Med spänning har jag följt mellanårsvalet i Amerika under en längre tid. Med pirr i magen slog jag upp nyheterna i morse för att se vem som vunnit och fann till min glädje att Demokraterna tog över i representanthuset, men förlorade tyvärr i senaten. Med sorg i hjärtat ser jag också att många röstade på Republikanerna. Jag hade hoppats på att de skulle ha fått ännu färre röster. Men vad det verkar har Donald Trump fortfarande dessa vita arga män som röstar på honom i sitt grepp, så sorgligt. Nu blir det hur som helst en ny era. Jag hoppas till det bättre.
Här i Svedala är det fortfarande helt ovisst i regeringsbildningen, blir det en ny regering eller blir det nyval? Hur det än blir med den saken så hoppas jag att SD inte kommer att få någonting överhuvud taget att säga till om i framtiden. Jag ängslas också över Brasiliens nya presedent Jair Bolsonaro framfart.
Förutom hans nervärderande sätt gentemot kvinnor, homosexuella eller oliktänkande, oroas jag över hans tankar på att skövla regnskogarna i Brasilien. Jag blir alldeles torr i munnen bara jag tänker på hur alla dessa mörkermän inte tänker på jorden eller våra barns framtid.
Såklart finns det fullt med hopp också, allt är inte bara becksvart. Jag tror att vi kan bidra med mycket positiva saker i alla läger och att icke förglömma att våra handlingar är av betydelse, i stort och smått.