Jag är fortfarande mållös efter att ha varit på en lunchdate med min man i slutet på veckan. Vi möttes upp på en restaurangen i närheten av där vi bor. Jag skiner som solen i Karlstad, visserligen gör han det med. Vi går in och beställer lunch: en sallad till mig ( mitt nya hälsosamma liv, ni vet) och en kalvmedaljong till honom. Vi slår oss ner vid ett av borden. Jag fortsätter le. Han märker ingenting utan pratar vidare om ett matteproblem som han funderat på att tipsa barnen om. -”Ok”, tänker jag, -”ser han verkligen ingenting eller är han helt blind?”
När vi börjar närma oss slutet av lunchen undrar jag (icke leende längre) om han inte ser något speciellt. Nu blir han genast på sin vakt och börjar nervöst tittar på mig, -”nja, nej, har du gjort något särskilt, eller? -” Grrr, jag har färgat håret mörkt, ser du inte det?”
Nu bör jag kanske tillägga att vi varit ihop i snart 25 år och varit gifta nästan lika länge. Men det ursäktar verkligen inte detta. Hur kan han missa en sådan sak? Till och med kassörska på Coop konstaterade att jag gjort något med håret och då är det illa.
Gissa vem som kommer att få gottgöra sin fru ett långt tag framöver?
Dessutom kommer jag inte att tillåta att han glömmer bort den här lunchen på ett bra tag…
