Ruth rimmar hela tiden just nu.
Man kan säga att hon rimmar bra, fast kanske inte helt rätt. Hon säger ett riktigt ord – typ mamma, pappa, Jonas, Milla eller något helt annat – och direkt efter säger hon ett (oftast) påhittatat rimord. Typ mamma, lamma; pappa, trappa; Jonas, ponas eller Milla, pilla. Sådär gör hon hela tiden. Som sagt, inte helt korrekta ord alla gånger, men man får ändå berömma hennes förmåga att faktiskt kunna rimma – och sin fantasi när det gäller att hitta på rimord.
Jag tror hon blir en riktigt bra rimmare i framtiden.
Ja, så länge hon håller sig inom ramarna så klart.
För igår körde hon den här:
Lampa, slampa.
Mindre bra, kan man ju säga.