hur kan man vara otrevlig mot sitt barn?

onsdag 27 juni 2012 kl 00:23 | förÀldrabestyr/ fostran

pĂ„ tunnelbanan pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n stan efter klippningen (pappan som ocksĂ„ hĂ€ngde ut med oss stannade kvar och fikade med en kompis) sĂ„g jag en mamma med ett barn i (uppskattningsvis) holgers Ă„lder. ungen lĂ„g i vagnen och skrek, ett ledset, missnöjt och lite uppgivet skrik. mamman stod bredvid och pratade i telefon och sĂ„g sur ut och snĂ€ste emellanĂ„t Ă„t barnet ”nu rĂ€cker det” och ”nu fĂ„r du vara tyst” och liknande. det Ă€r sĂ„ obegripligt hur man kan vara direkt otrevlig mot sitt lilla barn, som dessutom försöker kommunicera med en. holgis hade ocksĂ„ varit missnöjd med att ligga ner i vagnen om han inte hade nĂ„n lust och det skulle aldrig falla mig in att bemöta honom sĂ„. sjĂ€lv tar jag alltid upp honom i knĂ€t om det finns plats, det finns sĂ„ mycket spĂ€nnande pĂ„ ett tĂ„g att utforska. just den hĂ€r resan sjöng vi hans favoritsĂ„nger trollenbollen och lilla snigel och hade kittelfest. men dĂ„ och dĂ„ kikade holgis storögt mot vagnen bredvid med det grĂ„tande barnet och jag kĂ€nde mig som en sĂ„ sjukt bra förĂ€lder.

allt med hjul

söndag 25 mars 2012 kl 23:56 | förÀldrabestyr/ fostran/ genus

mitt barn har en stor fĂ€bless för allt med hjul som man kan köra, rulla eller dra. svĂ€rmor hĂ€vdar naturligtvis att det Ă€r bilar han gillar och min mamma tycker att ”ja Ă€r det inte konstigt, att pojkar alltid gillar bilar”. ja för pĂ„ stenĂ„ldern högg sĂ€kert de smĂ„ grottpojkarna ut bilar med sin flintayxa och körde omkring i, helt biologiskt!  jag mĂ€rker att ingen av dem har lĂ€st ”ge ditt barn 100 möjligheter istĂ€llet för 2” som jag sĂ„ vĂ€nligt lĂ„nade ut. nĂ„vĂ€l, han gillar bilar, absolut. sĂ€rskilt favoriten ”diskobil” Ă€r poppis, trycker man pĂ„ den spelar den en svĂ€ngig melodi som han alltid börjar digga till. men det Ă€r inte bilar i sig utan som sagt allt med hjul. eller för all del Ă€ven sĂ„nt utan hjul man kan flytta pĂ„ ocksĂ„. han Ă€lskar ju sin gĂ„-vagn men den gĂ„r inte att köra ute och hans egen vagn Ă€r ju lite stor och klumpig för honom att köra sĂ„ vi tĂ€nkte att en dockvagn vore ju toppen.

tvÄ ggr om Äret Àr det barnklÀdesbytardag i gubbÀngsskolan dÀr alla plagg kostar ca 10kr/st och jag hade peppat för vÄrens hur lÀnge som helst. nu var det som sÄ att den inföll under lördagsmorgonen och det finns fÄ personer som Àr sÄ envisa och dumdristiga som jag sÄ magsjuka till trots och nÀstintill obefintlig sömn tog jag mig dit (vÀlspritad) för att ekipera ungen för sommaren. hittade en massa fina sommarklÀder (samt ett regnset i stlk 104 med jacka och bralla med avtagbart fleecefoder frÄn katvig för 45 kr!) samt en dockvagn som min mamma och syster haffat Ät oss. den Àr vrÀkig i 4 nyanser av rosa och holger Àlskar den! idag var vi ute pÄ promenad och han gick och gick och gick med sin vagn, sköt pÄ den stor beslutsamhet i uppförsbackarna och halvsprang nerför sÄ jag fick hÄlla i sufletten sÄ han inte skulle stÄ pÄ nÀsan. vid ett tillfÀlle kom han för lÄngt ut i vÀgkanten och halkade i gruset och skrapade upp tummen sÄ det kom blod. men han sa inte ett pip utan kavade sig envist upp igen och fortsatte gÄ med sin vagn. min fina unge!

tĂ€nk om jag skulle gĂ„ pĂ„ linjen att tolka hans intresse för allt med hjul för enbart bilintresse och förvĂ€grat honom en dockvagn bara för att han Ă€r pojke, stackars barn. har tidigare skrivit om hur jag sett det alltför ofta, (i synnerhet) smĂ„ pojkar som förvĂ€gras en massa saker som anses för flickiga. tror att det handlar mycket mer (typ allt) om miljö Ă€n arv nĂ€r det kommer till smĂ„ pojkars och flickors val av klĂ€der och leksaker. hĂ€romdan skulle jag handla pyjamas till holger, den fanns i fĂ€rguppsĂ€ttningen brun/grön och rosa/röd, jag tyckte bĂ„da var fina sĂ„ jag höll fram de till honom sĂ„ han kunde vĂ€lja. han funderade lĂ€nge och valde slutligen den röd/rosa. jag provade en liten stund senare igen och han valde samma sĂ„ den köpte vi. kanske inte sĂ„ konstigt, han har mycket klĂ€der i rött och kanske kĂ€nde igen och valde den fĂ€rgen av den anledningen. sĂ„ kanske inte sĂ„ konstigt att mĂ„nga hĂ€vdar att deras lilla gosse i murrigt fĂ€rgade klĂ€der vĂ€ljer blĂ„tt och beige alldeles sjĂ€lvmant, de vet ju att det Ă€r godkĂ€nt av förĂ€ldrarna (Ă€ven om de flesta smĂ„pojkar verkar gilla rosa glitter innan de fattar att det inte Ă€r helt accepterat). barn Ă€r otroligt pĂ„verkbara sĂ„ jag kommer fortsĂ€tta ge holgis dockvagnar och liknande eftersom han redan fĂ„r sin beskĂ€rda del av ”han gillar bilar”.

hittade den hÀr fantastiska reklambilden frÄn leklust hos lady dahmer, man kan vara bÄde superhjÀlte OCH köra dockvagn!

inte som man tÀnkt sig

onsdag 28 december 2011 kl 21:06 | förÀldrabestyr

att bli förÀlder Àr inte alls vad jag förvÀntat mig. jag Àr en sÄn som himlat med ögonen Ät folk som sagt att jag inte kan förstÄ förrÀn jag sjÀlv fÄtt barn. tÀnkte att jag absolut visst kunde tycka saker fast jag sjÀlv inte satt en unge till vÀrlden. men det Àr inte riktigt sÄ. jag har reviderat bÄde en och tvÄ Äsikter sen jag fick holger.

att man bara Àr jÀmstÀllda om man delar allt lika. Ängrat mig, att dela allt lika skulle klassas som genusbias eftersom det hÀr Àr ett av fÄ tillfÀllen dÄ de biologiska skillnaderna faktiskt finns. jag Àr den enda av oss som kan amma (försökte faktiskt insinuera att pappan skulle prova men jag fick blankt nej hehehe), innan holgis kom var jag fast besluten om att vi skulle introducera flaskan tidigt för att vi skulle kunna dela pÄ matningarna. men nej. amningen Àr sÄ mycket smidigare Àn att han ska upp och vÀrma flaskor och liknande istÀllet för att jag bara slÀnger fram tutten. och holger var inte heller med pÄ mina planer om att ta flaska, bara tutten duger pÄ natten, han fattar inte ens hur man suger ur flaskan. vi fÄr dela pÄ annat sÀtt. t ex diskar min man jÀmt och sköter största delen av all stÀdning och jag tvÀttar. eftersom han jobbar hemifrÄn gÄr han oftast upp med holgis pÄ morgonen sÄ jag fÄr sova ett par timmar till eftersom jag ammat pÄ natten. man kan helt enkelt hitta andra sÀtta att dela Àn att göra det rakt av.

uppfostran/sömn/mat etc innan jag hade ett eget barn trodde jag att det ultimata var att bebisen sov i sin egen sÀng och hela natten. hahaha sÀger jag bara Ät det, nu Àlskar jag att sova bredvid skruttet och vet att han mÄr bra av det och att han vaknar pÄ natten och vill Àta. tÀnkte ocksÄ att lite skrik skadar ju inte och att sömnmetoder verkar ju funka och det Àr ju skönt för förÀldrarna. hade nÄn konstig instÀllning om att om förÀldrarna Àr pigga och glada sÄ blir bebisen det ocksÄ. nu vet jag att hans behov alltid kommer gÄ före mina och jag vaknar hellre flera gÄnger varje natt Àn att köra nÄn skrikmetod pÄ min stackars unge bara för att det passar mig. och jag fixar som bekant inte en halv sekund bebisskrik. och Àta skulle bebisen göra frÄn 6 mÄnaders Älder (alltsÄ annat Àn tutte) men jag har tackÄlov insett att bebisar Àr individer och har egna behov och att det Àr sÄ smart uttÀnkt att bebisen kan kommunicera Àven utan ord och det finns en massa bra förÀldrainstinkter att lyssna pÄ.

