Månadsarkiv: september 2016

Kosttillskott

Det är ju en hel vetenskap runt detta med tillskott för fertilitet. Jag började med endast folsyra, sen blev jag ju gravid och köpte apotekets gravid vitaminer som innehåller allt möjligt, och tillräckligt med folsyra. Sedan har jag testat rosenrot, som funkade super bra förra cykeln då den förkortade så jag fick äl på cd15 istället för 20 som denna månad. Käkade folsyra denna månad med, men uppenbarligen funkade den inte nu.

Omega 3 är något jag åt då jag blev gravid med min dotter för 6 år sedan. Och detta började jag med för några veckor sedan. Får väl se om det hjälper något.

I fredags hade jag tid hos gyn. Jag gör en undersökning då och då och kände nu att det var dags. Dels också för jag ville vara säker på att allt var borta från mf och att allt såg bra ut. Och allt såg bra ut. Dock var min slemhinna tunn, har jag förstått i efterhand. Har för mig de sa att den endast var 5mm på cd 19. Men i journalen på mina vårdkontakter har de skrivit 6 mm och att jag hade en follikel på 25mm. I vilket fall så beställde jag hem ProgesterAll, som eventuellt kan hjälpa att bygga upp slemhinnan i livmodern och göra så ägget fastnar lättare. Det kan även hjälpa vid eventuell graviditet.

I lördags tycker iaf fertility friend att jag hade ägglossning och jag är idag då på  Äl+4. Tempen åker sakta sakta upp, så får väl se hur detta blir. Jag har inte fått ont i brösten än, och det brukar jag ju få bara någon/några dagar efter äl. Dock är jag öm i bröstvårtorna.

Idag är det en sådan dag..

Idag är det en sån dag som jag bara vill åka hem från jobbet, gömma mig under täcket, gråta och tycka synd om mig själv. Jag vill så gärna bli gravid, jag vill så gärna att den lilla skulle ha stannat kvar. Det hade snart varit dags för ul och kanske hade vi fått veta om det vara en liten kille eller tjej. Varför blir jag inte gravid igen? Vad är problemet? Jag kan inte sluta tänka på det. Ser bebisar eller gravidmagar överallt. Jag vill också känna lycka, känna lycka tillsammans med min blivande man och vårat gemensamma barn.

Vi är ju lyckligt lottade som har varsitt barn sedan tidigare. Men ärligt talat så mådde jag så otroligt dåligt i det förhållande jag var i då plus att jag var ung. Så jag kommer knappt ihåg något förutom all ångest. Jag tog inte tillvara på tiden när jag var gravid eller min dotters första år. Det var för mycket runt omkring. Så det känns som att när (om) jag blir gravid igen, så kommer det kännas som första gången.

Jag har denna cykel inte fåt något positivt ältest. Jag har inga tester kvar så det får bli som det bli. Tempen spökar också så allt känns bara jobbigt. Bläää!

 


 

Stegring och levervärden

Ojoj här går det undan! Är på cd10 och tog ett ältest idag. Var väldigt starkt så får nog positivt redan i morgon eller i helgen 🙂 Dock har jag inte fått några äl flytningar än, så hoppas på det imorgon.

Idag fick jag även komma till läkaren. En fantastisk läkare som frågade mig om precis allt och ville undersöka alla möjliga diagnoser. Slutade med massa prover och kommer få svaren inom några dagar. Något prov skulle ta ca 10 dagar. Men jag kom på att man kan se sina provsvar på mina vårdkontakter. Gick in och det mesta såg bra ut förutom ett lever värde som var sjukt lågt jämfört med vad det ska vara. Har googlat men hittar bara massa info om värdet är högt. Så jag får vänta och se om hon hör av sig om det. Sen var sköldkörtelvärdet TSH 2,5. Enligt läkares värden så är det bra. Man ska ha högst 4. Men enligt många så ska det bara under 2 för att bli gravid. Så jag vet inte. Någon som vet?

Något som är fel..

Är inne på min 3e förkylning/halsont nu på ca 1,5 månad. Jag hinner inte ens blir frisk innan det är dags igen. Det känns som hela kroppen är ur balans. Ont och har stickningar i armar, ben, händer och fötter. Svullen tunga som värker som tusan på ena sidan och har massa bitmärken. Är konstant trött och grinig. Har ring vc hela veckan pgr av detta och vill komma in och ta prover och kolla sköldkörteln. Men alla läkartider är slit säger de om och om igen, plus att jag hör hur trötta de är på mig.

Jag har ju haft en del kontakt med vården sista året. Inte obefogat. Men nu tar de hela tiden upp att detta kanske är psykisk (utan att ens tittat på mig) och ät jag orolig så kan jag ju åka till akuten, för att inte ta upp deras läkares tider. Suck! Men imorgon skulle de iaf ringa upp mig så jag får en tid..

Är ju även snart dags för äl, så vill ju gärna att kroppen äntligen får vara frisk då.

För övrigt denna månad äter jag rosenrot fram till äl. Äter även vitaminer och omega 3. Känner mig just nu även rätt lugn denna månad när det gäller att göra barn och om det blir nåt. Har börjat ställa mig in på att det kommer ta tid och det blir när det blir.

Dock fick jag se bilder på vännen lilla knodd efter kubtest. Blev såklart jätte glad för deras skull, men var samtidigt nära på att bryta ihop. Kunde inte låta bli att tänka att det kunde varit vi som fått vara lyckliga och fått se vår lilla..