I går kväll hittade vi äntligen hem i restaurangkaoset. Vi lyckades hitta en jättebra sådan. Min man blev så upphetsad över att vi till slut fann en att han bokade in samma restaurang för kvällens middag. Förutom att maten var god var personalen på topp. Dessutom är jag svag för stärkta vita dukar och linneservetter, vilket ingick här.
Uppklädda trippade vi dit. Och njöt i fulla drag.
I går halkade Sofie i badkaret. I fallet drog hon ner både duschstång och draperi. I dag har hon blåmärken över hela kroppen. Som tur är syns de inte så mycket eftersom hon numera ser ut som en pepparkaka. Hon är dock svullen på smalbenet. Jag tackar min lyckliga stjärna att det inte blev värre.
Jag tror vi har ätit oss igenom de flesta av restaurangerna längst med solkusten. Efter allt smaklöst jag stoppat i mig under den här resan längtar jag hem till all god mat i Sverige. Jösses vad vi svenskar är bra på att laga mat. Dreglade tänker jag på allt gott jag tänker stoppa i mig när vi kommer hem.
Inte mycket till finess med denna grillade Doradan.
Supervarma räkor men helt utan någon smak. Listan kan tyvärr göras lång med alla mesiga rätter vi satt i oss. Det kommer att bli andra bullar när vi kommer hem.
Barnen ville att vi skulle hyra trampbåt, det passade vi på att göra.
Min man, den badkrukan överraskade oss med att bada. Inte bara en gång utan två, trots att dessa slemhögar låg och flöt bredvid.
I går tog vi tåget in till Malaga en resa som tog 40 minuter. Chelsie är helt galen i att shoppa så det passade bra att nästan allt var stängt. Vi strosade runt och tog oss en titt på staden i stället. Sofie och min man var sugna på att göra en avstickare till Torremolinos som ligger på vägen hem till oss, sagt som gjort så åkte vi dit. Där var det minsann världens drag, massor med turister som trängdes i de engelska barerna. Min man som varit där tidigare bestämde att vi skulle gå till en bra tapasrestaurang som han varit på. Vi gick dit men det var helt igenbommat. Vi tog en annan bar med fantastisk utsikt.
När vi tog oss ner mot stranden hittade Sofie en fiskehatt som hon önskat sig en längre tid. Helst av allt hade hon velat ha en med tryck på, men det fanns inte. Lite längre ner på gatan såg vi en affär som syr sina egna tryck. Hon blev eld och lågor och bestämde sig för att anlita killen i affären.
Nyfiket undrade vi vad hon bestämde sig för att det skulle stå på hatten.
Haha, den ungen har sååå mycket humor. På svenska betyder det, långa tjejen…Hon går nämligen under det namnet på McDonalds där hon jobbar. Det är roligt med folk som kan bjuda på sig själv och det kan hon verkligen göra med sina 180 cm. Spanjorerna ler brett när hon kommer gående i sin nya hatt.
I går blev det en riktigt händelserik dag. Tidigt på morgonkvisten stod vi redo för en tur till Marocko och staden Tanger. Vi åkte dit tillsammans med en turistgrupp på 52 personer. Redan på bussen blev vi ombedd att hålla ihop gruppen, jättetajt. När vi hade passerat tullen och visat passet steg vi på båten där vi hamnade i en ny kö. Förvirrat undrade vi varför vi skulle stå i den. När vi nästan nått fram till Tanger stående i 50 minuter fick vi några stämplar i passet av en bister marockansk polis. Under de återstående 5 minuterna hann vi sätta oss ner och andas ut innan det var dags igen för en ny kö till passkontrollen. Färden över Gibraltarsundet gick snabbt men my god vad det gungade friskt.
När guiden stressat räknat ihop oss för elfte gången och fick det att gå ihop kom vi äntligen i väg. Vi hoppade på en buss och fick en guidad tur runt Tanger.
Ett tvärstopp senare blev det ett kamelstopp. 4 stackars kameler fanns tillgängliga för kamelridning. Med uppspärrade ögon såg vi hur en jättestor tysk man landade på en av kamelryggarna. Den stackars kamelen ville absolut inte resa sig upp. Vi andra höll andan och undrade hur detta skulle sluta.
Jag vet inte riktigt hur det gick, vi flydde i stället in i bussen och kände oss rätt beklämda över hur de misskötte sina kameler. När turen var över hoppade vi av bussen och gick sedan i lämmeltåg till en marknad som vi passerade i rekordfart eftersom vi tydligen var lite sena.
Guiden ropade efter en stund att det var dags för lunch. Vi klämde in oss i ett minimalt rum och fick lite olika marockanska rätter framdukade. Precis bakom mig satt dessa herrar och spelade på sina instrument för fullt.
När vi ätit klart kom överraskningen in.
Vi satt på första parkett för magdans.Jag försökte flytta mig en bit ifrån hennes svepande rörelser eftersom jag annars var livrädd att hon skulle lyckas nocka mig i trängseln.
När vi lättade lämnade restaurangen utan att det skett några större incidenter fortsatte vi till en matthandlare. Barnen fick nästan slag över att sitta och titta på marockanska mattor, noll intresse.
Efter det bar det iväg till en apotekare. När han hållit en jättelång föreläsning om olika mirakelkrämer och vi shoppat loss på morockan oil såg vi hur guiden och apotekare delade upp vinstpengarna på all försäljning som de gjorde på vår lilla grupp.
På kvällen berättade min man att han trodde att gatuförsäljarna också gör deal med guiderna. Han såg att helt plötsligt hade en av guiderna på sig fakemärkesbrillor som en av försäljarna sålde.
Avslutningsvis kom vi fram till Hotel Contenental. Guiden berättade att filmen Casablanca med Ingrid Bergman och Humphry Bogart delvis hade spelats in där.
Min man faktakollade genast nyheten och kunde snabbt konstatera att det inte stämde. Hela filmen gjordes i en filmatelje i Californien och inget annat.
Vi var ändå nöjda med vår vistelse. Det finns mycket mer att se och till nästa gång vi besöker Marocko behövs det mer än en dag att vara där.
I går var det vår bröllopsdag. Vi har varit gifta i 21 år och hållit i hop i 26 år. För att fira det gick vi och åt på en japansk restaurang en bit från hotellet. Det var bästa maten hitils som vi ätit, dessutom serverade de bra med vegetariska rätter också. Jag åt goda Dumplins som smalt i munnen.
Helt plötsligt fick min man för sig att vi skulle fira med en böllopsskål i Sake ( risvin.)
Jag ryser fortfarande bara jag tänker på den vidriga smaken av finkel som träffade mina smaklökar med buller och bång. Den gick inte åt för min del. Jag nöjde mig med att eftersläcka törsten med en japansk öl som inte heller var särskilt god. Chelsies japanska läsk var nog desto godare och roligare.