att bebisen Àr roligast nÀr den Àr mini. tÀnkte att det var mysigast nÀr det Àr en miniskrutt som bara ligger och Àr söt. typ att det var lite trÄkigt nÀr ungen blev Àldre. men det blir bara roligare och mysigare ju Àldre han blir.

sen finns det ju ytterligare tusen grejer som inte blivit som man trodde innan. typ det mesta.

amma hela natten

söndag 25 december 2011 kl 21:07 | amning/ förÀldrabestyr/ fostran/ sömn

tycker jag (och andra) inte sÀllan stöter pÄ skitkassa tips pÄ hur ens bebis ska sova. efter 5 mÄnader behöver t ex en frisk bebis inte lÀngre Àta pÄ natten. behöver inte? enligt vem? samma muppar som satt pÄ en stor konferens och beslutade om att amning bara borde ske var fjÀrde timme för bebisar behöver inte amma oftare? bl a  sajten babycenter ger en hel del konstiga, icke-vetenskapliga rÄd kring sömn och lÀggning och belyser att om bebisen vaknar under natten sÄ har den sömnproblem vilka botas med nÄn egen variant av skrikmetod samt lÀra bebisen somna sjÀlv.  sÄ pÄ holgis 6-mÄnaderskoll frÄgade jag bvc-lÀkaren om han var vÀldigt avvikande som fortfarande kÀkade flera gÄnger varje natt. och tackÄlov Àr hon en mycket klok person som berÀttade att det snarare var regel Àn undantag att bebisar Àter pÄ natten och pÄ amningsförelÀsningsdagen i uppsala var den nÄn slags forskare som berÀttade att barn Ànda upp i 2-ÄrsÄldern för det mesta vill Àta pÄ natten. jag blir dÀrför glad över att amma vidare tagit upp saken pÄ bloggen och lÀnkar till det hÀr fina svaret som louise hallin och malin alfvén levererar i knattetimmen gÀllande snuttande pÄ natten.

amningsfredagen

söndag 13 november 2011 kl 01:01 | amning/ förÀldrabestyr/ fostran

efter tvekan in i det sista sÄ tog jag ÀndÄ och packade ner barnet i vagnen och begav mig till uppsalatÄget tidig tidigt i fredags morse. om jag tvekar pÄ nÄt brukar jag oftast göra det bara för att slippa undra hur det var och i detta sammanhanget var det vÀldig tur. det var förelÀsningar frÄn 9-16 om amning, sömn och anknytningsteorier. förmiddagsförelÀsningarna var trevliga men inte sÄ mycket nytt under solen för min del men dock skönt att höra att det pÄ riktigt verkar kunna skönjas ett paradigmskifte nÀr det gÀller synen pÄ spÀdbarn och dess omhÀndertagande och frÀmst hos utbildad personal. det gamla förlegade synsÀttet som infördes under 1800-talet dÀr det lilla barnet skulle göras sjÀlvstÀndigt och passas in i en förutbestÀmd mall hÄller pÄ att frÄngÄs. det Àr inte sÀrskilt lÀnge sen man slutade ha nyfödingar i sÀrskilda rum i plastlÄdor och som skulle ammas var fjÀrde timme för att inte bli bortskÀmda. istÀllet tas de ursprungliga metoderna till vara dÀr barnet ska hÄllas nÀra och sjÀlva avgöra hur sina behov ser ut. en förelÀsning handlade om hur kÀngurumetoden nu var en vÀlbeprövad och otroligt verksam metod inom neonatalvÄrd. Det gÄr ut pÄ att man bÀr sitt för tidigt födda barn hud mot hud dygnet runt eller sÄ mycket det Àr möjligt eftersom det ger barnet sÄ mycket bÀttre förutsÀttningar att klara sig och betydligt förbÀttrade vitala parametrar kan registreras. den hÀr metoden anvÀnds som en medicinsk behandling och de hÀr resultaten kan appliceras pÄ omhÀndertagandet av fullgÄngna barn. eftermiddagens förelÀsning hölls av den helt fantastiskt intressanta lÀkaren/docenten/tvÀrvetenskapliga forskaren Tomas Ljungberg som berÀttade om sin forskning pÄ primater och separation och hur det formar vÄr anknytning som i sin tur bidrar till vÄrt psykosociala mÄende. det var sÄ enormt skönt att fÄ evidensbaserade vetenskapliga belÀgg för det som utgör grunden för mitt förhÄllningssÀtt till hur jag tar hand om min bebis, dvs frÀmst utifrÄn min förÀldrainstinkt.han poÀngterade hur viktigt det var med den fysiska nÀrheten för att skapa trygga individer, bÄde för förÀldrar och barn och att Àven mindre separationer kan orsaka trauman som kan ta sig olika uttryck bÄde tidigare och senare.

