Underbara soluppgången från planet!
Vårt härliga stök efter flickor och rot i väskor
Tänk att man är hemma nu, allvarligt så känns det nästa som att man inte ens vart borta. Men det har vi, över hela julen och det känns riktigt skönt. Väldigt blandade känslor över att komma hem, både bra och dåligt. Man har ju längtat efter sin säng, dusch och kranvatten men att lämna landet Colombia, Cali där vi kommer ifrån och hela släkten, känns ju riktigt tungt. Jag va där sist för 7 år sedan, det har aldrig gått så lång tid innan men ibland kommer det saker emellan som gör att man inte kan åka tidigare. Nu kände jag paniken och va tvungen att ta en panik resa och få krama om släkten.
Kommer att blogga mer om resan imorgon när jag vilat upp mig lite mer för nu är vi bara så trötta!
Det har vart en lång resa, den startade onsdagen och vi kom hem idag, fredag. Så nu gäller det att VILA.
Svar på tidigare frågor:
♥ Jag ”hamnade” inte i Sverige, jag är född och uppvuxen här. Mina föräldrar kom hit för ca 30 år sedan och fick mig. Har bara mor och far i Sverige (och en halvbror).
♥ Min man är från Chile
♥ Kriminaliteten och narkotikan i Colombia överhuvudtaget är bättre och har lugnat ner sig otroligt mycket mot hur det va för ett antal år sedan. Det är inte lika farligt längre men självklart har det med vilka områden man rör sig i att göra.. Vi håller oss till dom bättre områden och är inte överallt hur som helst. Så vi gick ut som vanligt på kvällarna. Ingen fara alls.
Godnatt raringar!
