könsbesvikelse

tisdag 17 december 2013 kl 13:21 | förlossning/graviditet/ genus

har ju sedan massa år varit intresserad av kön och genus men det är först när en får egna barn det ställs på sin spets. tyckte jag var så himla medveten men när jag var gravid första gången var jag säker på att bebisen skulle vara en tjej och undermedvetet hoppades jag väldigt mycket på att jag hade rätt. inte för att jag skulle sätta på rosa volanger utan för att det är så mycket lättare att relatera till det egna könet och jag är i princip uppvuxen utan manliga släktingar. och det vore ju toppen att få en flicka som kunde uppfostras till en stark individ. en matas också så himla hårt med att mor-och-dotter-relationen är sååå speciell.

så snopen jag var på rutinultraljudet när det visade sig att bebisen hade snopp, hur gick det till, hur kunde jag reproduceras som pojke? jag storgrät på väg därifrån och den stackars pappan till snoppbarnet stod handfallen. grät av besvikelse över att det kändes som fel bebis, över att jag ens brydde mig om vad bebisen hade för kön och över att jag inte bara var tacksam över att världens sötaste därinne var alldeles perfekt. får väl till viss del skylla den oväntade reaktionen på hormoner och nervositet. men efter att allt sjunkit in blev jag så väldigt tacksam över att det inte blev som jag väntat och för att jag var tvungen att reflektera över varför jag ville ha en tjej och vad jag själv la för värderingar i olika kön trots att jag trott mig vara neutral.

och jag är ju bara så fantastiskt glad över att jag fick världens bästa barn och att jag blev tvungen att tänka till och det inte finns nåt som skulle varit annorlunda om holger fötts med snippa, förutom namnet då, har inte kommit så långt än. älskar alla hans speciella egenskaper, vissa skulle klassas som tjejiga och vissa killiga av dom som har ett behov av att köna. och min mamma kan inte låta bli att påpeka hur typiskt det är att han älskar bilar, att det sitter i generna hos killar (ja ända sen fred flinta åkte runt i stenbil har detta nedärvts i hundratusentals år). han har fått möjligheten att välja det intresset helt själv och för honom har hans bilar egna små personligheter som figurer som helst.

nu när jag är gravid igen och vet att det med största sannolikhet är ett flickebarn jag bär gratulerar alla som att jag vunnit högsta vinsten. innan vi visste sa de flesta att ”hoppas det är en tjej den här gången” och jag har hört flera som väntat sin andra pojke som fått höra rent oförskämda kommentarer som ”vad synd”, ”då får ni skaffa en trea också så ni får en tjej” etc. detta verkar inte lika vanligt för den som väntar en andra flicka. i västvärlden verkar det ses som ett privilegium att ha en dotter och att en son kommer en aldrig nära (som magdalena graafs tragiska uttalanden i mama). själv kan jag inte förstå hur en aktivt kan önska motsatsen (de som verkar mest inne på att ha en av varje verkar ha ett dikotomt förhållningssätt till kön och inte se till individnivå) till det fantastiska barn som redan finns. finns ju ingen gosigare än holgis och han säger hur många gånger som helst hur mycket han älskar mig varje dag. små barn är egna individer om man bara låter dom, och inte prackar på dom en färdig mall.

ingen människa är ju som bekant en ö och det är svårt att inte ta in influenser utifrån, särskilt välmenande släktingar som tycker genus är tramsiga nymodigheter istället för en befäst vetenskap. min mamma tjatar om ”den lilla gulliga flickan” i min mage trots att jag oräkneliga gånger sagt att det räcker bra med ”bebisen”. ett ultraljud är ingen garanti för att det sagda könet kommer stämma och det känns ju trist om nån skulle bli besviken om flickan visar sig vara en pojke, inte för att jag bryr mig om det men jag önskar att det inte vore så laddat. hon har också uttryckt att det blir lite opraktiskt att vi bara har kläder efter holger sparade, men allt är ju helt könsneutralt! svärmor vill hemskt gärna få köpa klänningar då hon har en son och två pojkbarnbarn. jag har sagt att hon möjligtvis kan få köpa en. dock absolut inget med volanger eller rosa.

