustration och frågade om vi ville ha ett möte med en läkare i lugn och ro efter sommaren. Så hon ska boka in såfort de öppnar igen. Dock vet jag inte riktigt vad de ska göra.. De vägrar ju ge mediciner, och verkar tycka att vi bara ska försöka om och om igen. De är nog bland det värsta man kan föreslå till någon med upprepade missfall. Det och att vi inte får någon plan över hur man behandlar par som oss. Vad tänker de göra om det fortsätter såhär?!

Plus sen minus

Iförrgår plussade jag.. Svagt men synligt. Dum som jag var berättade jag direkt för sambon och jag sa till och med orden -denna gång kommer det gå! Snacka om att bli stucken i ryggen, igen. För testen igår och idag är knappt något att prata om. Denna gång bröt jag ihop totalt. Jag har aldrig känt sådan hopplöshet som jag kände idag. Jag grät och grät och tryckte ifrån sambons samtal för att jag inte ville att han skulle höra hur ledsen jag var.

Jag ringde även fertilitetskliniken. Jag försökte hålla tillbaka tårarna, men när hon säger att man inte ska testa innan BIM och att det inte räknas som mf när man inte kunnat se ett foster osv så bröt jag ihop igen. Jag krävde en plan på hur de ska hjälpa oss, men åter igen så får vi svaret att vi ska fortsätta försöka. Inte tänka på det så mycket. Leva! FY FAN!!! Hela mitt liv handlar om lyckan med barn och familj. Det finns inget större jag önskar mig än att vi ska få ett barn ihop. Men även människor som jobbar med detta, sorgen, misslyckanden. Så verkar det inte förstå känslan. Känslan som äter upp än..

Jag vet ärligt talat inte vad vi gör nu. Jag är så trött. Jag är trött på att tänka och känna. Längtan.

Jag visste att detta skulle krossa mig om det hände en fjärde gång. Fyra gånger på 1 år. Nu handlar det inte längre om otur, nu måste vi och våra läkare förstå att detta är något annat. Något som är fel.

Det finns fler utredningar i Aten att göra. Där är de experter på immunologi. Det är otroligt många som funnit hjälp där. Saken är bara den att själva läkarkostnaden och prover kostar runt 20 000 kr. Dessa pengar har inte vi nu. Vi ska gifta oss och resa i höst.. Hur får vi pengar till det? Även fast jag just nu inte orkar något som har med fertilitet att göra. Så kommer jag inte ge upp än!

 

Orkar inte

Jag orkar inte koncentrera mig på jobbet idag. Tänkte bara på om jag är gravid eller inte. Jag tog inget test imorse och nu ångrar jag mig. Står i valet och kvalet om jag ska åka och köpa ett på lloyds. Men vet inte. Jag lägger resan så mycket pengar på test..

Jag vill så gärna!! Jag är orolig för att jag kommer gå ännu en sommar och höst innan det tar sig igen. OM det ens tar sig igen.. Jag vet att så många försökt så mycket längre än oss. Men när jag gått runt och tänkt på detta dagligen i ca 2 år. Så känns det som en evighet. Vi båda vill så mycket. Så mycket så att det gör ont..

Negativt

Progesteronprovet visade 45, så det betyder ägglossning 🙂

Brösten har blivit väldigt svullna och ömmar. Så jag tog ett test idag. Är bara på äl+9 och det visade såklart negativt. Tråkigt 🙁 Men kan ju vara för tidigt. Om inte så får jag tänka att jag inte har några restriktioner på vårt bröllop och jag behöver inte vara orolig för missfall. Dock så har ju fertilitetskliniken stängt under sommaren, så vi får bestämma själva om vi ska köra med Letrozol eller inte. Vi får ju inga kontroller under sommaren. Aja vi får väl se.

Känsla

Jag skrev för ett tag sedan att jag hade en känsla av hopp. Att vid fjärde gången ska vi lyckas. Jag fick den känslan nyss igen. Och rätt ofta brukar min magkänsla ha rätt. Jag hoppas mer är någonsin att den kommer ha rätt när det gäller detta!

Dock har jag kanske inte så stort hopp denna cykel, att det tar sig. Dels för att jag haft konstigt ömmande i brösten redan vid äl, (om nu äl varit/var då) de är redan svullna. Så det känns som att hormonerna inte riktigt är som de ska denna gång. Sen att tempen varit så konstig. Jag kanske inte ens har ägglossning denna månad. Fast om man har en mogen äggblåsa och en fin slemhinna, får man ägglossning då? Eller kan det förtvina typ? Aja, imorgon får jag lämna progesteronprov så då lär jag få svar.