VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Svar till läsare ang förlossning

En av mina läsare har frågat lite om varför jag inte vill föda naturligt och vill ha kejsarsnitt. Jag har valt att svara här dels för att hon inte lämnar bloggadress eller mail som stämmer. Men oxå ifall ni är fler som undrar så vet ni.

Vår förlossning med Keyla vart katastrofal. Vi tappade tilliten helt till vården och SÖS sjukhuset. Jag kom hem med märken (ärr) på kroppen som ingen kan förklara och som aldrig kommer att försvinna, med en traumatiskt upplevelse och helt dumförklarad av vården. Dem va otrevliga, okunniga och behandlade oss som skit. Jag gick igenom två förlossningar, en vanlig (öppen 9 cm) i 24 timmar och sen kom dom på att bebisen va nog för stor för mig och beslöt akut kejsarsnitt för Keyla började bli stressad där inne.
Dem glömde ge mig antibiotika och jag åkte på livmodersinfektion med hög feber, skakade och va helt borta. Vi va kvar i 1 vecka på BB. Behandligen där va inte mycket bättre, barnmorskorna va idioter.

Det va kort om min förlossning och därför väljer jag att inte tro på att allt kommer att hända igen och vill ta det ”säkra” före det osäkra med kejsarsnitt. Saken va alltså att Keyla va en stor bebis (vilket ingen hade märkt av ca 4 personer som undersökt mig hela graviditeten och på förlossnigen) och mitt bäcken va för litet/smalt.

Vad säger att det inte händer igen? Att jag är för liten för nästa bebis igen? Vågar jag gå igenom 2 förslossnignar igen? Nej. Vågar jag lita på att dom upptäcker det innan 24 timmar och onödig smärta? Nej.
Jag kräver kejsarsnitt. Men sen om det blir SÖS igen eller Huddinge istället vet jag inte än. Vad tror ni?

Läs om förlossningen med Keyla här –>

Kommentera

Annons

Förlossningsberättelsen *lång*

Okej, lite kort och koncist kommer här förklaringen till varför jag va borta från bloggen en hel vecka.


Påväg in till förlossningen!!

Förlossningen började på lördagen, då kom värkarna i 180 och kl 14 ca tog dem emot oss. Jag är livrädd för nästan all smärtlindring som finns, vill inte tappa kontrollen med lustgas och har fobi för sprutor. Så ja det va väl inte många alternativ kvar för mig. Jag höll ut till ca 7 cm utan nått men jösses vad det va jobbigt, tillslut provade jag lustgasen. Det funkade ett tag, men sen gjorde det så ont att paniken introducerades i snabb fart. Min fästman fick nog när han såg hur mycket jag led och i så många timmar, vi närmade oss 20 timmar, så han bönade mig att ta Epidralen (sprutan/bedövningen som man tar i ryggen). Sagt och gjort efter en hel del gråterier och skrik från min sida.


Bara början av alla värkarna som komma skall

Barnmorskorna jobbar i skift och vi hann uppleva ca 3 som kom och gick. En av dom reagerade på att jag hade så stor mage, hon undrade lite lätt om det kunde va bebisen som va för stor och speciellt för mitt lilla bäcken. Sen va det inget mer med det.. Dagen efter på morgonen när denna barnmorska kom tillbaka och såg att jag va kvar tyckte hon att det va dags för akut kejsarsnitt. Jag va öppen 9 cm men flickan verkade inte kunna komma ner hela vägen. Så det vart mer sprutor, kateter och allt möjligt.


Keyla 9 dagar gammal

Kl 11:00 kom min älskade ängel ut, fin, ren och frisk. Tårarna bara sprutade på oss båda och lyckan va till max. Tills dom förde bort mig till uppvaknings avdelningen. Jag va så bedövad att jag inte fick komma ner till BB. Min fästman fick sitta ensam i ett litet rum med vår nyfödda bebis och helt utan att veta vad som hänt med mig. Hans oro va till max och ingen hade han att fråga. 3-4 timmar gick utan att jag fick se min bebis och min bebis mig.