Ljungberg menar att företeelser som 5-minutersmetoden Ă€r rena övergrepp pĂ„ barnet, ett stort förĂ€ldrasvek och att skrik inte ingĂ„r i det normala tillstĂ„ndet hos en bebis utan alltid har en innebörd. det gĂ„r helt i linje med mitt tĂ€nk dĂ„ jag aldrig nĂ„nsin lĂ„tit holgis skrika. i början hade jag honom pĂ„ mig jĂ€mt, somnade han sĂ„ fick han ligga pĂ„ en kudde alldeles bredvid  sĂ„ jag direkt kunde svara pĂ„ hans signaler, han har fĂ„tt (och fĂ„r fortfarande) amma fritt och har fĂ„tt sova och varit vaken utifrĂ„n sitt eget sömnmönster. sen ett par mĂ„nader tillbaka har han sjĂ€lvmant velat sova vid Ă„tta-snĂ„ret (förutom nĂ€r han varit sjukis) och vi nattar honom dĂ„ i sin egen eller vĂ„r sĂ€ng och nĂ€r vi lĂ€gger oss sover han bredvid men vaknar han nĂ€r vi Ă€r uppe sĂ„ bokstavligt springer jag in och ropar att jag Ă€r pĂ„ vĂ€g. det lĂ„ter sĂ€kert löjligt i mĂ„ngas öron (i mina ocksĂ„ innan jag blev mamma) men sĂ„ fort han hör min röst tystnar han. han vet att vi lyssnar pĂ„ vad han vill förmedla och det kĂ€nns som att vi kan kommunicera vĂ€ldigt bra trots att han inte kan beskriva med ord vad han vill, bara jag Ă€r lyhörd inför honom men ocksĂ„ mig sjĂ€lv. de gĂ„nger det har varit knepigt Ă€r nĂ€r jag frĂ„ngĂ„tt att lyssna pĂ„ mig sjĂ€lv och istĂ€llet tagit till mig ”rĂ„d” utifrĂ„n.

jag pratade med en fd klasskompis som har ett barn som Ă€r lite Ă€ldre Ă€n holger, hon hade anvĂ€nt sig av 5-minutersmetoden pĂ„ inrĂ„dan av en bekant och med stöd av bvc (som delade ut eckerbergs vedervĂ€rdiga broschyr). hon berĂ€ttade att första kvĂ€llen grĂ€t barnet i ca 10 min men efter ett par kvĂ€llar hade det ökat till 40 minuters grĂ„t och pĂ„ fjĂ€rde kvĂ€llen hade barnet grĂ„tit redan vid kvĂ€llsgröten eftersom hen visste vad som vĂ€ntade. förĂ€ldrarna hade inte klarat att fortsĂ€tta utan hade tyckt det var oerhört Ă„ngestladdat, i synnerhet att man skulle visa sig för barnet var femte minut i stil med ”jag hör dig men jag struntar i att du Ă€r utom dig av förtvivlan” sĂ„ tack och lov hade det sunda förnuftet segrat.

Jag tycker att det Ă€r sĂ„ dĂ„ligt att man Ă„r 2011 fortsĂ€tter dela ut broschyrer om skrikmetoder och att det verkar vara lite tabu att ta avstĂ„nd frĂ„n det som professionell rĂ„dgivare (bvc) eftersom förĂ€ldrarna ”mĂ„ste fĂ„ sova hela natten” trots att det Ă€r pĂ„ bekostnad av barnet. Jag tycker det borde vara en sjĂ€lvklarhet att avrĂ„da frĂ„n sĂ„dana metoder och jag hoppas att det kommer bli sĂ„ iom att den hĂ€r typen av forskning  som pĂ„visar trauma för de inblandade ges större utrymme. jag har bestĂ€llt ett hĂ€fte av Ljungberg (recension kommer senare) som behandlar det han förelĂ€ste om eftersom det var en av det var bland den mest intressanta forskning jag fĂ„tt ta del av pĂ„ mycket lĂ€nge. jag Ă€lskar att lyssna till mĂ€nniskor som verkligen Ă€r insatta i sitt Ă€mne samt har sakliga argument och evidensbaserad forskning bakom sig. han kunde svara pĂ„ alla frĂ„gor som stĂ€lldes samt kunde ge ordentliga svar pĂ„ tal nĂ€r nĂ„gon ifrĂ„gasatte.

och holger, som var lite trött efter sin sjuka, han satt i mitt knÀ som en liten apunge och mös hela lÄnga dagen.