VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Frågor om – Positive mind

Hur lyckas du alltid hålla humöret uppe och på ett positivt sätt? Är det en fasad, bara fejk eller är du så positiv på riktigt? Okej jag ska svara helt ärligt. Nej jag är inte en sån positiv person i verkligheten. Är jag då falsk? Nej absolut inte. Men det man måste tänka på är att på bloggen ändras inte mitt humör varje 5e minut som i verkligheten haha. På bloggen skriver jag kanske några inlägg på kvällen eller morgonen och då är jag på bra humör och det speglas i inlägget. Sen att jag undra dagen kanske får ett utbrott på att mina barn vägrar att lyssna på att jag sagt åt de en miljon gånger att göra en viss sak eller blir ledsen för att någon sagt eller gjort något dumt, det är ju inget jag springer fram till bloggen för att berätta för er. Det är liksom vardag, det är familjeliv och lika fort som det utbrottet/irritationen kom så försvann den också. Så nästa gång jag ska blogga så har jag glömt den delen och är på bra humör igen.

Sen är det en annan grej, jag försöker ju alltid att tänka positivt i mitt liv, just för att jag är så negativ i livet egentligen, det ligger i min natur på något sätt så därför valde jag att ha en positiv feelgood blogg. Ibland skriver jag ju negativa saker eller något utrbott jag fått på någon eller något men jag tycker själv det känns larvigt när man är gnällig för små saker i ens vardag när det finns värre saker i livet. Min familj i Colombia har det inte superlätt som en dans på rosor direkt så jag skäms över att sitta här och skriva om en dålig dag för att jag tappade min macka över mina vita jeans tex. Vad gör det liksom? Att någon inte höll upp min dörr, att någon kollade snett på t-banan, att någon svarade elakt eller att min man glömde mjölken jag så många gånger påpekade att han måste ha med sig.. alltså det är bagateller för mig, det är tråkig vardag, det är inget jag vill läsa hos andra bloggar (klagomål som är bagateller och småtjafs) för jag vill inte bli nedstämd, jag vill vara glad och energisk. Därför valde jag att ha en feel good blogg med positiva tankar och inlägg så gott det går. Men ni har säkert märkt att då och då slinker det in mindre glada inlägg. 😀

dubbelglad.jpg

Hur jag peppar mig själv och vänder en negativ personlighet till något mer positiv:

  • bra musik – som får mig på bra humör
  • bra text – läser en bra bok, glada bloggar, (undviker nyhetstidinigar)
  • bra bilder -inspirerande, positiva, snygga och fina bilder på nätet, bloggar, etc
  • bra tankar – fokuserar på vad jag har i livet, det som är bra, inte det jag saknar och inte har, tänker på hur andra har det och hur bra mitt liv faktiskt är. Är en macka viktig? Är att jag missade bussen HELA världen? Vinner jag något på att gnälla, bråka, vara negativ och deppa ihop? Svaret kommer alltid att vara nej enligt mig. Så why do it.

Missuppfatta mig inte, jag gnäller, jag deppar ihop, jag tycker också synd om mig själv ibland. Det kan behövas då och då men det är inget jag vill stanna kvar i och väljer hellre att låta mig göra det en stund och sen vänder jag på det.

  • Hur ser du på det hela?
  • Är du en negativ eller positiv person?
  • Och hur vänder du din vardag när det känns jobbigt?
  • Vill ni hellre ha fler små ”utbrotts” inlägg som jag hade idag på morgonen med barnen och iPaden? 

smile glad lycklig bebis kiana

Kommentera (3)

Annons

Svar på läsarfråga: Lämna blogg pga näthat

svar-pa-tal.jpg

Maria skriver: Hej. Hoppas du mår bra. Jag har en favorit blogg men tyvärr har det kommit in personer där som vill bråka o har elaka kommentarer. Jag tycker det är bloggarens ansvar o ta upp o inte acceptera detta men hon bryr dej inte??? Ska man lämna en sådan blogg tycker du eller strunta o kolla på kommentarerna. Jag o andra kan ställa en normal fråga o det är 2 andra som då är framme o skriver något elakt. Dom måste vara sjuka. Men att bloggerskan inte bryr sej då uppskattar hon inte sina andra läsare. Hon har det som sitt jobb o på ett jobb tar man ansvar. För mej är det nolltolerans för mobbning vad tycker du mvh maria.

Svar:
Hej Maria! Vad tråkigt att du ens överväger att lämna en av dina favoritbloggar för att andra förstör. Ja jag håller med, de måste vara sjuka, jag är ju en av de som tror att nättroll är deprimerade och djupt negativa människor som är så vansinnigt missnöjda med sina liv att de bara måste få ur sig allt på ett eller annat sätt.

Jag vet inte vem bloggaren är så det är svårt för mig att svara på hur du ska göra för i vissa fall står vi bloggare ut med tusen gånger mer än vad ni tror och vet, vilket gör att bloggerskan kanske bara inte orkar mer, hon kanske fått stå ut med så vansinnigt mycket att hon inte klarar av att sköta kommentarerna längre. Det jag menar är att man inte vet i vilken situation bloggerskan befinner sig med allt näthat, om hon är för påverkad och inte klarar av det längre eller om hon bara är nonchalant? Och eftersom bara hon vet sanningen så vore det synd om du lämnade en av dina favoritbloggar.

Sorg.jpg

Jag tycker att det du kan göra är försöka ta kontakt med bloggerskan. Kanske maila eller ta kontakt via Instagram eller Facebook chatten? 

Men jag håller faktiskt med dig, var bloggare har ett ansvar på sin blogg, att inte tillåta skit, näthat och smutskastning. Alla bloggarna borde säga till, radera och inte tillåta nättrollen få ta plats. Det är tack vare er läsare vi är något, tack vare er vi lever vidare på nätet och det är faktiskt tack vare er vi får lusten och styrkan att fortsätta blogga. Så försökt skriva till henne och försök också att ignorera vad de stackars förlorade själarna skriver till dig, det är trots allt bara människor som är så djupt missnöjda med sina liv att de måste hata. Fortsätt bara vara ditt underbara du så hoppas jag att de tröttnar snart. Ge bara inte respons. 

love-hate

Kommentera (2)

Annons

Svar på läsarfråga: Jobb och spons

svar-pa-tal.jpgThass frågar:

Så nu jobbar du på Clean drink? Är du sponsrad med deras dryck i dina inlägg?

Svar:

Nej jag jobbar inte på Clean Drink och jag är heller inte sponsrat av de. Mina sponsrade inlägg är märkta längst upp, tydligt, så att ni har koll på vad som är sponsrat och inte. Det framgår även i texten om jag inte är sponsrad men har något slags samarbete, dvs inte köpt produkterna men heller inte förväntas skriva om de (Då är det inte samarbete/sponsrat) utan skriver om de för att jag vill tipsar er.

Något ni mer undrar över, så hojta bara till. Skjut iväg frågorna så svarar jag på de så länge de inte är för privata.

Ha nu en jättefin dag!

svart-vitt-selfie.png

Kommentera (6)

Annons

Svar på läsarfråga

svar pa tal

Gloria

SVAR:

Jag har skrivit lite om detta förut (se länkar längre ner) men berättar självklart lite igen. 😉 Ja det stämmer jag har opererat bort gallsten och gallblåsan. Mitt började flera år tidigare, innan vi upptäckte vad det var. Strax efter min snabba viktnedgång efter graviditeterna, då gick jag ner ca 10 kg på 2 månader! (en av orsakerna till gallsten).

gallstenen

Jag började få enorma, riktigt vidriga magsmärtor mitt i natten, så tuffa smärtor att dom fick mig att kräkas varje gång. Samma tid varje gång, alltid runt 02:00 tiden till 03:00 eller mer. Inte varje natt utan några nätter i månaden och sen borta som om inget hade hänt dagen efter. Så det gick inte att kolla upp hos läkaren då smärtan var HELT borta då. Ingen gjorde någon röntgen heller någon gång eller ultraljud heller. Så detta pågick i några år. Men värst var det när vi åkte till Colombia december-januari 2012-2013, alla trodde det var magkatarr då hela landet (typiskt latinamerikanskt) lider av magkatarr pga kost och livsstilen dom lever..