Tillslut kom jag till BB avdelningen och återförenades med min nya familj, vilken underbar känsla. Dagen efter kom plötsligt en frossa som fick hela sängen att hoppa av mina skakningar. Jag va kokhet och frös som en tok. Snabbt kastar sig L.A över alarmknappen. Jag hade åkt på en infektion i livmodern för att dem andra hade missat att ge mig antibiotika/penicillin i förebyggande syfte!! Så in med flytande (dropp eller vad det heter) antibiotika i blodet så att febern (som låg på 39.5) skulle gå ner fort. Dagen efter va det lite bättre och bättre. Efter det har det dykt upp små saker som har vart lite problematiska oxå men lite mer personliga.

Nu när vi är hemma, 1 vecka (10 dagar) senare så känns allt bra. Infektionen är kvar men på väg ner, min kropp är svag men återhämtar sig snabbt och flickan är kanon bra och frisk som tur va.


Mina mammablommor som min älskade fästman gav till mig.

Idag är mina tankar många, frågorna är många och besvikelsen är stor. Jag känner mig berövad på min förlossning. Jag undrar hur det kommer sig att så många kunde missa att min bebis va för stor för min ”lilla” kropp, hur kunde min vanliga barnmorska som jag va hos varannan vecka missa att bebisen va stor?? Att vaginal förlossning inte skulle gå för mig!? Jag är så otroligt besviken, så ledsen och arg på alla.

Men tur nog så har vi vår underbara Keyla i världen nu, äntligen så har vi henne här, hon är verkligen här!! =)

Kommentera (1)

Annons

Förlossningsdags?!

Okej nu är det nog dags, dagen har kommit, timmen har kommit då det äntligen är dags för min söta älskade lilla ängel att komma ut…  Hoppas jag. Nu har jag haft värkar hela dagen lång, ganska täta med ca 6 minuters mellanrum. Dom började idag kl 08 på morgonen och har hållt i sig precis hela dagen. Nu har värkarna börjat komma var 4e minut och håller i sig ganska länge, över 1 minut. Det är otroligt att det redan kan göra så ont och att man vet att detta är bara början.. shit … börjar bli riktigt nervös. Men nu har vi inte tid för nerver utan det är dags för min älskling att komma ut nu!!

Kommentera

Annons

Värkarna är igång

Åh idag kanske det är den riktiga dagen.. hela morgonen sedan jag vaknade har det vart värkar på gång, nu märker jag skillnaden mellan sammandragningar och värkar. Det är som många sagt, man märker skillnaden. För den ena är där konstant och den andra kommer och går. Däremot kan jag inte säga att dom är speciellt starka, värkarna kommer och går men är acceptabla om man säger så. Antar att nått händer det i alla fall denna helg. Nu har jag duschat, vi har städat, ätit bra, fixat oss och väskorna för att åka in när det väl är dags. Antar att det kan va bra att ringa in till sjukhuset ganska snart så att dom vet att nått har börjat hända. =)

Det är så härligt att se mannen i full rulle, han är som på uppåt tjack! Han städar, pysslar, packar, klockar mina värkar, planerar och har sig. Jag tror han är uppe vid sin 3e eller 4e kopp kaffe nu. =)

Håll tummarna för att bebisen kommer idag!!

Kommentera

Annons

Falsk larm!

Jaha idag har det vart en spännande dag full av pirr och falska larm. Hela morgonen och förmiddagen har jag känt lite extra värkar, olika symptomer som skulle kunna vara tecken på att förlossningen är på gång har vart igång. Vi åkte till barnmorskan som även hon tyckte att det kanske kunde vara dags.. Vi ringde till förlossningsavdelningen SÖS som bad oss komma in för en undersökning. Sagt och gjort, vi åkte in och fick vänta länge länge men tillslut efter undersökningarna så va det alltså bara att åka hem igen. Falsk larm, ingen bebis på gång just nu men möjligen kan det va på gång denna helg. Det ska bli spännande att se om det blir någon bebis i helgen eller om det bara blir en besvikelse denna helg. Gud så jag längtar efter min ängel.

 

Kommentera

Senaste uppdateringar från mig