VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Big girl

IMG_0259

Jag kan inte förstå att det här är jag. Vad stor och tjock jag var! Galet hur man förändras, hur mycket man kan gå upp i vikt i en graviditet!! Förstår ni att jag gick upp 35 kilo och vägde 90 kilo! Bara 10 kg ifrån 100!! Alltså lilla lilla jag på 1,56 cm ska bara väga 50-55 kilo. Jag var så galet fylld av vatten och hade ätit otroligt mycket och stora portioner. Jag åt inte ens onyttigt men här visar det tydligt att det inte är bara onyttigheter som gör att vi går upp i vikt utan även att man äter mycket gör att din magsäck blir större. Jag fick upp aptiten, började laga massa mat och åt stora sallader som för 3 pers och sen lite kött och annat på det. Jisses, Diana försvann och fram kom någon annan, så känner jag.
I slutet vart det iof mer onyttigheter.. =)

På bilden så var jag höggravid med lilla Kiana, som bara hade ca 1 månad kvar att komma till världen. Min lilla Keyla var ca 1 år och 3 månader.

Biggirl

Skönt att man har kommit en bit på vägen idag i alla fall. Har visserligen mycket kvar, ca 14 kilo kvar att träna bort men bort ska dom på ett eller annat sätt och jag är mycket mer nöjd idag än vad jag var här på bilden. Har mått riktigt dåligt under en lång, lång period. I flera år har jag längtat och längtat till mitt gamla jag, mitt vanliga ansikte, min vanliga kropp. Det här året ska det ske, år 2014 är mitt år! Det säger den kinesiska horoskopet i alla fall, eldhästen! =)

Detta är jag idag, 3 år senare och 14 kilo kvar till mål. Ja jag vet, ansiktet säger inte att jag behöver gå ner 14 kilo men vi har den tendensen i familjen, att alltid gå ner ansiktet först och här visar det inget egentligen. Men tro mig, jag har mina 14 kilo kvar på underkropp och mycket sitter kring magen, rumpan och låren fortfarande. Armar och vader börjar bli smalare med styrketräningen och det ska jag fortsätta med, styrketräna.

IMG_9941jag1

Kommentera

Annons

Förlossningsberättelse- Kiana

Natten lördag till söndag kände jag en del sammandragningar som va ganska annorlunda och starka. Jag sov nästan inget av den natten och va orolig över att det verkligen hade satt igång på riktigt. Det vore ju oxå typist, just den natten då vi hade haft grillfest innan och Eddie fått i sig några öl efter att jag övertalat honom att slappna av. Så söndag morgon 08:00 vaknade jag igen av väldiga värkar och väckte Eddie. Han reagerade med ett stort leende men när han vaknat till lite så kom paniken fram till honom. Det va ju 2 dagar kvar, hur kan allt börja nu?

Vi ringer in till förlossningen och frågar vad vi ska göra och får direktiv om att avvakta och se hur dagen blir. Jaha..
Sen ringer vi min mor för att be om barnvakt men hon va ju sjuk.. så allt verkade börja riktigt bra där. =)
Senare på eftermiddagen runt 19:00 tiden så ringer vi igen och säger att värkarna är jätte starka och kommer vart 7e minut.. Jag ska ju inte föda vaginalt så vad väntar vi på?!

Vi rusar in till förlossningen lite panikslagna över att jag inte ska va öppen för mycket. Jag vill ju verkligen ha kejsarsnitt! Men när vi kom fram så va jag öppen 3 cm och fick valet hur jag ville föda. Mina nerver va så igång och min hjärta slog hur snabbt somhelst. Jag längtade så efter min bebis men samtidigt så va jag livrädd för sprutorna. Jag bara grät och grät och grät mig igenom hela förlossningen..
Inom 1,5 timmar så hade vi lilla Kiana ute (med kejsarsnitt)! Allt gick jätte bra, alla va jätte trevliga och bra. 3 dagar senare va vi hemma..

och där börja en annan historia…

Kommentera

Annons

Hemma från BB

Det är så skönt att äntligen vara hemma från BB. Vi är så trötta och slitna men det tillhör och man vet ju att det går över. Just nu är vi bara så otroligt glada och lyckliga över att få vara hemma med vår andra dotter och njuta av Keylas närvaro. Mina tårar bara rann ner för kinderna när jag såg Keyla, det kändes nämligen som om vi inte setts på över 1 månad. Men det är ju bara 3 dagar sedan och ändå sved det i hjärtat över att vara borta från henne.

Keyla verkar gilla vår bebis, vi säger hela tiden att bebisen är hennes (dvs hennes lillasyster) och inte att det är VÅR nya bebis. Vi försöker så gott vi kan, rent psykologiskt, att ge henne bra stöd, uppmärksamhet och dela på tt vara med Keyla. Hittills märker vi inget speciellt mer än att hon är så nyfiken på bebisen.

Okej ren info om bebisen nr 2:
Född: 110717 kl 22:19
Namn: Kiana
Längd: 49 cm
Vägde: 4155 gram

Nu säger jag Godnatt för idag, jag kommer inte orka sitta mer vid datorn och måste förbereda mig/oss på en galen natt. Keyla har somnat men Kiana ska ju äta mitt i natten (vi måste väcka henne) så vi vet inte hur det kommer att gå.

Sovgott!

Kommentera

Annons

Åker till förlossningen

Sådär då, nu är värkarna allt längre och längre. Dom börjar bli väldigt starka så vi vågar inte vänta mer eftersom jag ska ju föda med kejsarsnitt.

Så ja då får vi se hur det går, jag ska in på bedömning och så får vi se om det blir bebis idag eller inte?!♥


gammal bild från 2008

Kommentera

Annons

Värk efter värk med långa pauser

Ja här fortsätter värkarna men med otroligt långa pauser. Dom försvann nästan helt mellan 11:00-12:00. Då passade vi på att lägga oss och vila lite, alla tre somnade i stora sängen. Men så vaknade jag vart 10e-15e minut med korta värkar. Dom håller fortfarande inte i sig mer än 15-20 sekunder så det är nog ingen panik än. För korta och för långt emellan fortfarande. Men det börjar bli väldigt tärande att inte få sova ut och att dessutom gå omkring med värk hela tiden. Jag både känner mig och ser sliten ut av att ha ont hela tiden.

Undra om det verkligen kommer nått idag eller om det blir tisdag ändå?
Just i skrivandets stund känner jag att värkarna börjar bli lite längre, dom håller i sig i ca 36 sekunder men fortfarande långt ifrån varandra (8 minuter). Jösses, bara det inte blir nått mitt i natten!

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig