Heja Sverige, heja livet

Kom i bra tid till jobbet, trots blixthalka. Parkerade, tog min väska och kassen med matlådor. Börjar gå och PANG. Fötterna åkte upp i luften som när någon halkar på en banan i tecknad film. Jag flyger bakåt, hinner på något vis skydda huvudet och landar olyckligt på armbågen.

Känner tårarna bränna innanför ögonlocken och tar mig in till kontoret där allt brister när kollegorna gått ut på jobb. Får bra stöd och vill prova jobba. Vid första kund inser jag att stödstrumpor och bädda sängen inte är det optimala. 

VARFÖR händer sånt här när jag redan tycker att det mesta liknar skit? ”En olycka kommer aldrig vid rätt tillfälle” är vad min chef svarade. Han sa det någon gång förra året också och visst är det sant.

DSC_0821

Hämtade hem skruttungen efter lunch. Ni må tro hon sken som en sol när hon fått lyssna på saga med stora barnen istället för att vila på sin madrass! 🙂

Nu blir det middagsvila framför skidorna. Heja Sverige, heja livet. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *