min lilla fantastiska gofis har varit så himla tapper. han är så gullig och glad hela tiden och nu är febern borta så imorn blir det en tur till förskolan eftersom jag är så himla tråkig och han vill leka och skutta omkring och så hämtar jag tidigt. enda smolket i bägaren är antibiotikan han ska ta morgon och kväll, han fullkomligt avskyr den. har försökt muta, truga, blanda ut men det enda som funkar är att pappan håller fast och jag sprutar in den uräckliga vätskan med doseringsspruta. han hulkar och hostar och skriker i panik och det är helt fruktansvärt men på nåt sätt verkar han förstå att han måste ta den även om han just i stunden verkligen inte vill. men jag känner att det är viktigt så han inte får komplikationer med hörseln senare så även om det skär i hjärtat så gör vi det och snart är halva behandlingen utförd. vi har efter varje dos pratat om det och han vet varför och att det är viktigt, ikväll innan läggningen pratade vi om att den var äcklig och jag sa att jag är ledsen för att jag måste ge honom medicin som smakar bajs. då svarar han ”ja, bajskorv! och kiss!” och fnissar jättemycket och jag också.
hursom, börjar bli otålig över att det aldrig kommer nån bebis (ja jag vet att bf är på söndag) men väldigt glad över att jag slapp lämna jättesjukt barn. idag upptäckte jag att det kommit mjölk i brösten, de har iofs bara varit i torka i ca 7 månader men det var ju spexigt. holgis var med och tyckte det var mycket spännande och ville smaka, och jag tycker inte att det är några konstigheter så det fick han, utlåtandet blev ”gott!”, känns ju bra.
i den här veckan hade holger funnits i två veckor, den här bebisen kommer ju vara betydligt större så det känns rimligt att plocka ut bebiskläderna i stl 44 ur bb-väskan. holgis hade ju stl 56 när han var 3 månader, den här kommer ju antagligen bli en brottar-britta och alla sommarkläder vi har kommer vara alldeles för små.
min lilla pyttebebis på inte ens 3kg, hemma med sin pappa, iklädd pyjamas i stl 44. snart 3 år sen, fort det går
Kommentera (2)10 dagar kvar till bf och 1 vecka plus från holgers förlossning. tycker det gör det hela än mer uppenbart att det var gbs-infektionen som spräckte hinnorna och kroppen ville ha ut bebisen fort fort. så det känns hoppfullt inför en ”normal” förlossning. och alla sammandragningar och mensvärk känns också som nåt bra, kroppen vänjer sig långsamt. tycker de flesta brukar gå ungefär hyfsat lika länge i sina graviditeter, trodde jag också skulle göra det men nu har jag ju ingen aning. skulle vara typiskt att jag gick över tiden maximalt och fick barnet i mars. halva släkten fyller i mars, holger skulle kommit i mitten av april och hans kusin i slutet av februari men båda kom i mars. och jag, min bror, mamma, svärmor och en himla massa andra fyller år då. bonusbarnet har födelsedag 19 februari så vi hoppas att det inte blir på samma dag, lite roligare med egen födelsedag. men bebisen dyker ju upp när den har lust så det är bara att vänta och se.
Kommentera (1)skrotade iväg idag på gravidyogan som tillhandahålls av min MVC, gillade min betalvariant lite bättre eftersom den utgår från föda utan rädsla-konceptet, gillar lugn andning framför en mer forcerad som ska ge kraft. hursomhelst, den här yogan är också super och jag andas på det sättet som känns bäst. på slutet ska vi alltid göra en uthållighetsövning, typ armar ut jätteobekvämt hyfsat länge och försöka andas oss igenom ”värken”. alltså, ej så uthållig, vill i smyg släppa ner armarna och tänker att hur ska en orka sig igenom mååånga värkar som dessutom inte är obekväma utan mer som rådbråkning (har läst nånstans att förlossningsvärkar smärtmässigt kan likställas med ca 13 stora frakturer samtidigt). fast å andra sidan har jag aldrig tagit ner armarna utan pinat mig igenom, andats ljudlöst och tänkt på nåt fint. lite rädd att min pepp börjar förvanskas en aning av rädsla igen men ska försöka låtsas om att det kommer gå huuur fint som helst.
