En fråga som har sysselsatt både forskare och lekmän är om det finns olycksfåglar i trafiken, det vill säga om vissa personlighetsmönster eller beteenden lättare leder till olyckor eller konfliktsituationer.
En intressant svensk undersökning redovisades 2014. Den pekade på att man kan urskilja personlighetsdrag som kan vara mycket negativa i trafiken. Själv pratade vi/jag mycket om detta under början av övningskörningen, bland annat under den introduktionsutbildning – eller handledarutbildning – för körkort som man måste gå. Här fick jag upp ögonen för flera egenskaper som kan leda till problem i trafiken. Visserligen fokuserade handledarutbildningen på detta med avstamp i övningskörning, men märkliga beteenden på vägarna gäller alla.
Impulsivitet, en egenskap som innebär att man ”handlar först och tänker sen” är oftast negativ i trafiksammanhang. Impulsiviteten leder ofta till oöverlagda handlingar som gör att man
tappar kontrollen över fordonet eller överraskar andra trafikanter.
Impulsiva handlingar är typiska för barn som oftast låter sina impulser få fritt utlopp. I trafiken leder omoget beteende till riskfyllda situationer. Vissa människor har en stark önskan att skylla ifrån sig och vägra se sin egen roll i ett händelseförlopp — de bortförklarar.
Oftast råkar de därvid i konflikt med andra, som irriterar sig på bortförklaringen. Vad som kanske är ännu värre är att de lär sig sämre. Eftersom den som bortförklarar oftast hävdar att det är någon annans fel att saker och ting gått snett, behöver han eller hon inte ta ansvar för det inträffade och behöver således inte ändra sitt beteende. På längre sikt får detta svåra konsekvenser på så sätt att man kan stanna upp i sin utveckling — man drar inte lärdom av sina erfarenheter.
Att inse när man själv gör fel och förstå att det egna trafikbeteendet hela tiden måste förbättras är därför mycket viktigt om man vill utvecklas till en bra förare. I olika livssituationer och ofta i trafiken fungerar vi människor så, att vi skjuter undan tankarna på det som är obehagligt.
Att se och uppleva verkligheten korrekt i stället för att förvanska eller förtränga den kan bli livsavgörande. Vissa människor tar risken att fortsätta köra med oförändrad hastighet trots att mörkret har fallit och vägbanan blänker av en lätt ishinna. Eller också chansar de på att omkörningen ska gå bra trots att siktsträckan är alldeles för kort.
Uppfattar de inte riskerna eller bryr de sig inte om dem? Innerst inne vet de att riskerna ökar, men ändå är det som om andra saker förefaller viktigare — till exempel att hinna fram till ett visst klockslag. Denna bortträngning sker hos de flesta förare någon gång och hos somliga sker det ofta och leder till fler olyckor, eftersom riskmedvetenheten minskar och risktagandet ökar.
I vår kultur är idealet att vara framåt och företagsam, säker på sig själv och självständig. De flesta ungdomar känner emellertid ofta en djup osäkerhet i många avseenden. De är blyga eller rädda att göra bort sig. En person kan hysa motstridiga känslor beträffande sig själv: dels vilja verka säker och djärv, dels känna sig osäker. Kom ihåg det när du övningskör. Och ta det lugnt.
KommenteraMista körkortet. Hemska tanke! Här följer lite regler som du inte ska bra.
Körkort återkallas enligt 16 § i körkortslagen för viss bestämd tid, s k spärrtid
Är spärrtiden högst ett år kan körkortet som regel återfås utan nytt förarprov. Vid längre spärrtid måste man som regel ansöka om nytt körkortstillstånd och, om körkortstillstånd meddelas, avlägga nytt förarprov. Har körkortet återkallats på grund av grovt ratt-fylleri, ska till ansökan om körkortstillstånd bifogas ett särskilt utlåtande från läkare.
Detta utlåtande ska belysa alkohol- och drogvanor och grunda sig på leverprover som tagits upprepade gånger under minst tre månaders tid. Även om körkortstillstånd beviljas, måste körkortshavaren förbinda sig att lämna in nya utlåtande om leverprover, normalt efter sex och ytterligare efter tolv månader. Återkallas körkort, beroende på en händelse som har skett under den tvååriga prövotiden ”körkort på prov”, måste nytt förarprov avläggas oavsett återkallelse-tidens längd.
Vid hastighetsöverträdelser kan polisen ta hand om körkortet på platsen. Du får också betala antingen ordningsbot enligt fastställt belopp eller dagsböter. Länsrätten avgör senare om ditt körkort ska återkallas eller återlämnas. Efter det att polisen vid hastighetsöverträdelse tagit hand om körkortet får föraren normalt ändå tillåtelse att köra hem bilen. Därefter räknas all körning som olovlig.
Du måste kunna visa upp ditt körkort vid en poliskontroll.
Har du AB-behörighet i ditt återkallade körkort och vill behålla båda behörigheterna, måste du söka nytt körkortstillstånd för både motorcykel och personbil. Du måste också göra nya
förarprov för båda fordonen – både teoretiska och praktiska. Vid poliskontroller har det visat sig att i genomsnitt 1 på cirka 300 förare har mer än 0,2 %. alkohol i blodet.
Status? Ja, det går, som man brukar säga, framåt.
Bor du som jag i Stockholm så har det den senaste veckan varit en sånt mega-snökaos och kyla och halka att det varit svårt, för att inte säga ganska så dumt, att övningsköra. Så jag har mer fokuserat på teorin. Men, och det vara detta som jag tänkte komma till, jag börjar faktiskt närma mig dagen för uppkörning och mitt efterlängtade körkort. Jag känner mig så redo som man kan vara.
Rent generellt har jag nått ett sorts ”flyt” i bilen där jag inte tänker så mycket på hur jag växlar, trycker ner foten på kopplingen och allt sånt som jag i början tyckte var svårt att koordinera. Nu bara sitter det där. Ungefär som att cykla. Man bara gör det helt naturligt, och det är svårt att förstå att jag en gång för inte så länge sedan tyckte det var svårt.
Anyway, i och med att jag börjar närma mig slutet på min körkortsutbildning så behöver jag också klara av den så kallade risktvåan. Ett annat namn för det här utbildningsmomentet är halkkörningen, vilket illustrerar det praktiskt moment som man behöver klara av; ergo att köra bil på halt väglag. Jag behöver med andra ord boka risktvåan i Stockholm och som vanligt har jag gjort lite research på nätet för att se vad det finns för alternativ.
Då jag som sagt bor i centrala Stockholm har jag i första hand siktat på att hitta risktvåan i min närhet, och det har inte bjudit på några större problem. Vi kan börja med en trafikskola i city som enligt information – jag ringde till deras reception – nyligen börjat med att köra just risktvåan i samarbete med Gillinge (utbildningen utförs alltså på Gillingebanan), och det fina med detta är att man kan få koll på lediga tider på en bokningssida på nätet – och boka där direkt. Du kan läsa mer om denna risktvåan i Stockholm på den här sidan.
Bromma Halkbana är en annan välkända plats för risktvåan. Denna ligger inte så långt ifrån Bromma flygplats och vad jag har hört är det bra skyltat dit när man väl börjar närma sig. Här gäller dock endast telefonbokning, varför du behöver ringa första och få en status på vilka tider som är lediga. Ett annat alternativ är Driving Ranch Halkbana som ligger i Upplands Väsby, och som – mig veterligen – är en av Stockholms äldsta halkbanor, verksam med detta slags körkortsutbildning sedan 1985.
För min egen del lutar det sannolikt åt att boka på Gillinge, men jag har inte bestämt mig till hundra procent än. Ska läsa på lite mer om själva kursen, men jag gissar att det inte är så stor skillnad på själva upplägget av risktvåan från en halkbana till en annan.
En fråga som många ställer sig är förstås om man kan ”misslyckas” och få underkänt på risktvåan. Som jag har förstått det så kan man det. Däremot så kan det vara bra att veta att riskutbildningen inte i första hand är något ”prov” utan en utbildning. Det enda sättet att misslyckas på är om utbildningsledaren anser att du inte har kunnat tillgodogöra dig utbildningen på ett tillfredställande sätt. Vilket är samma sak som att säga att du inte har tillräckliga kunskaper bakom ratten för att genomgå risktvåan. Det är också därför som man ska boka den här utbildningen först när man känner sig ordentligt bekväm med att köra bil.
Vill du läsa mer om riskutbildningen rent allmänt så kan du kika lite i den här pdf:en.
KommenteraSåhär i vintertider, när minusgraderna börjar leta sig ner mot tjugo, och det är ett rent för d-vligt dunderkaos på vägarna, så kan det vara bra att ha koll på hur man bogserar en bil. Jag har letar runt lite och sammanställt en liten guide för dig som är intresserad.
Speciella bogseringsöglor finns vanligtvis framtill och baktill på bilen. Ibland är öglan gömd under en kapa och vissa bilar har påskruvningsbara öglor i verktygslådan – titta i bilens handbok för närmare information om detta.
Naturligtvis behöver du en lämplig bogseringslina. Det är värt att alltid ha en i bilen – du vet aldrig när du kan komma att behöva den.
Om du aldrig har bogserat förr, tänk på följande:
När man övningskör så försöker man hela tiden balansera mellan regelverket i teorin och hur man praktisering reglerna på våra vägar.
Inte sällan slits man mellan dessa två världar. En sådan slitning upplever jag ofta vad gäller hastighetsbegränsningar. Jag menar, när jag övningskör så är det nästan ingen – och då menar jag verkligen ingen – som håller hastigheten.
Detta innebär i praktiken att de flesta kör i 100 på 90-vägar, i 80 på 70 väg, i 60 på 50 väg – och så vidare.
Hur tänker ni angående hastigheten? Ska man följa vad skyltarna säger, eller anpassa sin körning efter trafikrytmen?
I det här inlägget om just hastighetsbegränsningar framläggs teorin att vi kör för fort för att spara tid. Jag är faktiskt inte så säker på det. Min uppfattning är att det mer handlar om ett slags ”kultur” på våra vägar. Att man kör över hastighetsbegränsningarna av den enkla anledning att ”alla andra gör det”.
Grupptryck och vilja att passa in existerar även på våra vägar.
Kommentera