Månadsarkiv: mars 2017

Annons

Telefonsvararen

Bor på hotell i Stockholm i helgen. När vi kom till vårt rum så fanns så klart ingen spjälsäng till Ebba, så jag fick knata ner till receptionen för att be dem skicka upp en.

Innan jag hann tillbaka till rummet, och medan Milla pudrade näsan i badrummet, så hann receptionisten ringa upp till vårt rum.

Vem som svarade?

Ruth.

Milla hörde vad Ruth sa:

Ruth: Hallå, vem är det?

Ruth: Ja.

Ruth: Ja.

Ruth: En halvtimme. Det blir bra.

Sedan la Ruth på.

Vi frågade sedan ut Ruth om vad den som hade ringt hade frågat, men vi fick inte ut något vettigt alls. Jag förstod ju att det måste ha varit receptionisten som hade ringt – vem skulle det annars ha varit, liksom? – och fick knata ner till lobbyn igen för att fråga. Visst, de hade ringt, men receptionisten tyckte att hon hade fått bra svar och hade inte tyckt att något var konstigt.

Jag bara garvade.

***

Sedan räckte det att vi visade Ruth en gång hur man ringde med telefonen till grannrummet – där farmor och farfar bor – för att hon skulle lära sig det. Sedan ringde hon ett gäng gånger till farfar. Bara för att hon kunde liksom.

Kul att hon lärt sig hur en gammal hederlig sladdtelefon fungerar.

Ruth kommer ju skratta åt mig och Milla när vi senare i livet berättar att vi spelade in teve-program på VHS-kassetter, att vi tittade på linjär teve och såg till att sitta i teve-soffan just 20.00 för att inte missa favoritprogrammet, att vi inte hade mobiltelefon när vi växte upp – men hon kanske inte skrattar åt sladdtelefonen, för den har hon ju nu faktiskt upplevt själv.

Det var nog i sista stund dock, för snart lär den vara utdöd.

***

Ruth är nog mogen att ha en egen mobiltelefon snart.

Annons

Tallriken

Potatis, kött och sås till middag ikväll. Redan innan Milla hade kommit till bordet så hade Ruth ätit upp sin mat – och slickat upp all sås på tallriken.

När det är brunsås så slickas den alltid upp från tallriken.

Jag frågade vem som hade lärt henne att slicka tallriken så (vilket inte är enligt etikett-boken, jag meddela).

– Det har mamma gjort, sa Ruth.

Sedan gav jag Ruth min tallrik – så hon fick slicka den också.

När Milla hade ätit upp så hade Ruth redan hunnit lämna bordet. Då slickade Milla rent sin tallrik. Jag sa till Ebba att blunda medan Milla gjorde det – men det gjorde hon inte, hon tittade istället väldigt nyfiket och förundrat på det som Milla gjorde.

Så snart har vi en familjemedlem till som slickar tallriken.

Jag?

Nej, jag sysslar inte med sådant.

Annons

Träningspasset

Milla: Ebba var så söt på mammagympan idag, hon satt på golvet och följde med i instruktörens rörelser.
Jag: Va, gjorde hon?
Milla: Ja, det var häftigt.
Jag: Vad gjorde hon?
Milla: När instruktören lyfte händerna upp i luften så gjorde hon likadant.
Jag: Wow!
Milla: Verkligen.
Jag: Vad gjorde hon mer?
Milla: …
Jag: Va?
Milla: Det var typ det…
Jag: …

Annons

Partytricket

Ruth har visat sig kunna ett riktigt partytrick.

Hon kan nämligen skapa autentiska prutt-ljud genom att andas in i ett tomt glas. Jag har ingen aning om det är unikt, men hon kan det i alla fall, och hon kan det riktigt bra. Helt sjukt bra.

Idag gjorde hon det igen när jag inte såg och det lät verkligen som en tvättäkta prutt.

Den där förmågan kommer hon kunna plocka fram på många fester i framtiden. Det lär locka till asgarv.

***

På något släktkalas framöver ska jag försöka få Ruth att gömma sig bakom någon soffa eller så, och sedan göra sitt prutt-ljud med glaset. Alltid kul att se vad en prutt gör för feststämningen.

***

Fasen vad jag skrattade första gången Ruth gjorde det här prutt-ljudet. Ja, jag skrattar fortfarande. Jag har nog inte kommit ur kiss- och bajsåldern helt och hållet.

***

Undrar om Ruth blir en festspexare i framtiden?

Annons

Sovmorgon

Min lillebror – som numera, 31 år gammal, inte är så liten längre – berättade om vad han fick i födelsedagspresent igår:

– En sovmorgon, sa han.

Som småbarnsförälder så kanske det är det bästa man kan få faktiskt. När man blivit förälder så försvinner betydelsen av ens egen födelsedag – och man upptäcker att man inte behöver speciellt många prylar heller. Allt handlar om barnen – som dessutom brukar vara morgonpigga. Så att belönas med en sovmorgon är ju perfekt.

Jag tänkte på om man kanske skulle ge det till Ruth när hon fyller år.

En sovmorgon.

Undrar vad hon hade sagt då?