Solen 1 år

måndag 16 februari 2015 kl 22:28 | solveig

Måste ju göra sedvanlig månadsuppdatering!

Kan typ springa. Säger inte så många nya ord men skakar på huvudet och säger dä dä däj vilket verkar betyda nej. Hon förstår en hel del nu också, det är roligt!

Lite mammigare nu igen men det kom efter öroninflammationen hon hade för två veckor sen. Dock fortfarande okej med andra människor. Hon älskar instrument och köksgrejer, även leksaksvarianter. Hon fick en docka i födelsedagspresent av mig, för hon gillar att peta på ögonfransarna och det roligaste nu är att ta av och på dockans mössa.

Himla intresserad av sin omgivning och kan både stå länge och beundra nåt eller peta och pilla så gott det går. Så fin och rolig, älskar sina syskon, så fort hon vaknar vill hon väcka Holger och så kramas dom och rumlar runt i sängen.

Det här året har verkligen gått fort och ändå känns det som att hon alltid funnits, sån självklar del av familjen.

image

Taggar:

För ett år sen föddes världens finaste Sol

måndag 16 februari 2015 kl 17:25 | förlossning/graviditet/ solveig

Om jag var nostalgisk igår är det ingenting emot idag! Här är Solveigs förlossningsberättelse och nedan lite kompletterande info.

Vid kl 10 imorse tänkte jag på hur jag för exakt ett år sen misstänkte att förlossningen var igång. Vaknade med starka sammandragningar med 2-3 min mellanrum, inte smärtsamma alls men för regelbundna för att bara vara förvärkar. Ringde in till Södra BB och sa att nåt var på gång men det gjorde inte ont. Barnmorskan bad att få höra mig under en värk och jag skämdes lite när jag sa att, jo nu är det värk fast inte ont och jag har inga problem att prata. Hon tyckte iaf att vi skulle komma in så jag passade på att duscha och sätta i linser så jag skulle slippa ha glasögon i vägen men samtidigt se, och kl 12 var vi framme. Jag var så sjukt stolt att jag kunde ta värkarna så bra i bilen. Lyckades kissa inne på förlossningssalens toa och sen upp i sängen med CTG. Hittade mitt happy place när värkarna sköljde över mig, i början en vitsippsbacke med en porlande bäck (mesigt men fiiint!) och sedan ett stormigt hav som kastade ut mig bland vågorna för att sedan dra mig tillbaka till en solig bukt där jag kunde pusta ut och snabbt samla kraft inför nästa djupdykning. Så häftig känsla att bemästra värkarna och kunna släppa kroppen och inte spänna sig.

IMG_2800

Så nöjd med att jag kunde slappna av

Efter en knapp timme började dock kroppen vika sig av trycket och jag fattade inte då att det började närma sig krystfasen utan jag trodde att jag inte kunde slappna av längre. Minns att barnmorskan glatt sa att ”nu blir det nog snart bebis” när jag knorrade högt när magen drog ihop sig så jag inte kunde hålla emot. Här nånstans blir jag rädd för att avslappningen inte funkar men hade jag bara vetat att det var krystimpulser som fick kroppen att jobba på eget bevåg hade jag nog kunnat undvika att bli orolig. Hade aldrig krystvärkar med Holger (epidural *tummen ner*) så fattade inte.

Hursom, var rädd att få panik så körde lite lustgas i några minuter innan Solens hjärtljud gick ner, samma som på Holgis. Härifrån blev allt kaosigt och forcerat med två barnmorskor som skrek på mig att krysta och jag tryckte på för kung och fosterland, rädd och utan att få teama med kroppen. Men, det här slutet var ungefär en 10-15 min jobbig förlossning och det kändes ändå helt okej. Jag tänkte hela tiden JAAA, även om det aldrig kom över mina läppar på slutet. Och känslan när jag fick plocka upp min blodiga, smetiga, förargade klump, helt oslagbar! Kände mig helt övermänsklig. Strax innan själva pushandet kom solen fram mellan molnen den gråa februaridagen och där, i ett kort lustgasrus, bestämde jag mig för att hon skulle få heta Solveig.

IMG_2804

Här är hon alldeles alldeles ny

Jag skulle så himla gärna få föda en gång till. Fatta vad kroppen gör i varje steg, veta på förväg hur jag själv hanterar värkarna (vill inte ha nån beröring bara lite bekräftelse på att jag är grym), bara få fokusera på avslappning, kanske få chansen att krysta i min egen takt, veta att jag kan plocka upp bebisen (kanske t o m ta emot den?) själv osv. Dessutom är jag (förhoppningsvis) färdig barnmorska och kanske har snappat upp ytterligare ett tips eller två. Well, den som lever får se, lämnar det öppet och tidigast om ca 5 år.

