Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Annons

IKEA-lunchen

Alltså, vad är det med här att hajpa lunchen på IKEA?

Så fort vi är ute på äventyr och det finns ett IKEA i närheten så drar Milla, farmor och mormor (både ihop och var för sig) igång en diskussion om att vi kan äta lunch på IKEA.

Jag frågar varje gång:

– Varför?

Jag har inte fått några svar. Okej, det är anpassat för barn så det är ganska tacksamt när man har småbarn, och okej, det är skamligt billigt, men miljön är ju otroligt jobbig.

Det är ju helt omöjligt att få någon form av matro på IKEA.

Det är alltid överfullt med folk, det är alltid en hög ljudnivå, det är alltid en miljon barn i omlopp. Det är stimmigt, högljutt, rörigt.

Det är som att kastas in i en tornado.

Och på det så är ju menyn densamma varenda gång. Till och med hamburgekedjorna förefaller ju vara variationsrika i sitt utbud mellan veckorna jämfört med IKEA, där det alltid slutar med att man sitter med ett lass potatismos och ett tjog köttbullar – något som dessutom säkerligen är lagat i en handvändning.

I helgen var vi återigen på IKEA och åt lunch.

Nej, vi gick inte i varuhuset, vi åt bara lunch.

Nej, det var inte lugnt och rofyllt.

Nej, det fanns ingen ny rätt på menyn.

Jag fattar ingenting.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons