på tal om paraden så pratade jag med en homosexuell kollega som berättade att hon för 20 år sen gick i vad som då kallades frigörelseparaden, ett hundratal som tågade medan folk omkring skrek glåpord. vi har verkligen kommit längre än så, att få vara stolt. att inte behöva skämmas och hålla sin kärlek undangömd trots att en del anser det vara fel.
lite som med amning, i synnerhet efter spädbarnsåldern. jag gör det med självklarhet och tänker inte hemlighålla det även om vissa tycker det är äckligt. har en annan kollega på jobbet, som jag tycker jättemycket om men som ryser vid tanken på ett barn som leker i sandlådan och sen vill ha en tuttslurk men hon är noga med att poängtera att alla får göra som dom vill. henne brukar jag prata lite extra amning med och så skrattar vi åt varandras syn på saken.
och inte är det så konstigt att hon har den synen på saken, hon är i pensionsåldern och fick sina två barn på 60-talet. hon har berättat att under förlossningen hade man inget annat val än att ligga i gynställning, dessutom blev hon sövd på mask en snabbis när barnet kom. helt smärtfritt visserligen men man blev bra snurrig efter. och amningen var också en historia i sig. alla bebisar låg i varsin plastbalja i ett eget rum och kom ut var fjärde timme för att amma och sköttes i övrigt av barnsköterskor. och själva amningen sattes inte igång förrän på fjärde dagen då mjölken rann till, tills dess fick bebisen sockerlösning. och varje dag kördes bröstvagnen ut och då skulle tuttarna smörjas med olika salvor och krämer och hade man såriga bröstvårtor kom citronpinnen fram. det var en tops som doppades i citronsaft och duttades på såren för en sammandragande effekt. huuuu! och efter en vecka blev man hemsläppt. tycker det låter hemskt, inte få ha bebisen hos sig hela tiden och bara amma var fjärde timme, det hade definitivt inte passat min unge och han skulle aldrig varit den harmoniska gosbebisen han var om han var född då.
Kommenterafick hem senaste numret av amningsnytt (som man får som medlem i amningshjälpen) och jag grinar alltid en skvätt när jag läser allt fint som skrivs. innan jag fick barn hade jag inte funderat så mycket på amningen mer än att det verkade svårt att få till det och att jag ville amma men inte till vilket pris som helst. därefter trodde jag att om det skulle funka så skulle man väl amma typ 6 månader sen plana ut det och vid en sisådär 8-9 månader var ungen mer sugen på käk enligt nån norm som antagligen kom från allmänheten och barnmatsindustrin. amningen kom igång utan större problem, min tuttgris sög sig fast med en gång och sen låg han där mest hela tiden. det var jag inte alls beredd på utan kände mig väldigt låst, ett tag tyckte jag det var så jobbigt att jag önskade att amningen skulle krångla så jag skulle slippa. men när vi väl lärt känna varann bättre insåg jag hur fantastiskt praktiskt amningen var (har skrivit om det här förr). blev förstås lite orolig när han vid 6 månaders ålder inte var det minsta intresserad av annan mat, försökte och trugade med alla möjliga delikatesser utan framgång.
det var när jag träffade den mycket amningsvänliga läkaren på 6-månaderskollen som hela min inställning till amning förändrades och jag äntligen kunde släppa den snäva normen och till fullo lyssna på vad som kändes rätt för mig och holger. så hans näringsintag bestod av ungefär 90% amning tills han fyllde 1 och jag började jobba. för att han ville och jag var inte alls orolig över det pga all bra info jag fått från rätt håll. jag vet så många föräldrar som fått felaktig information från sin bvc och av oro lagt ner amningen för att barnet inte följt viktkurvan som är baserad på flaskmatade bebisar (ammade bebisar har ofta en mer utplanad kurva).
de flesta jag känner med barn i holgis ålder ammar inte längre. en del har slutat självmant och en del har inte velat längre och en del har avvant av andra orsaker. jag trodde aldrig att jag skulle amma mitt barn i 15 månader men han är fortfarande inte intresserad av att sluta. och isf inte jag heller utan fortsätter enligt principen ”aldrig erbjuda aldrig neka”. då oh då kommer han med sina små fina händer och drar mig i tröjan och gör tuttskrattet som låtit likadant sen han var yttepytte ”ehehehe ehehehe” och visar att han vill ha sig en snutt. och det är så smart, praktiskt och mysigt, min man är alltid fascinerad över hur lycklig ungen blir efter att ha fått sig en slurk. han äter annan mat, får annan tröst och annat gos än tutten och det ena utesluter såklart inte det andra.
läser i senaste vi föräldrar att hanna graaf tycker att hon tycker det vore obehagligt att amma ett barn som går och har tänder. jag blir inte förvånad att just hon är av den åsikten, hennes bröst har figurerat i slitz ett antal gånger och hon har antagligen svårt att släppa sexualiseringen av dem till förmån för amningen. jag tycker det är synd att en del ser det på det viset och i synnerhet personer som tar plats i media och fungerar som förebilder för andra mammor, som laila bagge, det eldar på vårt västerländska synsätt om att barn ska bli självständiggjorda så tidigt som möjligt. själv ammar jag öppet och gör ingen hemlighet av att jag ammar min 15-månaders, inte för att provocera utan för att synliggöra att det inte är något konstigt eller något som bör ske i hemlighet som något fult.
själv tycker jag att det är märkligt att de som tycker amning är avvikande, konstigt och rent av äckligt efter en viss ålder tycker att det är fullt normalt med barn som suger på bröstsubstitut vilket både napp och nappflaska är och att det finns en mycket mer självklar acceptans för att ge barn industritillverkad välling/ersättning istället för den perfekt anpassade bröstmjölken (jo den fortsätter vara anpassad efter barnet även efter spädbarnsperioden). hursomhelst så fortsätter vi amma vidare så länge han vill även om jag känner att min personliga gräns går vid 3-årsåldern eller kanske ännu tidigare med tanke på nattsnuttandet men aldrig på grund av att jag tycker han är för gammal.
Kommenteraingen har väl missat senaste tidens amningsdebatt som blossat upp efter att en ammande 3-åring synts på ett omslag till times. att folk orkar, jag fattar inte hur det kan vara så våldsamt provocerande med nåt så orafflande som amning. nu har laila baggewahlgren gått ut offentligt i sin blogg med att det inte ser gulligt ut att amma en 3-åring, utan faktiskt äckligt. okej jag har väl kanske inte så mycket till övers för just henne, hon har väl i mitt tycke aldrig framstått som den skarpaste kniven i lådan förstås. men så läser man alla kommentarerna till inlägget och jag känner hur min haka faller ner och nästan slår i golvet. till hälften över vilket äckel och hat de flesta uttrycker (och då inte över lailas åsikter utan om själva amningen) och resterande hälft över att jag lyckas bli förvånad. folk som på allvar tycker det är vidrigt att amma längre än 6 månader, nån som tycker det är äckligt att amma överhuvud taget, massor som tycker det är sjukt och perverst att amma en 1-åring, övergrepp att amma en 3-åring and so on i evighet. och jag som har en snart 14-månaders som älskar att tutta och inte har några planer på att sluta känner mig inte det minsta kränkt. känner mer att det här måste vara människor utan koll. samma som gastar om att snoppen ramlar av om pojkar bär rosa, som blir förbannade när förskolepedagogerna nämner homosexualitet och som röstar på sverigedemokraterna. och jag kan nästan höra en banjo ackompanjera hatet därute. debatten känns nästan som en förlängning av håriga tjejarmhålor-debattenalldeles nyligen. orka bry sig. varför kan folk inte bara få göra sitt? en buskig armhåla, en ammande 3-åring, vari ligger faran? och hur kan man på allvar bli äcklad? samma här, man behöver inte älska (småbarns)amning, poängen är att man ska skita fullständigt i det. själv tänker jag amma mitt barn hur och när han vill och jag hoppas att alla med håriga armhålor fortsätter visa upp det i offentligheten. retar det gallfeber på nån laila bagge-läsare ser jag det enbart som en bonus.
innan jag fick barn funderade jag inte så mycket på det där med amning, jag bara antog att det skulle gå dåligt på den punkten, dels för att jag av naturen är född pessimist men också för att jag hörde överallt ifrån att det skulle vara så himla svårt att få till. så jag tänkte att visst ska jag väl amma men inte till vilket pris som helst. och så funkade det bara sådär, jag var tvungen att fråga barnmorskorna flera gånger om han verkligen ammade på riktigt för det skulle ju vara så krångligt. men jag visste ju inte då att jag precis klämt ut en tuttgris av rang. i början gjorde det jätteont och jag var inte van att vara så låst och i smyg önskade jag att det skulle krångla så jag kunde gå över till flaskmatning utan dåligt samvete. men efter några veckor blev det istället väldigt praktiskt och latmasken i mig hurrade över att jag stått ut. för hur man än vänder och vrider på det så är bröstmjölken alltid lagom varm, hygieniskt förpackad, gratis och i nästintill outsinlig mängd, dvs ingen planering för käket från min sida. och ju mer vi lärde känna varandra desto bättre blev också amningen och det blev dessutom mysigt. jag som tänkt amma en sisådär 6 månader kommer säkert fortsätta tills han är ett par år. och det gör jag med stolthet eftersom jag vet att rekommendationerna säger detsamma, minst två års (del)amning, oavsett världsdel och socioekonomisk status. detta gäller naturligtvis för oss som vill amma så länge, vi har ju turen att leva i en del av världen där amningen kan uteslutas för den som inte kan eller vill. det är så trist att, främst flaskföreträdarna, ska ställa amning och flaskning mot varandra. det viktiga är att ge rätt stöd och information om amning men också stöd till de som av olika anledningar flaskmatar. därför blir jag lite trött när jag läser att aftonbladet har en krönikör som öser galla över amning , dessutom i jämställdhetens namn.
amning är inget hinder för jämställdhet utan studier visar på att amning är vanligare i dessa förhållanden. det är ett hån mot pappor (och övriga partners vilket hon inte ens uppmärksammar) att de inte lyckas knyta an till sin unge utan en nappflaska. man kan göra en massa andra saker med sin bebis än enbart med en nappflaska i nypan. bada, massera, sjung, läs, mys, whatever med sin avkomma funkar ju toppen. kolla här för den som saknar inspiration. amning är inte heller lika med att mamman stannar hemma i flera år utan det funkar utmärkt att kombinera med jobb. så kan föräldrar inte få göra det som känns rätt för dem utan att folk utifrån ska ha åsikter. amningsnormen är så himla snäv idag, ammar man inte upp till 6 månader är man dålig och ammar man längre än ett år är man konstig. jag har valt att köra på för han älskar att tutta och jag tror att det är det bästa för mitt barn. dessutom håvar jag in en del fördelar som minskad risk för bröstcancer, inte illa alls. sen att jag håller på att få psykbryt över att han tuttar så ofta nattetid just nu är en annan femma, det hade antagligen varit värre om man behövt trösta på annat sätt än det relativt enkla vi tar till nu.
Kommenterabeställde hem amningsinlägg från love milk för ett tag sen, de beskrivs såhär på hemsidan:
LOVE MILK PADS amningsinlägg består av tre lager. Närmast huden en mjuk och fluffig bambufleece som är silkeslen och värmande, mellanlager i bambufrotté som har hög uppsugningsförmåga, och ytterlager i vattentätt polyestertyg som andas och ser till att mjölken inte läcker ut på dina kläder. Inläggen håller sig torra på utsidan med upp till 30ml mjölkläckage.
Inläggens patenterade design är utformad efter bröstet och täcker hela behå-kupan så att ingen kant avtecknar sig genom kläderna. De är mjuka och följsamma att använda, men samtidigt så stadiga att de inte klumpar ihop sig i behån.
Den lilla etiketten med hjärtat sitter på vänstra inlägget, samma sida som ditt eget hjärta.
Finns i tre storlekar: S, M och L
Kostar 135 kr för ett par (100kr när jag beställde dock).
min första tanke när jag såg inläggen var att woha så stora, hade missat att de ska täcka hela bh-kupan och eftersom jag har 75 F-G beställde jag L enligt deras storleksguide, de är betydligt större än engångs. men de ligger fint i hela kupan och är underbart mjuka och värmer skönt nu på vintern. de fixar också ett helt jobbpass av läckande mjölk, jag läcker fortfarande en hel del om han inte ammar regelbundet så jag behöver inlägg. de luktar inte gammal sur mjölk efter heller så det är bara att skölja upp i handfatet och torka över natten mellan tvättarna (eller så är man lat och struntar i det så länge de känns fräscha). Jag är som det kanske märks väldigt förtjust i de här små godbitarna, de är snygga också vilket känns trevligt. De är även prisvärda eftersom de är tvättbara och kan användas under lång period och jag behöver bara ett par, kanske skulle behövt ett par till precis i början när mjölken sprutade hej vilt i tid och otid. enda invändningen jag har är att de är svåra att lägga tillrätta i bhn efter amning utan att behöva ner och gräva med båda händerna.
men förutom det får love milks amningspads 5 glada tuttar av 5 möjliga
bild: love milk