Jag vet inte ens hur jag ska känna idag. Jag blir glad, jag blir sorgsen, jag tränar, jag mår bra, jag tänker, jag känner, jag blir ledsen, känner mig tom, jag blir glad igen, kramar barnen, mår bra, tacksam, ledsen igen, vill ha min familj, släkt nära mig. Det är en bergochdalbana och det är tufft med familjen så långt borta men jag är ändå glad att alla mår bra och är vid liv, man kan ju faktiskt åka och se de. Det är bara min separationsångest som spökar lite.
Körde i alla fall ett pass och det kändes otroligt härligt. Behövde bli av med energin och ladda på med nytt. Nu sitter jag bara och väntar på att E ska komma hem som är och tränar, så vi kan lägga oss tidigt idag. Ja jag kan inte lägga mig utan han, vet inte varför, det är en fixidé jag har.