 

Jag fick knappt äta något av mina favorit rätter, knappt dricka stark kaffe eller något alls. Bara en jädrans massa soppor och te för att dom skulle ta hand om min mage (har fortfarande inte förlåtit dom…), utan att ens veta om det VAR magkatarr.

operera gallblasan

När jag kom tillbaka till Sverige var det en natt strax efter att vi kommit hem, som det var helt ohållbart, kommer inte ihåg om jag hade feber men smärtan var vidrig! Det var så pass att vi fick åka in akut och tur nog så var mina föräldrar på besök och kunde stanna med barnen. På akuten fick jag göra ett ultraljud, där man såg att det var en väldigt, väldigt inflammerad gallblåsa som hade massa gallsten och var vätskefylld. Fick stanna kvar för opeartion men det var uppskjutet hela tiden i över 1 vecka höll dom på med att säga ”nästa dag…” mer än vad spaniorerna själva säger ”mañana, mañana”.. Mer om operationen kan du läsa under inlägget nedan. Men allt gick snabbt, enkelt och bra när det väl blev operation.

Direkt efter ska man sakta men säkert prova på att äta vissa saker, tex äpple har jag för mig.. men jag har kunnat äta precis allt, inget ger mig obehag alls. Dock inget med morfin så cocillana hostmedicin som jag älskar är bara att glömma även Citodon med morfin i. Riktigt trist, vem gillar inte morfin liksom.. 😉

gallstenar

Med andra ord, livet utan gallblåsa har vart helt utan komplikation! Så kör bara kör, mycket bättre än smärtorna kan jag säga. :)

 

Efter operationen, inlägg här.
Om själva operationen, inlägg här.

Kommentera

Annons

Svar på läsarfråga:

Jag väljer att svara på denna läsarfrågan här på bloggen för att fler ska få svar direkt. Jag vet att ni är många därute som säkert undrar samma sak, det är så härligt att ha åsikter om andras liv och ifrågasätta för man tror man kan allt om bloggarens liv och tankar. Men så är det inte, en bloggare skriver nog inte ens ut mer än 10% av sitt verkliga liv och alla dess steg man tar. Jag kan vara lite här och där på en dag men skriver bara ut ETT ställe jag vart på, tex. Men jag förstår att man undrar, man blir nyfiken och så länge man använder den fina respekten Sanna skriver med så svarar jag mer än gärna.

läsarfåga

Sanna skriver: 

Hej!

Varför lämnar du barnen på förskolan när du är hemma?
Du jobbar väl inte nu och för många är det fortfarande ”sommarlov” och det tar ett tag innan den riktiga verksamheten kommer igång på förskolan.

Jag hade haft barnen hemma och umgåtts så länge det bara går.
När du sen jobbar/pluggar blir det ju inte många vakna timmar med familjen. Har för mig att du skrivit om det förut hur jobbigt det är att träffa dem så lite när du jobbar.

Ta chansen nu då och lämna dem inte på föris. Leka med sina kompisar där har de massor av tid för under året. Tiden med sin mamma har de nu.

 

min familj

Svar: 

Hej Sanna.

Mitt liv är mer än vad ni ser och läser på bloggen. Jag skriver inte ut allt jag gör och har att göra, mina plikter etc. Så jag förstår att du tycker att jag inte borde lämna mina barn. Jag tackar för ditt tips och svarar enkelt med att jag gör det som är bäst för mig och min familj. Inget behöver vara svart eller vitt. Men behöver inte vara hemma med barnen 24/7 men heller inte lämnar bort dom 10 timmar. När man har två energiska ungar som behöver stimulans, tid och energi så kan man inte få något annat gjort överhuvudtaget och hur jag sköter saker här hemma är det inget som vet. Därför låter jag dom leka lite och stimuleras på förskolan. Då hinner jag söka jobb, studera och göra allt jag ska göra, med andra ord jag sitter inte hemma och rullar tummarna direkt. 😉  Det är otroligt svårt att få något jobbsök gjort med två barn som avbryter mig vart 10:e sekund. Så hur mycket jag än älskar dom så älskar jag mig själv också och ger mig den tiden jag behöver för att få andas, vara själv och ta tag i det jag mår bra av och behöver göra. På så sätt blir jag tusen gånger bättre mamma när jag går och hämtar dom efter att ha allt gjort som ska göras och kan ägna 110% åt dom. 😉

Edit: Angående att ni tycker att jag kan söka jobb medan dom är ute och leker med vännerna, så tycker jag att man ska sluta tro att man vet hur ens liv ser ut. Vem säger att det finns vänner hemma? Alla är kanske på förskolan eller kvar på semester. Vem säger att jag låter min 4-åring gå ut och leka själv i ansvaret på min 5-årings ansvar?! Vem är ni att säga vad jag ska kunna göra och när?! Förstår att ni försöker komma med bra tips men ärligt där går ni över gränsen.

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig