Hej Ruth och Ebba,
Jag förstår att ni blivit förvirrade här de senaste dagarna när hela familjen bott hemma hos farmor och farfar eftersom vi renoverar badrummet hemma hos oss. Ja, ni är inte förvirrade för att vi bor någon annanstans, det där verkar inte bekomma er, men jag tänkte mest på det där med borden och det konstiga som ligger på dem.
Det kallas duk.
Dem har man på bordet för att det är snyggt.
Typ.
För de har ingen praktisk betydelse.
Ni har nästan aldrig sett sådana tidigare för vi har ju typ inga hemma. Det finns en anledning till det. Småbarn, mat och dukar är nämligen ingen speciellt lyckad kombination – av två anledningar: dels så har ni en tendens att kladda ner omkring er vilket gör att det här som vi kallar duk blir skitig varje gång, dels så är det här som vi kallar duk väldigt bra att greppa och dra i vilket inte är positivt för alla (ömtåliga) saker som står på bordet och som följer med om man drar och som åker ner i golvet om man drar tillräckligt mycket.
Farmor envisas ändå med att det ska ligga en duk på matbordet (jag brukar ta undan dem när jag har chansen…).
Någonstans är det väl kul att ni också får uppleva det här med duk – att ni har fått se sådana på riktigt och inte bara höra om dem ryktesvägen. Passa på att kolla in dem, fläcka ner dem (farmor sa att det bara var att tvätta) och dra i dem (men inte för mycket), för när vi flyttat hem igen så lär ni inte se några spår av dukar längre.
Så ni vet.
Med Vänlig Hälsning,
Er duk-ratande pappa