Familjeliv

Annons

Mårbacka och luktärt

Nu känns det faktiskt som om sommarlovet har börjat på riktigt. I förmiddags åkte vi early birdy  till ön och kommer att vara här ute ett tag. Min man kommer att pendla fram och tillbaka mellan stan och landet. Han är egen företagare och behöver vara tillgänglig på sitt arbete i tid och otid.

Känslan att vara så få i familjen känns ovant, särskilt nu när vi är på ön eftersom vi har det så mycket mindre här än hemma. Det brukar oftast vara full fart dagarna i ända. Nu är det så tyst, men jag kanske vänjer mig…hehe.

Men jösses vad allt växer snabbt. Hela trädgården var helt igenvuxen, gräsmattans långa strån nådde nästan till knäna. När jag gick förbi vinrankan höll jag på att få slag, den såg inte rolig ut. Det blev till att sätta igång på direkten med att trädgårdsfixa och det är vad vi gjort under dagen.

DSC_0358

Jag tog med mig ett gäng med blommor hemifrån. Jag är rädd att min man tar kål på dem om de blir kvar. Även mina luktärtor fick följa med. I morgon tänkte jag sätta ut dem, måste bara köpa lite mer jord först.

DSC_0356

Vi lyxade också till det hela med schweizernötsdoppade jordgubbar. Jamen, jag smälter av välbehag, det var så gott. Yngsta dottern nästan låg med näsan i den smälta chokladen för att inte missa den sista lilla resten.

DSC_0348

Nu väntar hela sommaren runt hörnet. Visst är det underbart?

Ha det gott!

Annons

Skolavslutning när de är som bäst

I morse var jag  på yngsta dotterns skolavslutning och jag måste nog säga att denna var den mest händelserika avslutning jag någonsin varit på. Jag kan fortfarande inte låta bli att storskratta bara jag tänker på det.

DSC_0316

När jag kom till dotterns skola så berättade de att det blivit ändrad planer och att arrangemanget  skulle ske inomhus i stället för på skolgården på grund av regn. Föräldrar och elever klämdes ihop på en relativt liten yta i matsalen.

Rektorn började hålla sitt tal, hon pratade och pratade och tog pauser i talet och efter varje paus hon tog trodde alla att talet var över och började applådera…men nä, hon fortsatte att prata och vi fortsatte tro att hon höll på att avsluta talet och fortsatte applådera mellan pauserna. Till slut hade jag klappat händerna 45 minuter i sträck och kände att jag började få blåsor i dem. När hon äntligen på riktigt hade pratat klart kom hon på att hon hade lite till att säga, vi fortsatte att lyssna på henne och fortsatte att applådera mellan pauserna.

Sedan blev det gemensam sång: den blomstertid nu kommer. När sången var slut tog en av lärarna till orda och meddelade att några elever skulle komma fram till podiet och mottaga ett pris för varierande insatsen i skolan. Nu var det inte bara en eller två elever som skulle upp utan närmare bestämt 15-20 elever. Vi föräldrar fortsatte applådera ivrigt och länge för att visa vår uppskattning.

När sista eleven droppat av scenen reste sig alla upp och sjöng: Du gamla du fria… tills brandalarmet gick i gång. 10 minuter senare lyckas de äntligen stänga av det. Då blev det  det dags för överraskningsmomentet.

Åhörarna delade sig plötsligt likt Röda havet och in kommer rektorn med en rockig scarf draperad runt huvudet  och med något obestämbart på kroppen och händerna i luften och intar scenen. Rockgitarren dånar dovt i bakgrunden och när keyboarden startar börjar plötsligt ljudanläggningen brumma.

Publikhavet  får en oväntad stund att mållöst hämta andan efter den oväntade entrén.

Rektorn och rockbandet  hämtar nya krafter och drar igång  med ”The final count down” med Europe.

Då fullständigt brast det… jag kunde inte sluta skratta.

När jag stunden senare mötte upp dottern påpekade hon att all min mascara satt mer på kinderna än på ögonfransarna. Haha, jag hade inte väntat mig något annat efter denna speciella upplevelse.

Hela vägen hem gick vi och fnissade. Det tog ett bra tag att samlat i hop sig och rätta till anletsdragen.  Alltså, jag kommer att sitta på första parkett även nästa år på yngsta dotterns skolavslutning, haha, sådant här vill man ju verkligen inte missa.

Ha det gott!

So long, så länge.

Annons

Förberedelse inför Edinburgh

Jag och sonen har haft en mor och son-dag. Och i ärlighetens namn så var han kanske inte jättesugen på en sådan dag, särskilt inte när han förstod att vi skulle åka i väg redan innan tio på morgonen. Men jag stod på mig eftersom han behövde mer kläder till sin resa. Motvilligt steg han upp ur sängen efter att jag hunnit se till så han inte somnade om några fler gånger.

När vi väl stod i affärerna var han ordentligt på hugget och rev åt sig en jättehög med kläder och skärp och provade både det ena och andra. Det var otroligt länge sedan jag såg denna eufori från min shoppinghatande son.

Jag tror nog att jag är förlåten för den tidiga väckningen för när vi äntligen blev klara med alla inköp log sonen brett i bilen och var riktigt nöjd med allt han köpt.

När vi kom hem satte vi igång med packningen, till skillnad från tvillingsyrrans genomtänkta och systematiska packning blev sonens mer av en ”sista minuten slängt ihop alla grejer .”

DSC_0306

Efter att jag gjort en check tror jag att han får med sig det mesta av sina saker.  Och har han glömt något så är väl inte det hela världen, det går ju alltid att köpa nytt.

Över det här vädret slår man ju inte några glada kullerbyttor, snarare blir det ett tungt konstaterande att det brukar vara detta (o)väder i juni, ena dagen ljummet, andra dagen regn och kallt. Nä fy, så trist, jag vill ha värme och sol, eller vad säger ni?

So long, så länge

Annons

Skottland / Wales

Äldsta dottern ska åka till Wales, hon åker redan i morgon. Där ska hon arbeta på ett vandrarhem i en månad tillsammans med en annan tjej. Sonen åker på tisdag till Skottland  och kommer att  ha samma arbetsuppgifter som dottern. Båda två är mycket förväntansfulla och har sett fram mot detta en längre tid.

Det har fixats och trixats rejält de senaste dagarna, allt från små till stora inköp. För att inte tala om allt packande.

DSC_0303

Jag tror att den här resan kommer att ge dem otrolig mycket livserfarenhet, att vistas i ett annat land och prata ett annat språk och att sedan ha ett arbete på det kommer förhoppningsvis att stärka dem livet ut.

Den mest nervöse är nog jag men samtidigt vet jag att de kommer att fixa det här galant. Jag får väl gå omkring och småtralla på” dont worry, be happy” om och om igen för gnolar jag på den plågan tillräckligt länge och mycket så kanske min oro försvinner. Nu gäller det att inte vara sysslolös de kommande veckorna när de är borta…gulp, en hel månad känns otroligt länge.

Nu kallar plikten, det återstår bara lite småpyssel som ska ordnas med innan de åker, det är bäst att hjälpa till.

See u later!

Annons

Bal med stort B

Häromdagen var mellandottern på skolbal, vilket hon med stor förtjusning längtat till. Jag har förstått att många skolor numera verkat anmanat denna tradition. Jag kan tycka att det är kul att de gör ett ordentligt avslut när de går ut 9:an.

Innan balen startade kom en kompis över till mellandottern för lite piffingtime. Jösses vad fina de blev.

DSC_0177

DSC_0140

De blev eskorterade i en häftig Mustang cabriolet.

Dock såg det en smula kallt ut, men sträckan dit var inte särskilt lång som tur var.

DSC_0185

Nu dröjer det inte länge förrän dottern får sitt antagningsbesked om hon kommer in på det gymnasium som hon valt.  Hon har flera vänner som redan går i den skolan. I våras var hon där på en ”prova på dag ” och var mycket nöjd. Jag håller tummen att hon kommer in, vilket jag tror att hon gör.

Hörrni, ha en fortsatt trevlig lördagskväll på er.

So long, så länge.