Vilken intressant mode-utveckling det har varit sedan jag var barn. När jag var liten på 70-talet var det bussaronger, polotröja och bruna manchesterbyxor som gällde.
När jag blev tonåren var det mode att ha supertajta jeans och en rullad locktångslugg.
På det galna och mycket uppfriskande 80-talets var det axelvaddar från hell och frisyrer som var stora som höghus, my god så man såg ut.
Någon månad innan skolavslutningen i nian köpte jag ett par nya jeans som jag skulle ha på mig till den dagen. Kvällen innan provade jag ut min outfit och insåg jag till min förfäran att jag inte fick på mig byxorna.
Min far kom in i rummet och tittade bekymrat på mig där jag låg på sovrumsgolvet och förtvivlat försökte få upp blixtlåset på byxorna. Efter att ha tänkt igenom situationen en kort stund fick han en snilleblixt.
Han fyllde resolut i vatten i badkaret och tvingade mig i, ber mig sedan dra upp gylfen. Till min lycka åkte den upp utan några som helst problem.
När jag steg upp ur vattnet slet han fram hårfönen och började därefter föna mig och mina vita puss och kram-byxor torra.
Gissa vem som hade ett stort smile på läppen den skolavslutningen!
Nu är det min tur att axla rollen och jag hoppas och tror att mina barn också kommer att berätta ett par roliga anekdoter om mig till sina barn så småningom, eller…så försöker man förtränga de mest pinsamma historierna, hehe.
Ha det gott!