Konspiratoriska pappatankar om allt och ingenting.

Nattugglan

Ebba har ju tidigare sovit fantastiskt på natten. Ett tag sov hon sex, sju timmar i sträck, bara så där. Sedan började hon vilja amma två, tre gånger per natt, men sov ändå bra mellan varje utfodring. Nu vaknar hon typ varje eller varannan timme och är inte hungrig och somnar så fort man pregar in nappen i munnen på henne, men det är ju sannerligen obekvämt för nattsömnen – speciellt Millas – att hon håller på att vakna så där.

Barn är i sanning levande dokument som man aldrig kan lita på, och nu är frågan varför Ebba håller på att vakna så ofta på natten?

Milla skyller på mig, att jag snarkar och att hon störs av det. Det viftar jag bort så klart, även om jag själv inte hör hur jag snarkar och kan misstänka att det är värre än vanligt eftersom jag är förkyld.

Jag skyller på Ebbas egna förkylning, att hon snorar mycket, och att det stör henne och gör att hon vaknar fast hon egentligen är jättetrött.

Eller så skyller jag på att vi varit hos barnens mormor i typ fyra, fem nätter och att den nya miljön – och alla intrycken under dagarna – gör att hon sover mer oroligt.

Sedan kan det väl bero på sjuttioelva andra saker också: glädjen över alla de fina leksakerna hon fick i julklapp, oron över världsläget eller nervositeten kring hur det ska gå för Sverige i JVM i ishockey.

Eller så är det bara så här just nu, av någon okänd barnanledning.

Inatt kanske hon helt plötsligt sover sex, sju timmar igen. Bara så där.

Man kan ju hoppas.

***

Om Ebba nu ska hålla på och vakna så här, så kunde hon väl i alla fall lära sig att stoppa i nappen själv? Det hade underlättat enormt.

***

Nu snackar vi om att flytta ut Ebba från vårt rum och in i Ruths rum. För att se om det hjälper. Ebba har nog inget emot flytten.

Däremot ska det bli intressant att se vad Ruth tycker om hela projektet.

Hon har varit noga med att påpeka vad som är hennes hittills under Ebbas levnadstid, nämligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *