Vi har precis kommit hem efter en grillkväll på självaste Valborg. Vädret var inte på vår sida så jag och Astrid fick stå under tack medan pappa Johan tappert grillade korv över öppen eld.. Ska det va så ska det! Vi stannade en bit in på kvällen och traskade hem när vi kände att det var lagom. Astrids mage skötte sig bra och de små ont-stunder hon fick var lätt-tröstliga. Någon gång ska väll vi också ha tur! 😉

Nu ligger vi med täcke och kudde på soffan. Astrid sover i vagnen.
Vi ska för första gången sen hon föddes, försöka titta på en film. /Elin

Då var kyrka och präst till dopet bokat! Det blir ett sommardop för Astrid då det inte fanns många tider att välja på och jag tycker nog att hon kommer vara i en lagom ålder då. Så nu vet vi vad jag ska pyssla med de stunder jag får över (vilket inte är många, men några) Jag känner att planera är en bra uppgift för någon som är lite av en kontrollfreak.

Så nu ska min kontrollsida bli stimulerad
och min dotter ska få en riktigt fin dopdag. /Elin

Vi fick en inbjudan till grillkväll med gänget på Valborg. Spontant kände jag JA! Sedan kom alla tankar och orosmoment som våra kvällar innehåller. Kommer Astrid skrika? Isåfall, när börjar hon och hur länge? Tänk om hon behöver ammas under tiden vi är där, vilket med största sannolikhet inträffar. Hur gör jag då? Jag är inget fan av att amma med publik men vill gärna inte behöva be om ett rum. Ska vi kanske ta bilen dit så jag kan amma i den? Fast om vi promenerar somnar hon nog i vagnen. Glömde jag säga att det är miljoner tankar som snurrar i mitt huvud just nu?

Tankar som gör det hela värre än vad det är.
Men det går inte att styra. Jag är så inkörd.
Inkörd på att varje kväll är en ny kamp. /Elin

I brist på intresse såldes motorcykeln. Mig spelade det liksom ingen roll, då vi nu i sommar med säkerhet inte kommer att kunna åka så mycket. Johan köpte därför en cross som han kunde ha och ”leka av sig” på.

Nu i sommarvärmen har andra börjat rasta sina motorcyklar och jag ser att han känner suget av fart. Liksom saknar att få ligga limmad mot tanken på någon fartfylld mc. Och jag måste erkänna att jag gör detsamma! Därför bad jag honom ringa på en annons på en mc som kom ut under eftermiddagen. Sagt och gjort. Några timmar senare står den i vårt garage och jag undrar vem av oss som är gladast.

Just nu försöker jag avgöra om pirret i magen beror på att jag ska få mig en åktur i sommar
eller att jag blir sådär nykär när jag ser honom blåsa förbi. /Elin

Samtalsämnet just nu här hemma är dop. Ska vi döpa? När? Var?
Och framför allt.. Vilka ska få komma? Eller vilka vill komma?!

Jag är både döpt och konfirmerad. Johan är inte ens döpt. Vilket resulterar i att han inte känner något behov av att döpa vår dotter medan jag mer än gärna vill, eftersom att det hör till. Vi försöker kompromissa lite. Försöker mötas någonstans på vägen. Har kommit så långt att Johan sa: Vi åker dit, häller vatten på hennes ansikte sen åker vi hem igen! Ja, jag ska nog ta och förklara det där med dop lite bättre för honom..

Jag funderar på att skriva en text eller hålla tal.
Men hur ska jag få någon så liten att förstå,
att hon är det vackraste jag fått uppleva? /Elin