Äldsta dottern frågade lite apropå om jag visste vad hon skulle göra på sin 18:års dag. Med hjärtat i halsgropen och funderingar på min egen 18-års dag svarade jag tveksamt: -”Nä, vadå?” Hon svarade: -”Ge blod”.
Jag älskar när jag blir sådär genuint överraskad och samtidigt så lättad.
Det är inte helt lätt att vara tonårsförälder särskilt inte nu när deras argument blir allt vassare och mer genomtänkta än tidigare. Vid dessa tillfällen kan jag bara älska min dåliga hörsel. När någon ”argumenterare” sätter igång lägger jag benen på ryggen och motionerar i väg till spisfläkten med vederbörande hack i häl. Väl på plats drar jag på högsta fläktvarvet och hör sedan inte ett ljud. Jag ser munnen röra på sig men det är allt. Har ni inte prövat spisfläkten tidigare så är det att rekommendera, gäller även mindre barn.
Jag har hört att det finns tre sunda kärleksingredienser i barnuppfostran: Ramar och kramar och obegränsat med kärlek. Jag håller helt enkelt med, här är ramen…
Äldsta dottern har varit hemma från skolan hon har känt sig en smula svag. Hon har huvudvärk och ont i kroppen. Jag har bett henne vila och ta igen sig, men icke.
Med näsan över kemiboken har hon knappt haft tid till att äta lunch. Just nu känns det som Never ending story med alla skoluppgifter, men vi håller ut ett tag till.
Ha en skön kväll!