 

1-årskalas

söndag 15 februari 2015 kl 18:49 | solveig

image

Idag firade vi Solveigs 1-årsdag, passade även på att fira stora barnets 10-årsdag som infaller på torsdag. Jag och Holger hade bakat morotskaka, kladdkaka och gjort tårtor. Kom mycket släkt och en hel hög ungar så nu är huvudet som ett urblåst ägg. innan kalaset lyckades jag och Holger bli rejält osams, vi blir det ganska ofta nuförtiden. Vi är så lika min förstfödde och jag, och drabbar samman en hel del. Och så är han i en fantastiskt rolig men också väldigt jobbig ålder. Lika gammal som mitt bonusbarn när vi träffadesofta rolig men ännu oftare odräglig. Men nu drygt sex år senare är han betydligt enklare att ha att göra med, tänker att det borde bli så med holgis också. Fast då är det väl dags för nästa *förtvivlad emoji*. Därför tänker jag att ett eventuellt ytterligare barn får komma när solen är runt 5-6 år så allt blir lite enklare. Även om jag är lite gammal då, fast bara lite.

Hursomhelst, denna dan före födelsedan är så nostalgisk. Minns vad jag gjorde förra året. Var less på att vara gravid trots att jag inte gått över tiden. Men det spände och tryckte och drog sedan länge och jag ville inte vänta mer. Gick på symässan med mamma, gick runt extra mycket för att få igång nåt. Åkte till Willys i sickla med Linus och gick runt lite extra även där. Gick och la mig med känslan av att förlossningen aldrig skulle komma igång och att dagen efter, på utsatt dag, skulle det ju inte hända. Men så fel jag hade.

 

Taggar:

Solen 11 månader

lördag 17 januari 2015 kl 21:38 | solveig

Herrejösses, hon är snart 1 år!  Så himla knasig och härlig och ibland undrar jag om hon är från en annan planet för hon känns så unik. Inte alls som Holger som jag förstår mig på så bra eftersom vi är så lika utan hon är en annan sort. Så mycket vilja i en så liten kropp, och känns så himla osentimental. Blir hon arg blir hon det med besked och kastar sig ner på marken och sparkar men kommer sen över det lika fort och går vidare i livet. Så kavat och nyfiken, älskar människor och tröttnar inte i första taget på att undersöka alla saker som finns i ett rum. Känner mig helt övertygad om att hon kommer älska förskolan och vi har ansökt om plats från maj.

Hon har kunnat gå i en dryg månad och kan få upp en imponerande fart på de små korta benen. Hon avskyr dock skor så hon har ännu inte kunnat promenera utomhus. Hon fullkomligt älskar musik och börjar dansa till minsta musiksnutt och gör rörelserna till imse vimse spindel, dvs viftar med händerna. En annan stor favorit just nu är att ge bort saker och då ska en ta emot föremålet och tacka. Då går hon runt och härmar tacket och ser supernöjd ut. Hon säger även äta, här och titta, samt mamma och pappa, dock inte lika ofta som förut. Hon är inte särskilt mammig utom när hon är trött eller ledsen utan springer fram med höjda armar till både mormor och farmor.

Hon har blivit väldigt bra på att gå ner från soffan och sängen på ett säkert sätt och det känns skönt, även om jag inte skulle låta henne göra det obevakad. Fortfarande åtta tänder och ganska matglad, iaf jämfört med storebror som ännu petar i maten.

IMG_3240

Taggar:

Solen 10 månader

tisdag 16 december 2014 kl 21:24 | solveig

image

Var passande nog på 10-månaderskontroll idag och hon följer sina kurvor fint! 8,2 kg tung och 69 cm lång har hon blivit.

Det som är nytt sen förta månadsuppdateringen är att hon nu kan öppna luckor och skåp och riva ut allt där i, en stor favorit.

Och hon kan gå! För ca två veckor sen tog hon sina första steg och nu går hon mer än hon kryper såvida hon inte har väldigt bråttom. Hon övade benstyrka och balans länge och målvedvetet och tillslut fick hon även till koordinationen, visste väl att hon skulle gå till jul! Himla härliga unge, så enträgen och viljestark!

 

Taggar: