Johan ringde på förmiddagen och frågade om jag ville övertala Astrid att gå till dagis (som om det finns något val…?) då hon bara varit ledsen när han nämnt det.
Men jag kan säga att jag har fullt upp att få hem henne därifrån på eftermiddagarna! Hon blir glad när jag kommer och vi kramas länge. Men sen bär det av 😉
Hon trivs nog rätt bra ändå. Jag är iallafall väldigt nöjd än så länge, med allt från pedagoger till hanteringen av specialkost!
Skulle ta en seriös bild men såg både tjock och olycklig ut så… 😉
Vissa människor har förmågan att fastna på bild, andra en fin insida. Vissa människor bara har DET! ♡
på av vad som är vårt hem. Det är fortfarande tomt och kallt, stelt och fyrkantigt. Skolmatsal som min kära sambo kallar det.
Men det tar sig. I helgen gjorde vi av med många sedlar på inredning och dekoration. Inte mig emot 😉
Jag har blivit sugen på att ha inflyttningsfest också.. Skulle vara riktigt roligt att dra ihop några vänner (även de som slutat bjuda in oss) och ha en grym kväll tillsammans! 🙂
OM jag blev glad när telefonen ringde och kvinnan på andra sidan luren talade om att hon hade blomsterbud till oss?! Vilken pang-start på veckan.
Efter maten försvann Astrid. Spårlöst borta var hon… Men ett fnitter och två små fötter avslöjade henne 😉
Älskade barn. Om du bara visste.
Idag är en riktigt prövande dag. Astrid har varit så fruktansvärt trött då hon vägrat sova både natt som dag. Det har tydligen blivit ”läskigt”
Jag har tagit många djupa andetag. Under kvällen sa jag till Johan att jag inte kommer klara den kommande veckan. (Han jobbar eftermiddag och Astrid blir sju resor värre när jag är ensam med henne)
Har många gånger funderat på VAD jag gjort för fel och HUR vi hamnade här.
Duscha var okej. När jag klippt hennes naglar ville hon sitta kvar i famnen och ”klippa mina” DÅ, från ingenstans, kommer det.
”Ja ätta dej mamma”
Så här ligger vi. Avslutar dagen som vänner med världens kärleksförklaring. Livet med en tvååring.
