Jag som trodde jag kunde pusta ut med alla dessa försäljningar av allt möjligt otyg som barnen har plågat oss med, både från skolan och föreningslivet under de senaste åren. I min enfald trodde jag att man inte heller höll på med sådant i andra ring på gymnasiet tills mina tvillingar kom hem och skulle börja kränga kakor till oss. -”Stopp och belägg, vad händer här?” undrade jag när jag insåg att jag måste köpa kakor och kex för minst 500 kronor per barn.
Gissa vad som står i köksbänken i detta ögonblick?
När äldsta dottern berättade att de måste sälja mer av dessa kex och kakor snart igen höll jag på att trilla baklänges. -”Det kommer ju att ta flera år innan allt kalasknäcket gått åt,” stönade jag. Visserligen är rosmarinknäcket helt ok men 18 låder mer av det är man ju inte särskilt sugen på.
Helst av allt skulle jag bara vilja swisha över pengarna utan några som helst kakor emellan, men det gick tydligen inte.
Ändamålet är bra, pengarna ska gå till klassens studentflak nästa år och det är toppen. Men just i det här fallet var det definitivt ingen fördel med att ha tvillingar…det blev dubbelt av allt.
Nu ska jag fortsätta att njuta av detta strålande väder. Jag kanske tar ett kex till kaffet, så att de går åt menar jag, det finns ju en risk att de börjar samla damm…
So long, så länge.