hursomhelst, tråkigt att det ska vara så betydelsefullt vilket kön ens barn föds med. det är tydligen ännu större i andra länder som  t exengland och det finns t o m ett begrepp som kallas gender disappointment och specifika psykologer som tar hand om det. vi borde bara ha samma förväntningar på barn oavsett kön, och inse att det blir världens bästa unge. ursäkta evighetslångt inlägg men jag funderar en del på det här.

genus

Taggar: ,

omeh jag orkar inte

söndag 27 oktober 2013 kl 21:25 | fostran/ genus

försöker att inte störa mig på en massa saker hela tiden men på sistone har jag inte kunnat låta bli. skyller på hormoner.

men det här med könsroller, det stör jag mig ju iofs alltid på men det är så tröttsamt. som nu, har en film på i bakgrunden där julia roberts är trött på sitt liv och åker iväg och, håll i er nu, ÄTER PASTA! helt crazy! och hon gör det utan att skämmas. *dunkar huvudet i väggen*.

och sen kan det bli bara så sorgligt. har läst senaste mama idag och däri finns en intervju med magdalena graaf. hon berättar om sin senaste förlossning där bebisen höll på att dö. magdalena bestämmer sig för att krysta ut barnet så snabbt det bara går, utan att ens ha krystvärkar; spricka eller inte spricka. och det enda jag tänkte på när jag skulle trycka så mycket var att jag inte får ”släppa mig när filip (alltså barnafadern, min anm.) är här”. så jag började trycka en våt handduk mot rumpan  för det var verkligen en tvångstanke jag hade, ”jag får inte fisa framför honom”. (skratt)

men det är inte roligt utan bara så tragiskt. tänk att frukta för sin bebis liv och ändå ha tankarna på att inte släppa en sketen fis inför sin partner. under förlossningen! sen berättar hon vidare att hon önskar sig en flicka för att hur jag än gör så känns det som att jag aldrig kommer mina killar nära. för att vi har inte den kontakten. trist att ha barn och den synen på hur pojkar och flickor ska vara, där pojkar slåss och tjejer dricker te med sina dockor och att man aldrig kan komma sina söner nära. *dunkar huvudet lite mer*

Taggar:

var e brudarna?

onsdag 3 april 2013 kl 19:59 | böcker/film/tv/ genus

holger har haft en period med idogt tittande av bilar-filmen, har sett den ungefär 40 000 miljarder gånger. den enda film han visat intresse för har han krävt att se om och om igen. har dock kommit fram till att det är en ganska okej film som går ut på att det viktiga är att vara kompis och hjälpa varann etc, sånt är ju bra. men såklart vore det kul att se lite fler kvinnliga karaktärer även om det redan finns några stycken. men gärna nån brutta som är med i racertävlingarna, helt uppenbart att det är märkligare med kvinnliga racingförare än bilar som pratar.

har försökt introducera lite annat att titta på, men det är typ ännu värre i andra filmer, samma överallt, finns det nån tjej är det nån snygging som blir räddad av prins/bifigur/gammal tant osv. holgis har börjat gilla nicke nyfiken och det slog mig efter ett par episoder att varfan är alla tjejer? de är ju i princip obefintliga. jag vet att frågan är gammal men har inte insett riktigt hur illa det är. är pippi långstrump och förstås alla fantastiska miyazaki-flickor enda tjejerna på film? nån som vet nåt bra barnprogram som speglar verklighetens 50/50?

trevlig apa i en tjejlös värld

Taggar: ,

spiken i kistan

fredag 19 oktober 2012 kl 17:35 | förskola/ genus

när vi kom till förskolan möts vi av skitglad holgis som springer runt med en dockvagn med en stackars skitig docka i. då kommer en av ”pedagogerna” (hon är inte högskoleutbildad bör väl tilläggas) fram och säger:

vad har ni gjort?

??

man vet inte om han är tjej eller kille

ridå

 

aoch, visste inte att man körde dockvagn med snippan, 50-talet ringde och ville ha tillbaka sina värderingar etc etc

vet inte om hon skojade eller inte, hursomhelst var det lite fel sak att säga till just oss, inte för att vi blir sura för att man skulle kunna undra vilket kön han tillhörde utan för att jag verkligen verkligen inte vill ha såna åsikter runt mitt barn, han får köra dockvagn bäst han vill, man ba hallå?! hört talas om läroplanen?

hursomhelst, vi har sagt upp förskoleplatsen så nu får vi hålla tummarna att vi får en ny.

vårt lilla könsförvirrade hen, utan dockvagn

Taggar: ,