Så fort man tycker att man hittat bra rutiner och att livet är bra, så brukar det skita sig. Nu tänker jag alltså på verkligheten som småbarnsförälder.
Barn är föränderliga. De ändrar på sina beteenden, sina sovmönster och sina rutiner då och då. Oftast helt utan förvarning. Precis när man tycker att man hittat ett bra sömnmönster och bra tider – så funkar samma mönster och samma tider helt plötsligt inte.
Med det sagt så har man lärt sig att njuta av livet när allt väl är i fas. Man har ingen aning om när det bryts upp, så det gäller att uppskatta tiden när man har det bra.
Samtidigt får man inte ta det för givet eller falla in i en tro att nu kan det faktiskt bli så här för resten av framtiden, för så blir det aldrig.
Garanterat.
En regel är att man inte får yttra typ ”nu är det verkligen bra, nu fungerar det verkligen”, för då skiter det sig. Utan undantag, dessutom.
Egentligen får du inte ens tänka det.
För så var det för oss häromdagen.
Barnen hade somnat på kvällen och Milla satte sig jämte mig. Just då vaknade Ebba och började skrika, och Milla sa att hon precis skulle säga att vi har det väldigt bra med barn som sover så bra just nu. Hon kunde alltså inte ens tänka tanken utan att det blev kaos. Ebba? Ja, hon valde att vara uppe någon timme, vägrade somna i sin egen säng och somnade först när hon fick ligga mellan mig och Milla i vår säng.
Så kan det gå.
Man ska njuta av nuet – men man får inte förvänta sig att det kommer vara för evigt. För förväntar man sig det så skiter det sig.