Alla inlägg av Jonas Gustavsson

Grapes

Ruth har, mestadels tack vare sina youtube-sessioner med mormor och farfar,  men också lite tack vare sina föräldrars pedagogiska snack, blivit riktigt vass på engelska.

Hon kan många ord på engelska. Eller ja, de flesta hon kan handlar om frukter, grönsaker eller annat som har med mat att göra. Det har sina naturliga förklaringar, för hon älskar ju att leka med sitt kök och kollar ofta på youtube-program där någon leker med leksaksmat.

Hon vet att banan heter banana, att tomat heter tomato, att ananas heter pineapple och att päron heter pear, bland annat. Hon har inga problem med att skilja på vad som är svenska och engelska heller.

Förutom på en punkt.

Vindruvor.

Som hon hävdar heter grapes på svenska. Det spelar ingen roll hur många gånger – den senaste idag – jag försökt förklara för henne att det heter druvor på svenska och grapes på engelska. Hon vägrar helt enkelt att acceptera att det är så.

Av någon outgrundlig anledning.

***

Någon sa att det inte är bra för barn att kolla för mycket på engelska program för att de blandar ihop språken, men det där stämmer ju inte alls. Barn blandar inte ihop språk. Dagens teknik gynnar snarare barns inlärning av engelska, så klart. Jag menar, jag kunde inte alls mycket engelska när jag började skolan, men så hade jag ingen dator och bara två SVT-kanaler på min teve som knatte (inte som nu, där Ruth lärt sig surfa runt på youtube och kollar på engelskspråkiga klipp hela tiden). Ruth kan ju fler engelska ord nu än vad jag kunde när jag började skolan. Fantastiskt.

***

Jo, jag kan köpa att grapes är smidigare att säga än vindruvor.

***

Alltså, hade man haft samma inlärningsförmåga idag – när man är 30+ – som barn i Ruths ålder har så hade livet varit så enkelt.

Viktväktarna

Alltså, det här med att ha Ruth sjuk är ju värre än att vara med i viktväktarna.

Ni har väl sett den där reklamen när föräldrar gömt godis och äter i smyg när barnen inte ser? Det är ju en ganska bra bild av verkligheten, faktiskt. Som småbarnsförälder så vill man ju inte uppmuntra barnen att käka onyttigheter – vi försöker vara noga med det där – man jag måste erkänna att både jag och Milla äter lite i smyg. Oftast på kvällen när barnen somnat. Inte godis, chips och sådant – men väl glass.

Men… nu har ju Ruth varit sjuk typ en vecka, och då har hon inte velat somna själv så hon har fått somna i soffan medan vi suttit där.

Dock så har hon sovit oroligt, vaknar till då och då.

Det innebär att man inte kan smygäta någon glass just nu. För jäkla typiskt, eftersom en paket med Snickers-glass råkade ramla ner i matkassen senast jag var i affären, och nu ligger de där stackars glassarna och är alldeles ensamma i frysen. Inte vågar jag smyga iväg och äta någon, för då lär ju Ruth vakna direkt.

Som sagt, att Ruth är sjuk är ju värre än att vara med i viktväktarna.

***

Fast ja, det är ju bra för min vikt att Ruth är sjuk. Men det är väl det enda som man skulle kunna se som positivt med att Ruth är sjuk, då.

***

Konstigt att sötsaker blir godare när man måste smygäta dem.

***

Jodå, Ruth äter glass, bullar och kakor. Men aldrig hemma, om det inte är kalas eller något annat. I övrigt så håller vi stången väldigt bra på hemmaplan – de enda gångerna hon äter onyttigt är när vi är borta eller är på kalas. Hon har ätit godis en enda gång – när hon fiskade upp en godispåse, som var ganska liten, på ett födelsedagskalas.

Men nej, Ruth har aldrig druckit saft (kanske någon Mer, påstår Milla…) eller läsk (bara bubbelvatten). Men det är inte konstigt, varken jag eller Milla dricker nämligen läsk eller saft.

Inte ens i smyg.

Ebbas karriär

Har ju suttit och funderat över döttrarnas karriär. Igår listade jag sex potentiella framtidsyrken för Ruth – idag gör jag detsamma för Ebba. Vi kör:

Operasångerska
Japp, Ebba har en rejäl pipa. Visst, det är många som hävdar att de inte tror att Ebba kan skrika eftersom de sällan hör henne göra det, men vi som lever med henne på mer frekvent basis vet att hon kan ta ton – och att hon kan göra det ordentligt. Hon hade rockat loss på de stora scenerna, utan tvekan.

Hålmätare
Ja, ibland måste man mäta djup på hål. Hur man gör? Det klassiska är ju att släppa ner en sten i hålet och räkna antalet sekunder till den slår i backen – då kan man räkna ut djupet. Ebba har blivit expert på att släppa ner saker när hon sitter i barnstolen. Hon greppar något, flyttar ut armen och handen i det fria och släpper – sedan sitter hon och tittar efter det hon tappat med flit. Hon hade blivit en utmärkt hålmätare.

Vågenledare
Ni som varit på stora idrottsarenor har säkert upplevt vågen som går runt på läktarplats. Ebba brukar sitta och sträcka båda händerna upp i luften – så hon skulle vara en utmärkt ledare för vågen på stora arenor.

Golvmoppare
Så klart. Ebba hasar sig runt som bara den över golven numera – det är bara att fästa en trasa på hennes mage så får man automatisk golvmoppning. Lite som en robotdammsugare, fast levande. Typ. Det där skulle hon kunna göra resten av livet.

Varuutlämnare
Ebba har blivit expert på att ge saker till andra – och när man ta emot grejen så fyrar hon av ett fantastiskt leende. Då har man allt man behöver för att vara en bra varuutlämnare. Jag menar, om man ska hämta ett paket så vill man ju mötas av någon som är jäkligt bra på att lämna ut paketet – och man blir ju extra glad om man får ett blixtrande leende också.

Anti-tandläkare
Ja, Ebba är ett levande bevis på att man inte behöver tänder (inte så många i alla fall), så hon skulle kunna jobba som anti-tandläkare. Jag menar, hon äter massor redan och tuggar som bara den med gommarna – och klarar sig alldeles utmärkt utan några tänder. Anti-tandläkare, det kanske är framtiden…?

Ruths karriär

Suttit och funderat lite på döttrarnas framtida karriärer. Jag får ju basera det på intressen och egenskaper som jag sett – så här kommer sex potentiella framtidsyrken för Ruth:

Doktor
Helt klart. Ruth har till och med sagt att hon vill bli doktor och har inte avskräckts av att vi sagt att man måste gå jätte-, jätte, jättelänge i skolan för att nå dit (alltså vi försöker inte avskräcka henne, bara förklara…). Ruth har lekt doktor så länge jag kan minnas, är expert på att ställa diagnoser och att ge sprutor. Hon har naturlig talang, helt enkelt.

Hissportier
Ja, när vi var i Stockholm senast så visade sig Ruth vara en hiss-missbrukare. Hon skulle åka hiss hela tiden. Både jag, Milla, farmor och farfar fick knata med henne bara för att åka hiss upp och ner några gånger. Det var heller inget snack om vem som skulle trycka på knapparna… Så jo, visst hade Ruth trivts som hissportier.

Diskare
Det är något speciellt med barn och vatten. Ruth säger alltid nej när vi frågar om hon vill bada, men hon står mer än gärna på en stol vid diskbänken och ”diskar” (ja, det handlar mer om att hon blöter ner allt hon kommer över, men ändå).

Kassörska
Ruth brukar bygga upp egna affärer, se till att ha ett brett utbud av produkter och är sedan extremt skicklig på att ”tvinga” in kunder för att handla. Varorna ska upp på rullbandet, ska scannas och sedan får man lite pengar (ja, hon har inte riktigt fattat att man ska betala, utan man får pengar när man handlar hos henne…). Fast ja, man kan betala med kort också, faktiskt.

Historieberättare
Ruth brukar bjuda in till bio. Då ska man sätta sig på stolar – och så berättar hon en berättelse genom att sätta upp magneter på en tavla. Otroligt fascinerande – och hon har fantastisk fantasi när hon sitter och berättar. Hon skulle bli en hit om hon fick sitta på till exempel ett bibliotek och berätta historier för barn.

Skådespelare
Ja, vilka barn kan inte bli det? Ruth har en hel låda full med utklädningskläder som hon mer än gärna använder. Ibland är hon Dr McStuffins, ibland är hon Elsa eller Anna från Frost, ibland är hon Batman eller Stålmannen, ibland är hon någon påhittad figur i en egenpåhittad utstyrsel.

Vabril

Det brukar ju snackas om Vabruari. Att just februari är en av årets värsta månader när det gäller sjuka barn, och att det då blir en massa vabbande (därav smeknamnet Vabruari, om det nu var någon som inte kopplade det).

Jag skulle nog snarare vilja snacka om Vabril.

För helskotta vilken skitmånad detta har varit när det gäller sjukdom.

Milla har varit rejält dålig. Jag har varit rejält dålig. Ebba har typ varit förkyld hela månaden, och haft en riktigt tuff period med feber. Ruth är just nu inne på sin andra vända med sjukdom, där hon för andra gången den här månaden ligger helt utslagen på soffan (nja, hon känns kanske inte l-i-k-a utslagen den här gången som förra, men hon är minsann inte bra och den här gången har hon fått ögoninflammation också).

Nu är ju Milla föräldraledig och jag egenföretagare med lite flytande schema så vi pusslar ihop det här ganska bra, men hade vi båda varit vanliga hederliga sju till fyra-arbetare så hade vi inte skrapat ihop speciellt många arbetsdagar under Vabril, det är en sak som är säker.

26 Vabril idag.

Snart är den här (skit)månaden över.

För inte blir det väl någon Vabaj?