när solveig kom till världen

söndag 23 februari 2014 kl 19:41

en vecka sen hon kom ut, så det passar bra med förlossningsberättelse, och den här gången skriver jag ner den med glädje till skillnad från förra gången.

bebisen var beräknad till 16 februari men jag var övertygad om att hon skulle komma tidigare. dels för att holgis gjorde det och dels för att jag känt massa mensvärk och tryck och sammandragningar från två veckor innan bf. så när beräknat datum närmade sig kändes det som jag gått över tiden och var ganska less på att vara gravid.

men. söndag 16/2 vaknar jag vid 07 av att holger vill gå upp. fixar frukost och sätter på räddningspatrullen och känner absolut ingenting i magen. lägger mig en stund till och vaknar vid 10 av att holger kryper ner och vill gosa. upptäcker då att nåt känns annorlunda, jag har sammandragningar som kommer regelbundet och ganska tätt. ligger kvar ett tag medan jag funderar på om det kan vara nåt på gång och jag känner inte alls igen känslan. tillslut går jag upp och klockar sammandragningarna och de kommer med 2-3 minuters mellanrum. detta gör mig lite skeptisk till om det kan vara värkar eftersom det borde börja med längre mellanrum. inte heller gör det särskilt ont, som mensvärk ungefär, och smärtan varar bara ca 30 sekunder åt gången. jag ringer min mamma och meddelar att nåt eventuellt är på gång och att hon kanske ska börja röra sig över eftersom hon ska vara med holger under förlossningen. intensiteten på sammandragningarna ökar och vid 11 ringer jag in till södra bb för att vara ute i god tid. säger att jag är osäker eftersom det inte gör så ont men barnmorskan som läser min journal från förra gången tycker att jag ska avvakta max en timme hemma eftersom det gick så fort sist. jag är så himla glad över att det finns en plats för mig att föda på just södra bb och vi börjar göra oss i ordning för att åka in om nån timme. ringer svärfar som ska skjutsa in oss så vi slipper hitta parkering och bestämmer att han ska komma vid 12. dock drar det på i ganska snabb takt så han får komma tidigare och jag ringer igen till sbb och meddelar att vi är på väg in och bm i telefon säger att vi är jättevälkomna.

värkarna kommer fortfarande med 2-3 min mellanrum men smärtan ökar successivt. dock är det inga problem att andas sig igenom och strax efter kl 12 ringer vi på klockan till förlossningsintaget och vi möts av vår barnmorska. hon är liten, lugn och verkar snäll. hon visar oss in på vårt jättestora rum och vi installerar oss, jag har fortfarande inga problem att andas mig igenom smärtan och vara uppegående. jag berättar att jag inte vill ha epidural men gärna lite lustgas om jag känner att det blir lite mycket samt att mitt stora mål är att inte få panik. bm tycker att jag verkar väldigt avslappnad och jag säger att det här är rena barnleken mot förra gången.

kl 12.25 kopplas jag upp för ctg-kurva och allt ser fint ut och jag får även mitt antibiotikadropp för gbs tidigare under graviditeten. eftersom värkarna kommer tätt gör bm en vaginalundersökning och jag är öppen minst 5cm. vill efter en stund gärna komma upp och sitta på bollen men när jag ska komma upp kommer värkarna ännu tätare, får värkpauser på ca 5 sekunder så jag ligger kvar i sängen och fokuserar allt jag har på att andas lugnt och slappna av. och det går! är så himla tacksam över att jag verkligen läst föda utan rädsla, förlossningsyogat och övat innan och mest tacksam över att jag har värkar som går att hantera till skillnad från sist. min första impuls vid varje värk är att panika men slappnar jag bara av och koncentrerar mig så kommer jag förbi det och trots väldigt korta pauser lyckas jag hämta kraft inför nästa värk. bm finns hela tiden vid min sida, lugn och peppar mellan värkarna, säger att jag är modig och stark. min man finns också där, påminner mig om att slappna av, baddar min panna med kall handduk och matar mig med saft genom ett sugrör.

efter ett tag ändrar värkarna karaktär och det börjar trycka neråt. tar till rösten som rekommenderas i föda utan rädsla och det är urskönt att bröla lågt som en älg när hela magen drar ihop sig. dock känner jag att jag börjar tappa fokus på avslappningen och ber om lustgas vilket jag får på ett ögonblick och det är himmelskt, hittar åter till avslappningen och 5 min senare, kl 13.10 går vattnet med ett stort plask. andas några tag till i masken innan de upptäcker att bebisens hjärtljud går ner. ytterligare en barnmorska, samma som jag talat i telefon med tidigare, kommer in och hon säger åt mig att jag måste ta bort gasen för att få all kraft till att krysta eftersom det är lite halvbrådis att få ut bebisen. Blir först rädd men släpper den och bestämmer mig för att bara görat och samidigt kopplas en skalpelektrod till huvudet på bebben. jag har nu kraftiga krystvärkar och hela kroppen jobbar och det går inte alls att hålla emot. förra gången har epiduralen berövat mig på minsta lilla krystkänsla så det var himla häftigt att låta kroppen jobba. det gör väldigt ont men är inte outhärdligt, mest jobbigt, som om nån bett mig springa 2 mil i uppförsbacke.

barnmorskorna beordrar mig att lägga mig på sidan och trots att jag inte kan pga smärtan så fixar jag det på nåt sätt ändå. vänds ytterligare en gång innan de bestämmer sig för att bebisen mår bäst av att jag halvsitter vanligt och jag trycker på för kung och fosterland, vrålar vilt och frustar som en häst och tillslut känner jag att huvudet kommer ut och sedan kroppen och kl 13.34 är hon ute. kan inte fatta att det är över, jag trodde ju inte att jag skulle dö en enda gång, och visst gjorde det ont men det var inte den värsta smärta jag känt och ändå är det klart. vill typ hoppa upp i sängen och dansa och high fivea alla i rummet. får själv lyfta upp henne och lägga mot bröstet där vi sedan får ligga i flera timmar innan vägning och mätning.

eftersom det blev lite forcerad krystning och flickebarnet valde att komma med ansiktet uppåt blev det bristning i perineum, en ytlig men som behövde sys. fick lustgas och bedövning och solveig låg på magen hela tiden så det var ingen fara.

och wow så himla annorlunda förlossning, två totalt olika upplevelser. har hört från så många att andra förlossningen är mycket enklare och det stämde verkligen för mig. trots att jag öppnade mig ännu snabbare den här gången så gick det att hantera. sen är jag glad att jag förberett mig så noggrant mentalt vilket verkligen hjälpte. också skönt att det startade på förmiddagen så vi fick sova ordentligt, att barnvakten hann komma och att vi hann åka in till förlossningen och att det fanns plats där jag ville föda och att vi bara behövde vara där 1½ timme. så himla nöjd!

IMG_2812

alldeles ny solveig med massa fosterfett

2 kommentarerKommentera »

  1. Maria

    Spännande att läsa! Det låter som en dröm-förlossning (även om det såklart gjorde svinont). Och vilket fint namn hon har fått!!

  2. Jenny / Ekomamma i stan

    Vad härligt att du fick en annorlunda förlossning den här gången. Tänker på min egen senaste förlossning när jag läser din, mycket som jag känner igen. Var också för mig en helt annat sak andra gången. Just det där med att springa i uppförsbacke var en bra liknelse, tycker inte att smärta är rätt ord för hur det kändes under förlossningen, mer att det var himla jobbigt än att det gjorde ont.

Skriv ett svar