I morgon börjar yngsta dottern i sjätte klass. Skolan hon går i bröt upp alla klasser och har ombildat dem till nya inför skolstarten. Därför är hon extra nervös inför morgondagen, hon känner inte så många i den nya klassen.
Systemet är helt fantastiskt tycker jag. Alla elever börjar om på nytt, de som mobbat och de som blivit mobbade får ny start i klassen. Förhoppningsvis hittar inte mobbaren nya svansar som följer dem och de som inte haft det så lätt i förra klassen hittar kanske nya vänner, såklart finns det ju inga garantier för att det ska lyckats, men chansen är större än när man år in och år ut har sina plågoandar flåsandes i nacken.
Jag har arbetat halva mitt liv i skolans värld och jag vet hur svårt det är att få bukt på mobbingen. Genom åren har jag genomgått flera antimobbing-kurser, dessa har till slut bara fallit platt som en pannkaka till marken.
I dag fortsätter de envist med Olweus-programmet i stället för att vara banbrytande och strukturera om klasserna varje år. Skolorna skulle behöva komma ur sin comfort zone och våga förändra sitt sätt att arbeta.
Jag är glad att yngsta dotter fick möjligheten i höstas att börja i en helt ny skola, varje år bryter de upp klasserna och tar därmed sitt ansvar mot mobbing.
Som krydda på moset har de dessutom en rektor som slår en med häpnad… i hästlängder. Du kan läsa om yngsta dotterns märkliga skolavslutning här.
Ha det fint!
So long, så länge.