Jag har fått någon slags nykänsla efter den här sommaren. Är rätt missnöjd med hur sommaren blev tillslut, den tillhör i en av topp sämsta och tråkigaste somrarna sedan familjelivet kom till. Varför? För att JAG inte tog tag i en massa och roddade. Jag valde att inte göra något, att inte säga något, att inte planera något, att inte boka något, att inte ta upp något alls för att se vad som händer med den här familjen när jag inte roddar och planerar…
Resultatet: Förödande, skittråkig sommar, uselt humör hos alla och en enorm rastlöshet i det otroligt stora och stökiga hemmet. För att inte nämna sjukdomarna och skadorna vi åkt på hit och dit som varit bidragande till att inte kunna hitta på något alls typ.
Jag kan höra hur många sa i början att ”sluta planera så mycket, lev bara, var bara, låt saker bara hända och sluta stressa upp dig för att du måste planera en massa”… okej jag släpper taget, jag slutar stressa inför sommarens planer.. men det blev bara skit och jag gick miste om en sommar. Så på vilket sätt var det bättre? Jädrar vad jag har varit grinig gällande det.
Men nu när jag sitter med nystart känslan så inser jag att jag kan inte sitta och grubbla, älta och vara grinig över att sommaren blev så trist som den blev. Man får lägga det bakom sig eftersom jag inte kan göra något åt det, det enda jag kan göra är att lära mig av det, blicka framåt och göra annorlunda nästa gång. Kanske boka en hotellnatt för mig själv för att komma bort lite, en weekend med min mamma för att se om jag kan få lite mer upplevelse istället för att vänta in andras initiativtagande hela livet. Till viss del kan jag planera in familjens semester men inte hela sommaren och inte helt själv. Aldrig mer.
Från och med lovar jag mig själv att försöka ta hand om mig själv mer. Vare mer egoistisk i livet, sätta mig själv mer på första raden. I längden kommer familjen att må bra av det. Idag kommer min första utmaning i det, att komma hem och möta min mammas ögon och säga att jag ska till gymmet och träna (gymmet hemma). Det blir en utmaning, att inte prata fören efteråt, att inte socialisera med henne, det är något som ger mig skuldkänslor. Men nu ska jag ta hand om MIG, annars kommer jag för evigt att bli en bitter, elak och grinig tant. Usch vad långt det här blev nu. Men jag ska ha detta som motto varje dag, tips från min PT.
Ställ dig följande fråga varje dag:
”Det jag gör idag, tar det mig närmare där jag vill vara imorgon”
