Nöje

Operabesök

Efter gårdagens kulturella operaupplevelse kan jag konstatera att mitt lillfinger fortfarande är något bortdomnat. Om det beror på den märkliga vinkeln som jag och min ”syster” tvingades ha för att överhuvud taget kunna se något låter jag vara osagt. Med viss humor kunde vi konstatera att våra sittplatser var en ren katastrof.  Vi var tvungna att hänga över räcket i logen och sträcka ut halsen för att ens ha en chans att se en skymt av vad som avhandlades. Sisådär 1 timme in i pjäsen upptäckte jag att  det fanns en andra halva av scenen. Den fanns definitivt inte inom vårt synfält. Min stackars framåtlutade rygg var helt slut efter 3 timmar med Verdis Aida.

B121B19F-6E92-4FBE-8C51-F96E12ADA452

Orkestern däremot hade vi utmärkt uppsikt över.

C3D0F503-CA25-4697-9441-45257A8B56AA

I mellanakten armbågade vi fram oss för att inte komma sist till den enorma kön för förfriskningar. Och det var det värt.

Jag passade på att ta en selfie när jag stod och sippade på ett glas med cava medans min ”syster” stod i den ändlösa kön till toaletten.

BA8A88BD-4621-4C19-A67C-5E812E5E3F4A

Om vi hade vi suttit på bättre sittplatser skulle  jag nog ha njutit mer av den fantastiska  sånginsatsen. De som satt på sina mer bekväma bordellröda sammetsstolar kunde nog ana sig till mina avundsjuka blickar som jag gav dem då och då mellan akterna. Själva dekoren imponerande inte särskilt mycket. Jag gillar när man tar ut svängarna, det tycker jag inte man hade gjort i det här fallet.

2D4A44D2-94BE-42DA-91C6-84BF815E06CC

Innan vi hamnade på Operan och Aida åt vi en bit mat i Kungsträdgården, närmare bestämt på T.G.I.F. där alla ungdomar i hela Stockholm höll till. Om du är ungdom och ska gå ut på date, gå dit. Om du är som jag, ehhh, något äldre – gå inte dit. Ljudvolymen var så hög att det var svårt att kommunicera, det är rena turen att vi kunde tyda varandras kroppsspråk, annars vete katten.. Betjäningen…svårt att beskriva i ord, usel räcker inte.

60EBD485-FA9A-47DC-95D3-3EC8DC7FA6D9

Jag älskar att vara kulturell då och då. Det är både berikande och väldigt upplyftande. Ett litet lyckorus helt enkelt. I bland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Restaurangbesök från HELL

I lördags mötte vi upp våra goda vänner hemma hos dem i deras fina lya på Kungsholmen. Vi blev bjudna på  bubbel och snacks innan vårt inplanerade restaurangbesök. Med höga förväntningar promenerade vi ner den korta biten till restaurang La Famiglia på Alströmmergatan  45. Vi har varit där ett par gånger tidigare genom åren  både jag och min man och även våra vänner. När vi gick in i restaurangen haffade vi en kypare och sa åt honom att vi beställt bord till 18.30. Han såg minst sagt förvirrad ut och klämde in oss i ett hörna vid ett av de runda borden i baren. Ett till synes märkligt val av plats eftersom det inte var i själva restaurangen. Men varken han eller vi kunde då ana att vi satt på första parkett och kunde följa all dramatik på nära håll.

Det tog inte särskilt lång stund för att förstå att saker och ting inte låg rätt till.

Efter att ha väntat i över en och en halv timme på förrätten kände vi att tålamodet började tryta och det var vi verkligen inte ensamma om. Två killar kom fram till baren och rosenrasande skrek att de inte fått in sin mat. De skrek och fäktade med armarna och servitören bemötte anklagelserna mer truligt. Killarna meddelade högljutt att de skulle gå därifrån utan att betala en enda sikin och att de aldrig mer skulle komma tillbaka. Sagt som gjort vände de på klacken och gick. Servitörerna bemödade sig inte ens att följa efter.

Då kom förrätten in.

1AF2E44D-37A6-4C74-8805-D0F08C42DDD6

Något ostadigt delade servitören ut förrätts-tallrikarna. Hans armbågar var farligt nära näsan, livrädda att han skulle råka nocka någon av oss försökte vi parera hans klumpiga gester.

Inte hade han heller tagit bort brödfatet som vi fick in i början av kvällen eller våra ölglas. När vår vän bad honom ta bort det, fick vi en surmulen blick tillbaka. Bordet  var fullspäckat med glas och småtallrikar så när han äntligen tog sig an uppgiften lyckades han med konststycket att tappa ett av glasen i golvet.

När vi hämtat oss efter  glassplitter-chocken blickade jag ner på min carpaccio. Den var inte lätt att hitta under all ruccula.

Med stirrig blick sprang servitörerna omkring som irrande höns. Vi försökte hejda en av dem för att be om mer vatten. Han kunde inte ett ord svenska, engelska eller för den delen italienska. Han skakade argt på huvudet och försvann in i restaurangen.

Fascinerat  såg vi hur fler och fler middagsgäster högljutt kom in i  baren och skäller ut den ena servitören efter den andra. Alla undrade, -”Var i helvete är maten?”

Nu var folk riktigt arga.

Efter att alla i sällskapet tagit en runda på toaletten såg vi kaoset ute i restaurangen. Alla vi stötte på i toalettkön var förfärade över hur allt sköttes, det blev en märklig stämning. Det blev vi mot dem.

När vi efter 2 1/2 timme senare fortfarande inte hade fått in huvudrätten tyckte vi att servitören kunde bjuda på en flaska vin eftersom vi vid det laget förstod att det skulle dröja. Han började genast argumentera emot, men vi stod på oss och fick så småningom in en flaska.

