Vilken fantastisk matupplevelse vi fick på  Grythyttans gästgiveri. Att jag och min man blev nöjda det är en sak men att barnen orkade ta sig igenom en 5-rätters meny och sitta stilla i 3 timmar och bara äta och njuta av all mat var verkligen en bedrift från deras sida. Dessutom var de helt lyriska när de svalt den sista tuggan.

Redan från början bestämde vi att barnen skulle få samma matupplevelsepaket som vi vuxna. Vi har alltid uppmuntrat barnen att beställa in vad de vill när vi besöker en restaurang. Inte sedan de var riktigt små har de beställt något från barnmenyn. I dag ser vi med glädje att deras matval är ungefär samma som vårt.

När vi slog oss ner i matsalen och tittade runt bland klientelet insåg jag att jag var purung i sällskapet. Hoppsan, det är man ju inte så van vid… Vi började också smått ana att det nog var rätt glest mellan besökare av barn och ungdomar som beställde in en 5-rätters meny här.

Allt var väldigt genomtänkt vid middagen, vilka viner som passade till de olika rätterna. Barnens olika dryckestillägg. Tiden det tog för att smälta maten och för att sedan serveras en ny rätt. Allt var perfekt.

Barnen skålade med en blåbärsdryck som var riktigt god. Jag och min man drack en Sancerre som smaklökarna stod i givakt och hurrade över.

Vi valde mellan två förrätter, det blev  en Abborre med en gurk -och dillsky till, det smakade himmelsk.

Några timmar innan vi satte oss till bords var det kafferep. Yngsta dottern blev helt wild and crazy, hon kastade sig över varenda godbit i hela salongen. Häpet tittade vi på medan hon tuggade i sig maränger, bondkakor, blåbärstårta och rabarberpaj med vaniljsås. Det fanns ingen botten alls.

Oroligt hindrade jag henne från att ta mer när hon efter femte omgången var på väg till kakfatet. Någon måtta får det allt vara, särskilt när middag snart nalkades

Det blev ett pyttelitet motionstillfälle.

Kvällen avslutades på bästa sätt, i vår säng på rummet med ett glas champagne. Vi satt och pratade och myste kvällen lång.

Nix, inga romantiska utsvävningar här inte… hehe.

Nu är det dags för mellandottern att återigen packa sin resväska och åka iväg. Hon ska till Frankrike denna gång och bo på ett ekumeniskt kloster en vecka.

Vi andra pustar ut efter all matorgie.

So long, så länge!