Så har det gått tre veckor med vår lilla stjärna. En månad tillsammans. Men imorgon är det dags för verkligheten. Sambon ska börja jobba. Och jag ska vara hemma. På något sätt smyger den sig in. Rädslan. För vad kan man fundera på. Det är att jag ska bli dum i huvudet för jag är van vid stimulans, vid att få det sociala samspelet på jobbet, få kunskap och använda kunskap. Kanske hittar jag mitt kall i livet medan jag går här hemma. Eller så blir jag knäpp. De kanske hade varit annorlunda om jag haft föräldrarlediga vänner. Eller ett stort socialt nätverk. De går och lära känna nya personer. Men vill jag det? Är jag nu intresserad av bekanta där den gemensamma nämnaren är barn?  Jag har under året förlorat en del vänner. Är jag redo för att hitta nya? Eller vad vill jag? 

Helt enkelt vad gör detta nya med mig? 

Och har ni tips o råd dela gärna med er!