Vi har varit en snabbis i stan och hämtat mellandottern som kom hem från Halmstad. Medan hon roade sig med hemfärden därifrån, var vi andra på kalas.
Den här vackra tjejen blev myndig och det måste ju firas. Vi åt smörgåstårta och fikabröd så att det sprutade ur öronen på oss. Och som vanligt fanns det alldeles för mycket att välja mellan och allt smalt i munnen på nolltid, my god så gott! Men som sagt, är det kalas så är det och då får man faktiskt göra sitt bästa vid fikabordet.
Mamman till dessa fina barn har jag känt sedan början på gymnasietiden. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess…
Barnens pappa gick bort alldeles för tidigt, födelsedagsbarnet var knappt fyllda året. När jag såg att pappa P ändå var med på högtidsdagen blev jag alldeles varm i hjärtat, så fint.
Efter allt kalasande och en natt i stan är nu hela familjen samlade på ön. Jag njuter av deras pladder och skratt, det har varit tomt länge nog. Ordningen är kort och gott återställd.
Ha det fint!
So long, så länge.