Det är nog första året som jag sett att de säljer så små pumpor. Jag passade därför på att införskaffat var sin till alla barn. De har själva fått gröpa ur och göra sina alldeles egna konstverk av dem.
Jodå, mycket kladd blev det och mycket kul hade de.
Men vilket slutresultat det blev, oh my gosh, så snygga pumporna blev. Jag är mäkta imponerad.
Förutom pumpatillverkningen har de också gjort fullt med fantasifulla godisskapelser.
Deras fantasi är det definitivt inte fel på.
Det är inte varje dag som det blir så här mycket bus och godis och det är väl bra för annars vet jag inte hur jag skulle stå ut med alla dessa godisråttor.
Halloweenmorgonen kunde inte börja bättre. Jag väcktes av en morgonpigg 5-åring som gav mig en present på sängen, haha, så gulligt.
När hon såg att yngsta dottern fortfarande låg och sov kunde hon inte bärga sig längre utan såg genast till att få upp henne ur sängen. Allt detta skedde på en sjättedels sekund. Gissa om det blev full fart på damerna efter det?
Nu kommer vi till det mest märkliga. Här sitter jag i godan ro i köket med min frukostbricka när jag ser både mellandottern och äldsta dottern på benen…klockan åtta… på morgonen… den chocken.
Det finns i alla fall lite hopp om livet, jag har inte sett till sonen. Den killen är definitivt inte morgonpigg, skulle han mot förmodan råka kliva upp skulle det troligtvis enbart bero på att huset står i lågor…
Vilken fin höstdag vi haft i dag. Solen har värmt så skönt och knappt ett moln på himlen. Vi har verkligen tagit tillvara på dagen (med en extra timme och allt).
Ser ni hur lugn och harmonisk yngsta dottern ser ut? Det var innan hon förstod att hennes älskade hoverboard-sladd slutat fungera, dubbelsuck! Reklamation, here we come.
Jag älskar att komma ut i skog och mark och ta sköna långpromenad med goda vänner, särskilt när solen skiner och vädret är vackert, man blir glad ända ner till lilltån.
Det känns ju nästan som om man blivit riktigt skogsbiten med tanke på att vi är där väldigt ofta numera.
I går blev jag rikligt kompenserad av min man för hårmissen skull misstänker jag. Inte mig emot. Han slog till och gjorde musslor till förrätt och stunden innan trollade han fram en flaska champagne, jo, jag tackar.
Jag kan bara säga att jag älskar champagne och njuter av varenda droppe. Kan man få för mycket av champagne? Aldrig i livet.
Musslorna som min man gjorde är helt otroligt goda. Vi har pratat om att vi kanske måste förnya oss och prova på lite andra musselrecept. Men när det väl kommer till kritan, ja, då återkommer vi alltid till det här receptet.
Musslor i vitt vin
Ett nät med blåmusslor
olivolja
4 dl vitt vin
2 dl grädde
1 st bananscharlottenlök, finhackad
4 st vitlökar
1 msk hummerfond
Persilja
Gör så här:
Skölj och tvätta musslorna. Värm vinet i exempelvis micron. Värm oljan i en gryta stor nog att rymma alla musslor. Tillsätt den hackade bananschalottenlöken och vitlöken och låt fräsa under omrörning någon minut. Lägg i alla musslor och låt fräsa i en halv minut. Häll i vinet och låt koka upp. Låt koka kraftigt i ca 5 minuter under lock. Ta upp musslorna. Håll dem varma i en stor uppvärmd skål med lock över. Kasta exemplar som inte öppnar sig. Häll på grädden samt hummerbuljongen i spadet och låt koka ihop. Häll upp i en tillbringare. Lägg upp musslorna på ett fat och strö över den hackade persiljan.
I veckan lyckades jag få tag i denna fantastiska marmelad som är gjord av kråkbär med smak av stjärnanis.
Bara jag tänker på den börjar smaklökarna sjunga en liten trudelutt.
Till denna goda marmelad lyckades min man hitta en riktigt fin comtéost som passar perfekt till anrättningen. Det blev helt enkelt ett strålande inköp.
Duetten är nu ett faktum med dessa två komponenter.
Kvällen kunde inte sluta bättre. Här pratar vi matkoma i djupa mått.
Jag är fortfarande mållös efter att ha varit på en lunchdate med min man i slutet på veckan. Vi möttes upp på en restaurangen i närheten av där vi bor. Jag skiner som solen i Karlstad, visserligen gör han det med. Vi går in och beställer lunch: en sallad till mig ( mitt nya hälsosamma liv, ni vet) och en kalvmedaljong till honom. Vi slår oss ner vid ett av borden. Jag fortsätter le. Han märker ingenting utan pratar vidare om ett matteproblem som han funderat på att tipsa barnen om. -”Ok”, tänker jag, -”ser han verkligen ingenting eller är han helt blind?”
När vi börjar närma oss slutet av lunchen undrar jag (icke leende längre) om han inte ser något speciellt. Nu blir han genast på sin vakt och börjar nervöst tittar på mig, -”nja, nej, har du gjort något särskilt, eller? -” Grrr, jag har färgat håret mörkt, ser du inte det?”
Nu bör jag kanske tillägga att vi varit ihop i snart 25 år och varit gifta nästan lika länge. Men det ursäktar verkligen inte detta. Hur kan han missa en sådan sak? Till och med kassörska på Coop konstaterade att jag gjort något med håret och då är det illa.
Gissa vem som kommer att få gottgöra sin fru ett långt tag framöver?
Dessutom kommer jag inte att tillåta att han glömmer bort den här lunchen på ett bra tag…
