Alla inlägg av lamatrona

Jag slår ett slag för Jujutsu

I går damp Glossyboxen ner i brevlådan, likt tre hyenor stod döttrarna med habegärs-blicken och undrade otåligt när jag skulle öppna den, suck, ingenting får man ha i fred. Långsamt öppnade jag den, men knappt  innan locket hunnit åka av slet den ena dottern till sig kortet där det stod vad som fanns i boxen.

Alla tre ville ha allt, och som den snälla modern jag är fick alla varsin sak. Jag ångrade mig genast när jag såg yngsta dottern smeta på sig det matta korall-läppstiftet. Gahhh, så jättefult läppstift. De stora tjejerna tackade sin lyckliga stjärna att de inte valt läppstiftet.

Yngsta dottern var mer än nöjd när hon stod framför spegeln och kollade in sina nymålade illkorallinsmetade läppar. Jag däremot stod och rös och undrade i mitt stilla sinne hur jag skulle kunna få henne på andra läppstift-tankar. Läpparna såg ju nästan självlysande ut i mörkret, hujeda mig så fult.

Jag kan bara hoppas på att hon snart glömmer bort dess existens och att den försvinner i någon av hennes gömmor för all framtid…

IMG_3001

I går var det också dags för äldsta dotterns första jujutsuträning för den här terminen. För ett år sedan lyckades hon övertala sin kusin att också börja i samma klubb. Alla barnen utom den yngsta har tränat jujutsu till och från sedan de var riktigt små.

Det här terminen eller nästa ska hon försöka ta brunt bälte. Hon hade antagligen kunnat ta det tidigare men eftersom hon valde att plugga mer och träna mindre så har hon varit nöjd med att stå stilla i graderingarna.

Jag är jätteglad att hon kan försvara sig om det skulle behövas. Att kunna självförsvar är guld värt och det känns tryggt att veta att hon har redskap för hur hon ska hantera olika överfallssituationer.

IMG_2996

Jag kan varmt rekommendera denna sport, framför allt är det mycket träning för en relativt billig slant, dräkterna kostar en del men det är å andra sidan den enda kostnaden man har utrustningsmässigt.

Och det bästa av allt enligt mitt tycke är att man slipper kränga korv, billotter eller en och annan stenhård kaka, alltså nej till sådant, det slutar alltid med att det blir jag som måste köpa upp mig på hela sortimentet och hur dyrt blir inte det?

Ha en fin kväll!

So long, så länge.

Kattbekymmer

Vår huskatt eller rättare sagt grannens katt har varit borta hela sommaren så numera har en ny katt lyckats hitta hit. Det tog inte särskilt lång stund förrän vi förstod att den här katten var mycket speciell. Det började med att vi svängde upp med bilen på vår uppfart när vi såg en stor fluffig vit boll sitta på vägen. Katten, som satt bortvänd från oss, lyfte inte ens rumpan när vi nästan hade kylaren intill den. Min man tutade lite försiktigt för att få den att flytta på sig, inget hände. Ny tutning lite högre den här gången, men nä, katten satt kvar. Jag klev ut ur bilen och närmade mig den vita albinon. Precis när jag skulle böja mig fram tittade katten upp och  formligen flög upp en meter i luften och kastade sig sedan in i en av buskarna. Märklig katt konstaterade vi allihop.

Några dagar senare kommer katten viftande på svansen och sätter sig med ryggen mot entrén. Just då är jag på väg ut, jag öppnar dörren och katten sitter tryggt kvar. Jag går ut och stänger dörren, samma reaktion igen. Katten vänder sig om och får syn på mig, flyger sedan upp och ser ut som om den ska få en hjärtattack. Jag börjar misstänka att den är stendöv.

Katten vistas ganska ofta utanför vår husknut och det stora problemet med den skräckslagna katten är att jag är rädd att jag åstadkommer en alldeles för tidig död för den eftersom den varje gång verkar bli  totalt överraskad över att jag eller någon annan familjemedlem råkar komma för nära den.

Vi har till och med börja prata om att skaffa första hjälpen för stackaren, kanske ett katt-sjukvårdkitt med kattdefillibrator?

Jag kan ju säga att jag inte är helt sugen på att gå till kattägaren och erkänna att det var jag som råkade skrämma ihjäl den.

Jag längtar tills vår 16-taggars grannkatt is back in town igen,  då kanske jag slipper alla dessa bekymmer. Den vita katten (som vi kallar Beethoven) vet kanske vem som bestämmer här i granngårdarna och förhoppningsvis sätter grannkatten ner tassen så  att detta katt-bekymmer ger sig. Jag håller tummarna.

So long, så länge.

Äkta tjärlek

I går var barnen och min man i väg på en Ålandstripp fram och tillbaka. När de glada och nöjda kom tillbaka fick jag en present av min man…hm, tjärpastiller, inte bara en ask utan flera, lucky me.

Jag minns att när jag var  liten så åkte vi till Åland tur och retur nästan varje sommar, det liksom hörde till i barndomen. Varje gång vi åkte dit köpte jag upp mig på leijona tabletterna och att icke förglömma, de pepparmintsstinna Marianne-karamellerna också.

Märkligt nog köpte jag dem gång på gång trots att ingen av dem var någon favorit alls och den saken har definitivt inte förändrats. Två riktigt äckliga godissorter med andra ord. Det är fortfarande en stor gåta varför jag ens införskaffade dem då, när jag ändå inte tyckte om dem.

Men det mest anmärkningsvärda i det hela är nog ändå att av allt i  hela taxfreeshoppen väljer min man ut just dessa hårda paket med  tjärkarameller för att ge bort. Det betyder alltså att han ratade både parfymer och lite finare choklad  till fördel för dessa tjärsmakande vidrigheterna. Han måste älska mig innerligt.

IMG_2994

I morgon är det äntligen skolstart för de tre gymnasieungdomarna. Yngsta dottern började i torsdags, så hon är redan varm i kläderna.  Det ska bli skönt med fasta rutiner här hemma och att det blir lite mer struktur över vardagen. Det har chillats lite för mycket i sängen den senaste tiden för att inte tala om hur de vänt på dygnets alla timmar. Ingen ordning och reda överhuvudtaget.

Jag ser fram emot morgondagen, då kommer livet att bli sig mer likt.

Ha det gott!

Ciao!

R.I.P offren från Barcelona och Åbo

Den betonggrå himmel har öst ur sig stora feta regndroppar som klibbat sig fast mot fönstren hela förmiddagen på den södra sidan av stan. Det är ett passade väder med tanke på det som hände i Barcelona häromdagen och även knivattacken som skedde i Åbo, så ledsamt och dystert. I Barcelona dog 14 personer och 130 skadades och av dem så har 16 stycken livshotande skador. Knivskärningen i Åbo resulterade i 2 döda och 10 personer som blev knivskurna (8 kvinnor och 2 män). Med sorg och förfäran läser jag om dessa offer och mina tankar går till deras nära och kära.

Om jag inte missbedömt läget helt fel, så verkar terroristerna oftast vara arga, bittra, unga män som står för dessa urskillningslösa handlingar och inte allt för sällan pratas det om att en och annan av dem nyligen radikaliserats. Deras djupa hat och raseri går ut över oss världsmedborgare och det gör ju inte saken bättre.  Att de besinningslöst slår till mot vem som helst gör att det blir så mycket svårare att värja sig mot dess hot, det finns ingen säker plats längre.

Helst av allt skulle jag vilja likt en struts stoppa huvudet i sanden och flytta upp till någon alptopp tillsammans med min familj, men det kommer naturligtvis inte att hända.

Deras mål är ju att skapa kaos och förvirring i värden. Och det är just därför det är så viktigt att visa terroristerna att deras handlingar och värderingar inte kommer att  förändra en human människosyn eller dess demokratiska normer.

Det är svårt att skydda sig från denna typ av attentat, terrorismen har tyvärr flyttat hit för gott.

Men en sak är då säkert…livet går vidare.

IMG_0468

So long, så länge!

Frukostbekymmer delux

Vilken fin dag det blev i går, solglasögonen satt på näsan mest hela dagen. Det är nästan så jag undrade var de vanliga mörka molnen höll hus, men det behövde jag inte fundera på särskilt länge, de kom som ett brev på posten redan i dag.

Yngsta dottern har stora problem med aptiten på morgonen. Hon brukar aldrig vara sugen på något att äta när hon sömndrucken kliver upp ur sängen på mornarna, det blir ideligen nya frukostkamper oss emellan.

I går hade vi ytterligare en ny  diskussion om frukosten.  Alla mina förslag ratade hon rapidsnabbt, till slut började vi googla på olika frukostförslag på nätet. Efter en stund bestämde hon sig för att yoghurtglass kanske kunde vara något för henne.

Vi tog fram hennes favorit yoghurt (hon älskar päronsmak) och hittade ett paket frysta blåbär och till det ett paket müssli.  I köksskåpet hade vi som tur var ett par  glassformar som vi kunde använda oss av.

IMG_2975

Jag höftade och blandade ihop ingredienserna. Dottern fyllde på glassformarna till brädden med yoghurt och müssliblandningen.

IMG_2980

I morse tog vi ut det ur frysen och voilá, denna härliga munsbit kom ut ur sitt hölje.

IMG_2983

Yngsta dottern var supernöjd när hon mumsade i sig yoghurtglassen, själv blev jag också på strålande humör när jag såg att hon åt upp allt till sista tuggan.

Jag kan bara hoppas att detta är det nya mirakelkråset som kommer att vilja få henne att äta frukost varje morgon framöver.

Arrivederci!