var så himla trött efter yogan då jag i vanlig ordning hade svårt att somna och vaknade vid 02.30 med smärtsamma sammandragningar hyfsat regelbundet. tänkte att nääe, kan inte föda outsövd så somnade om och vaknade tidigt men med lugn livmoder. måste ju sysselsätta mig med nånting om dagarna och sova middag är inget alternativ eftersom jag absolut inte kan sova på kvällen sen. så jag plockade fram ett påslakan jag köpte för en femma på lokala loppisen förra veckan, ett riktigt urtvättat, gammalt och mjukt samt slaktade detta. har en ny fäbless för att sy i vävt tyg för det är så himla smidigt och tacksamt. så jag slängde ihop en superbaggy bralla, fodrad hätta, vändsydd dregglis och en napphållare. tänkte att bebisen kanske blev lite peppad att komma ut till nytt set! dock upptäckte jag för en stund sen att jag tappat en bit av en provisorisk lagning i en tand (asgammal fyllning som spruckit, karies gått ner djupt under, tandis vill vänta med att borra upp tills några månader efter bebis kommit för att eventuellt rotfylla *döööör*, därav proisorisk lagning) så helst ingen bebis innan det är fixat.
obs, vill bara påpeka att rosa är inte för att det troligtvis är en bebis med snippa utan för att det var ett tjusigt tyg
Kommentera (4)såhär gravid har jag aldrig varit tidigare. holgis kom ju natten till idag i motsvarande veckor. som sagt har jag mer ställt in mig på det här datumet än bf så nu känns det som att jag går på övertid. vilket i mitt fall kan innebära att övertiden kan dra ut på över en månad, OMG! Jag kan med andra ord föda i mars, vilket är ungefär hundra år bort i nuläget.
Jag kanske är en sån som bär mina barn i 42 veckor men att GBS-infektionen sist gjorde att det startade tidigare. det positiva med det är ju isf att det med största sannolikhet var därför värkarna började som en smocka i fejset. men kanske osmart att sätta sitt eget bf drygt 2 v före det ”riktiga” eftersom väntan blir så lång. jag känner mig ju så redo och vill bara att det ska vara igång. kanske känner jag in för mycket, har mycket sammandragningar och förvärkar men det kan ju betyda lite vadsomhelst. bara att vänta helt enkelt.
Kommenteraokej, alla som är trötta på preggo/förlossning/bebis, sorry men det är liksom det som är mitt stora fokus nu.
och wow vilken energi jag fått senaste dagarna! kan bero på att jag nu tar både luftrörsvidgande och hostmedicin med efedrin dagligen (stackars bebisen kommer säkert födas med horn i pannan efter allt jag petat i mig under graviditeten) mot astman, men också på grund av att jag äntligen kan andas bättre! för första gången sen tidig höst bubblar det inte i halsen när jag andas och även om jag fortfarande hostar slem så är det betydligt mindre! dessutom är jag så himla uppe i det här med förlossningen och är uppfylld av det jag lite oförtjänt elakt kallar ”flumflum”, dvs mindfulness och liknande.
har bestämt mig för att jag vill föda på södra bb, som är lite mer fokuserade på flumflum och jag hoppas att det finns plats när jag ska föda. som sagt är mitt stora mål att inte gripas av panik, vilket hände nästan direkt när värkarna drog igång sist. har också bestämt mig för att jag inte vill ha eda oavsett om jag får värkstorm eller ej. jag klarade ju uppenbarligen hela öppningsskedet utan förra gången och den störde bara resten av förloppet utan att ge nån smärtlindring. önskar också att jag slipper ett konstant lustgasrus under 10 timmar så jag är lite mer med, dock tar jag gärna lite om smärtan blir outhärdlig. i övrigt lämnar jag det öppet.
var hos barnmorskan idag och allt var fint, bebisen är fixerad och ligger långt ner mot bäckenbotten, kan vara därför jag har fått förvärkar, igår molade det på ganska bra.
fick förfrågan om jag efter förlossningscoachingen imorn ville ha en timmes massage och om jag vill! woha, sen kan det gärna kicka igång, med mjuk kropp och förlossningstips i färskt minne!
v 38, och yes, samma dress som tidigare, blir lättast att se tillväxten då^^
Kommentera