Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Vagnen

Hej Sveriges psykiatriska förening,

Jag tänkte bara vara förutseende och höra av mig till er redan nu för att inte hamna något jobbigt hälsotillstånd i framtiden. Det handlar om, vad jag förmodar, ett alldeles ordinärt ärende: nämligen den stress som drabbar människor som går från att vara småbarnsföräldrar till att ”bara” vara föräldrar, och den stora förändringen som infinner sig i just den processen.

Den stora förändringen?

Ja, att inte längre ha en barnvagn.

Jag har fortfarande så pass små barn att de kommer att åka barnvagn ett bra tag till. Det förmodar jag i alla fall. Men jag känner redan nu hur jag är barnvagnsberoende och vill vara mentalt redo den dag jag inte längre kommer att ha en barnvagn som kompanjon, och tänkte att det kanske redan nu finns åtgärder eller tankar att ta till sig för att vara så förberedd som möjligt inför dagen som inte går att undvika (ja, för även om man skaffar barn på barn på barn så kommer ju den där dagen förr eller senare…).

Ni kan ju hela grejen. När man har en barnvagn så kan man ju nämligen stänga av all form av planering i hjärnan när det gäller prylar och kläder. Man kan blicka ut genom fönstret, undra om det blir sol eller regn, sedan rycka på axlarna eftersom man vet att man ändå kan skyffla in extrakläder och paraply i förvaringsutrymmet på vagnen. Man kan stå där och klura på om man ska gå via mataffären på promenaden och handla eller inte, sedan rycka på axlarna och kasta in påsarna i vagnen för säkerhets skull. Man kan stå där och fundera på att kanske ha en picknick i parken när man ändå ska trava till lekplatsen, sedan rycka på axlarna och lasta in filt, kaffetermos och några frukter i vagnen.

Allt blir så enkelt med vagn. Man behöver liksom inte tänka eller planera speciellt mycket – man bara packar vagnen full med grejer och kör.

Men dagen när man inte har vagn – hur ska man då helt plötsligt kunna slå på hjärnan igen?

Då måste man bestämma sig från början, för man orkar ju inte hasa på massa extragrejer i onödan. Man plockar ju inte fram stora reseryggsäcken bara för att man kanske ska ha en picknick på lekplatsen eller kanske ska handla på vägen.

Vagnen skapar massor av valmöjligheter, rymmer oändligt med kläder och prylar. Den dagen man inte har vagnen så måste man göra avvägningar, prioritera och fundera, då man inte har en prefekt kompanjon som kan släpa på alla extraprylar.

Det är därför jag skriver det här brevet.

Jag, precis som alla föräldrar, kommer gå igenom en stor stress när vagnen inte längre finns där – så, som jag nämnde innan… finns det några tips eller råd för att redan nu förbereda sig på förändringen?

Med Vänlig Hälsning,
En pappa som älskar att ha vagnen med sig

PS. Alltså, hur sjutton gör en barnfamilj som går till typ en djurpark den dagen barnen inte behöver åka i barnvagn? Barnen lär ju fortfarande skita ner sig, behöva dricka vatten, ha regnkläder och jag vet inte allt. Var gör de av alla prylarna, egentligen? För att inte bara tala om sin egen jacka. Den som man numera alltid tar med ifall att… annars kan den ju alltid ligga i vagnen. Jag blir stressad bara jag tänker på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *