VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ett hejdå!

Jag har bestämt mig att jag kommer inte fortsätta med bloggen. Det känns som om det spelar ingen roll vad jag skriver för folk bara tycker en massa. Jag vill inte ge er min energi o dela med mig av mitt liv till er. Mina vänner o familj träffar jag o dom vet vad som händer. Det är det som betyder mest för mig.

Jag vill skriva ett stort TACK till er alla som följt mig!

På min Instagram hänger jag dock fortfarande (lajnaell) även om det blir ett avslut här.
Massor med kramar till er alla
12526_324476041055691_1197923882834806064_n
Kommentera

Det går inte…

Det går inte att ha bloggen öppen.

Jag återkommer! I morgon, en månad, nästa år. Det märker vi…

Jag har vid svaga ögonblick funderat på vad jag känner. Det är svårt att veta när man befinner sig mitt i det, men jag vet. Jag vet det mycket väl.

1.

Kommentera

Det är slut…

Ingenting är inte svart eller vitt. Jag förstår att det kanske är bilden som målas upp. Ofta skriver jag i affekt, när känslorna bubblar över och jag måste sätta dem på pränt.

 Jag skriver på mitt sätt, det uppfattas på ett annat sätt av andra. Jag ska sluta med det.

Jag slutar därför nu med min blogg.

Den kommer ligga kvar o den uppdateras när jag är på rätt köl igen med allt här i livet.

Jag kommer uppdatera mitt Instagram så häng med mig där om Ni vill.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

large

Kommentera

Tvärtom

Jag önskar att det hade varit tvärtom. Att det var du som hade lämnat mig. Att det var du som hade krossat mitt hjärta, grusat mina framtidsplaner och nollställt mina drömmar. Jag hade kunnat hata dig. Tyckt att du var en osympatisk, kall, egoistiskt och vidrig människa.

Tyvärr är rollerna ombytta. Det är jag som är aset. Du är krossad. Ditt hjärta slår fysiskt men känns trasigt. Som om en viktig del har försvunnit vilket resulterar i hjärtesorg. Jag hade hellre blivit sårad och sviken, än att vara den som sårar och sviker.

large

Kommentera (2)

En dag vid havet!

Igår körde jag, Elin o hennes kompis till havet. Det var alldeles underbart väder! Vi blev bjudna på grillat på kvällen o tjejerna stannade kvar.

Nu är dom hemma igen o har så roligt o det värmer så gott i mitt hjärta! Dessa två har umgåtts hela helgen tillsammans.

large

Jag saknar att fota o ta fina bilder. Men den glädjen kommer nog sakta men säkert tillbaka igen. Det är upp till mig! Mobilbilder är inte lika lockande tycker jag…

Jag saknar min Mira otroligt mycket. Men jag vet att hon har det bra. Hon är på semester med J.

Men jag har det bra i min ensamhet. Precis vad jag behöver!

Det är så mycket jag vill skriva men som jag inte vet om jag kan. Detta med att döma. Men jag tänker inte tiga… Jag skäms inte för att jag är människa. En människa som agerar på mina känslor. En människa som älskar livet så högt att det inte finns tid att spilla på att vara bitter. Jag ska kämpa för att vara sann i mitt liv. Det liv jag lever här och nu. Vem fan kommer tacka mig för att jag teg när jag är död?

Kommentera (1)

För att få de senaste uppdateringarna