Då, dyker  detta upp.

IMG_3764

Jag gapade så mycket att hakan fastnade i ”tappa hakan läge.” Mamma Mia, en bit kött som simmar i sås. Inte en tillstymmelse till något mer, inte ens ett salladsblad eller en pytteliten dekoration i form av en persiljekvist. När jag påpekade att jag tyckte att köttet var för indränkt i såsen såg han helt oförstående ut och började återigen argumentera emot. Vid det laget kände jag att gaffeln i handen inte längre var säker. Sammanbitet skyfflade jag över en del av såsen på ett annat fat.

Sedan kom vår sideorder in, i form av detta.

DAE5F4F2-05AA-40D4-ADA5-498E5BE586DE

Sammanlagt fick vi 16 styckena pommes frites var. Som sloknade som flaggstången på Sergels torg.

B528704C-4C8F-4C4C-A7C2-6E9B3F5205F2

Vår andra vän hade beställt in en hummerpasta, som kom in i kallaste laget. Stora klor låg på sidan av tallriken. Vår vän försökte att öppna dem men det gick inte. Min man gjorde även han ett tappert försök att gräva sig in i köttet. Det satt som cement konstaterade de.

När hon utan att ha lyckats med klorna och ätit klart en del av pastan kunde vi äntligen fånga servitören uppmärksamhet och frågade honom om klorna enbart var till för dekoration. Det var det inte. Då undrade vi såklart  hur de skulle öppnas. Då log han triumferade och kom tillbaka med en nötknäppare.

What?

Var inte det i senaste laget?

48CF7BAA-460D-4B73-822E-3EB2FB445CFD

4A65A44E-4CF4-4455-9EB7-2EA9E4A00E3B

Som kompensation fick vi varsin kopp kaffe som han även där misslyckas med. Min man beställer en espresso men får en cappuccino. När servitören såg att jag blev arg erbjöd han mig en Limoncello.  Jag svarar korthugget att han får bjuda alla i bordet på det.

Strax efteråt kommer ytterligare en arg gäst och försöker att hitta någon av servitörerna. När hon inte såg någon rycker hon resolut upp köksdörren och skrek upprört åt dem därinne.

Vi får då höra skvaller från toakön att det finns en hund i köket.

D9C8BC34-8D34-4AE0-A655-BC94D2C22F30

Häpna och stumma satt vi och tittade på varandra, kan det bli så mycket värre?

Aldrig någonsin har jag varit med om någonting liknande. Vi kom dit 18.30 och gick därifrån 22.30. Hade servitörerna varit det minsta charmiga hade de kanske kommit undan lite mer än vad de gjorde, men icke sa Nicke. Vårt sällskap informerade dem hur de borde ha gjort. Med all säkerhet gick inte det rådet in.

537E9681-F604-43F2-B929-1C94212E7945

Never more.

Nya promenadmarker

I morse tog jag en riktig bensträckare och andades in en stor skopa havsbris, det var precis det jag behövde denna härliga tisdag. Skönt att komma ut och samtidigt njuta av den fina utsikten, för fint var det verkligen.

DSC_0195-2

DSC_0187-2

DSC_0198-2

DSC_0206

DSC_0214

Det är inte var dag jag har den här utsikten när jag är ute och nöter grus. Det är verkligen fint i Saltsjöbaden. Jag älskar deras närhet till  havet. När jag gick omkring bland de gigantiska villorna (förlåt chatåerna) drömde jag mig bort, tyvärr vaknade jag ganska omgående till liv när talboken pockade på min uppmärksamhet och blev så där spännande att inte ens jättevillorna fick mig ur gungning.

Jag promenerade på med ”Häxan” i hörlurarna och fortsatte att titta på alla båtar som låg i hamn, den ena större än den andra. My god så mycket pengar som ligger i spat och skvalpar.

Segelbåtarna såg nästan löjligt tillrättalagda ut där de låg och guppade i havsbandet, raka pinnar som skumpade i takt på havets våg.

Nöjd och belåten med mina reflektioner av denna vistelse begav jag mig hemåt till den södra sidan av stan. Alltid kul att se något nytt.

Ha det fint!

So long, så länge.

The Phantom Of The Opera

Det blev en riktig early birdy i morse, nästan alla åkte  iväg och åkte skidor i Flottsbro i Huddinge. Alla var taggade till fotknölarna och när de väl kom hem var det med ett leende på läppen.

Vi gör oss beredda för ”Ski 2017.”

105

I går var jag och min ”syster” och såg The Phantom Of The Opera på Cirkus. Jag njöt av varenda minut vi var där. Vacker musik och spännande effekter. Andra aktens maskeradscen måste vara ett av de maffigaste numren jag sett på mycket länge, så underbart.

Både Peter Jöback och Emmi Christensson var helt lysande i sina roller. Jag kan verkligen varmt rekommendera denna musikal.

Related image

 

Innan vi beskådade detta mästerverk mellanlandade vi i Kungsträdgården och tog en drink och åt en god middag.

Alla andra hade tydligen också bestämt sig för att vara ute och göra stan för det var trångt precis överallt.

Vi knep dessutom det sista bordet och då var klockan bara halv fem. Som tur var fick vi ett av de bättre borden i restaurangen, vi hade tur som tokiga, hehe.

DSCN2491

Det blev en verklig helkväll med extra allt.

I kväll tror jag också att det blir så, alltså extra allt, med tanke på att melodifestivalen startar för då är det dags att ta fram den stora chipspåsen och att dansmovsen sitter som smeck.

Ha en fin kväll på er!