Jag var ute och tittade till min lilla rabarberbuske som vi planterade för någon månad sedan för att se om den fortfarande levde.  Det kanske inte var den gladaste nyplanteringen i området men still going strong, hoppas jag åtminstone.

När jag var ute och huserade på tomten kom jag och tänka på psalmen som man brukar sjunga på skolavslutningarna: Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gro, med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solen strålar närma och allt blir återfött.

Och med tanke på alla knoppar och blommor som börjat  explodera så kändes ”den blomster tid nu kommer” helt rätt.

Till och med huset fick nytt glöd när dessa raringar slagit ut.

Allting blir så mycket roligare och lättare när värmen och solen är framme.

Yngsta dottern är inne i en intensiv slime-period just nu, liksom alla hennes klass- och skolkamrater vad jag  har förstått.

När jag i morse skulle dammsuga hennes rum gick jag  helt bananas när jag såg det intorkade slimedelarna som låg utspridda i hennes rum, det fanns på mattan, i saccosäcken och på skrivbordet.

Jag mulnade ihop ordentligt när jag såg att hon tagit flera av mina finburkar och använt dem  till sitt slime, som numera bara består av  slimemögel.

Jag hoppas innerligt att den här geggfasen snart lägger sig…

Hepp, nu ska jag ut och njuta av det sköna vädret och försöka förtränga slimeröran i dotterns rum.

Ha det gott!

So long, så länge.