Månadsarkiv: mars 2017

Annons

Amningsfritt

Igår ammade inte Ebba en enda gång.

Så nu får vi säga att hon är amningsfri.

Ett ganska stort steg för ett barn, faktiskt. Och för Milla, så klart. Nu är de där inte matberoende av varandra, utan nu är de banden klippta.

Framförallt så innebär det ju att Milla inte alltid måste vara tillgänglig för Ebba.

Milla firade det hela genom att äta en pizza (!) utan att kolla om det var ägg i degen.

***

Ebba käkar på bra med mat. Är väldigt duktig på att tugga med gommarna. Hon sätter i princip aldrig i halsen, och gör hon det så hostar hon alltid upp själv. Hon käkar brödbitar, pasta, pannkaka, ost och lite annat smått och gott. Sitter och plockar upp maten själv, får in det i munnen, tuggar och sväljer.

Hon är mogen att skippa tuttarna, helt klart.

***

Undrar om Milla drar iväg på semester nu, när hennes bröst blivit utsläppta ur fängelset?

Annons

Gratisboxarna

Jag tänkte bara skicka ut en varning kring alla de här gratisboxarna, eller startpaketen, som man erbjuds som blivande eller nybliven förälder.

Jag var förvisso motståndare mot dem från början, inte i huvudsak på grund av skälet jag ska komma till, utan för att de innehåller en förbannat massa skräp. Visst, men kanske får en eller i bästa fall två blöjor, men att släpa hem en hel box med onödiga prylar för att få material till ett eller två blöjbyten – man gör något fler som småbarnsförälder, kan jag meddela – känns helt befängt.

Nåväl, Milla släpade hem ett gäng gratisboxar ändå.

De var ju gratis, för bövelen (sa hon som är skåning, men som verkar mer snålänning än vad jag är).

Fast om de var gratis eller inte kan man ju diskutera.

För de har kostat i efterhand.

Milla blir konstant uppringd av försäljare. Det handlar en hel del om grejer till småbarnsföräldrar, men inte bara det. Framförallt så vimlar det av försäljare som vi hålla på att erbjuda lånelösningar, som vill paketera ens lån. Ja, som även vill sälja årsförbrukningar av tvättmedel (det blir ju så mycket tvätt som småbarnsföräldrar…) och fixa nya pensionsavtal (för Milla då, inte barnen…).

Milla har slutat svara i telefonen nu.

Jag förstår henne.

Det var inte värt en eller två blöjor. Så vet ni det.

Annons

Pottdebuten

259 dagar – så gammal var Ebba när hon kissade på pottan för första gången.

Milla testade idag – och det fungerade.

Därmed har vi tagit ett litet, litet steg mot en blöjfri vardag, även om det är ganska många steg kvar. Jag menar, Ruth var ju typ två och ett halvt år när hon blev helt blöjfri, Ebba är ju inte ens ett år gammal.

Sedan går ju tiden enormt snabbt, det är inte ens ett år sedan Ruth slängde sin sista blöja, men jag kan inte föreställa mig att hon haft blöja. Jag försökte visualisera Ruth på skötbordet idag – men kunde liksom inte få fram några bilder. Om det sedan beror på att jag har förträngt det eller att jag helt enkelt har uselt minne, har jag ingen aning om.

Just nu är det ju svårt att se Ebba utan blöja framför sig, men om ett och ett halvt år så går det väl inte minnas att hon någonsin haft blöja.

Det är ju så livet som småbarnsförälder funkar – man är här och nu.

Oavsett:

23 mars 2017.

Den dagen kommer vi för evigt fira som Ebbas pottdebut.

Annons

Konstnären

Ritande och målande är en ganska bra grej att studera hos barn när man vill upptäcka utveckling, har jag märkt. Jag har kort minne, men Ruths skills när det gäller att rita och måla har verkligen utvecklats enormt.

I början så slabbade hon bara massa vattenfärg och drog vredesstreck med pennan – men numera gör hon medvetna saker.

Hon kan rita gubbar. Med huvud, ögon, näsa, mun, armar och ben (jo, precis som andra barn så struntar hon i kroppen och sätter ben och armar direkt på huvudet, men ändå).

Hon kan skriva vissa bokstäver. Ibland i alla fall. Sedan kan hon balla ur totalt, som när hon ska rita ett M, det blir lätt en lång, zickzackig orm.

Hon kan måla innan för linjerna i målarböcker. Nästan i alla fall. I början så målade hon ju bara kors och tvärs, men nu så  ser man verkligen hur hon försöker hålla sig innanför linjerna. Imponerande. Och inte så lätt faktiskt, jag själv har lite problem med det där ibland.

Det där med att måla innanför linjerna är ju inte så självklart heller, tydligen.

För ett tag sedan hade vi en sexåring på besök och han sa till mig:

– Vad du är bra på att måla innanför linjerna.

Jag tänkte att de borde väl en sexåring klara av, men sa inget.

Ruth är tre år och håller sig (nästan, typ) innanför linjerna. Värsta konstnären, alltså.

Annons

Vill ta saken i egna händer

Alltså, Ebba verkar inte vara bakom flötet. Inte för att jag har trott det innan förvisso, men nu börjar hon verkligen visa att hon är smart.

Ebba äter bra, men hon vill äta på sina villkor.

När vi matar henne med gröt eller mat så brukar det gå bra tre, fyra skedar, sedan blir hon förbannad och skriker.

Får hon däremot äta själv, med fingrarna, så går det hur bra som helst. Hon är jätteduktig på att fiska upp bitar av macka, pannkaka, pasta eller annat som vi erbjuder (Milla testade att ge henne en sked och en skål gröt idag, men det blev katastrof… så där har vi dock en bit kvar).

Det är tydligt att hon vill bestämma själv.

Jag testade en ny strategi idag när det var dags för gröten. Efter tre, fyra skedar blev det som vanligt, ett jävla liv, och det hjälpte inte ens när jag smulade ner några frysta hallon i gröten, vilket brukar funka annars. Men när jag la några hallon vid sidan av, tog en sked gröt och visade henne när jag plockade upp ett hallon och lade den på skeden med gröt, så gick det hur bra som helst att mata henne. Hon var liksom tvungen att se hallonen, att de hamnade på skeden, för att hon skulle käka.

Som sagt, hon är inte bakom flötet.

Sedan är det jobbigt att det inte går att mata henne på normalt vis – men vi kanske inte ska klaga. Hon får ju i sig maten till slut i alla fall, även om vill ta saken i egna händer.

***

Får en känsla av att Ebba är lite envis. Det vore i och för sig inte konstigt, för Ruth är extremt envis. Ser inte fram emot den dagen när de ska börja bråka – som det känns nu så är ingen av dem någon som ger sig i första taget, utan de håller i tills de får sin vilja igenom.