Månadsarkiv: oktober 2016

Annons

Här och nu

Jag har sagt det innan, men måste upprepa det igen: som förälder lever man verkligen här och nu. Hela tiden.

Nu när Ebba närmar sig fyra månader så känns det väldigt tidigt att hon smajlar och skrattar så mycket, att hon är så duktig på att kontrollerat ta tag och dra i saker, att hon håller upp huvudet så bra både när hon sitter och ligger på mage, att… ja, så många fler saker gör hon faktiskt inte.

Om det är tidigt? Inte en aning. Det spelar ingen roll heller, men det känns som hon varit så som hon är nu hela livet. Jag kan inte ens minnas att hon INTE ha smajlat och skrattat.

Varje gång Ebba gör saker, speciellt nya saker, så börjar jag direkt fundera kring när Ruth började med samma sak – men varje gång har jag ingen aning.

Det konstiga med barn är att man lever så mycket i nuet att sättet som de är på här och nu känns som sättet de alltid har varit på. Det känns helt främmande att Ruth och Ebba kunde mindre saker bara för någon månad sedan. Man blir lika chockad varje gång man sätter sig och blickar i fotoalbumet.

Det är nog inte förrän barnen flugit ut från boet och man sitter där i ett plötsligt tomt hus som man drabbas av insikten att allt gick så förbaskat fort.

Men, det finns mycket bra med att man lever i nuet när det gäller barnen. När det gäller många saker så blir man lätt nostalgisk, önskar sig tillbaka i tiden, men med barn fungerar det inte så: de är underbarast och bäst just här och nu, det som har varit har man redan glömt och det som kommer hinner man inte tänka över.

Det gäller att ta tillvara på tiden.

Annons

En ny större lillasyster

Hej Ruth,

Jag hörde idag att du önskade dig en ny lillasyster och nya papper (du pekade på Millas plugg-papper…) när du fyller år. Papper är inga konstigheter, men det här med en lillasyster vet jag inte.

Du sa att du ville ha en ny större lillasyster. Eller som du beskrev: ”stor, stor, stor lillasyster, som kan gå bredvid mig”.

Jag vill bara berätta för dig att den lillasyster som du redan har kommer att växa och kunna gå i framtiden. Jag förstår att du inte tycker hon är världens roligaste just nu när hon mest sover, gnäller, skriker eller snor dina föräldrars uppmärksamhet. Hon är ju helt oförmögen att leka, springa, hoppa eller busa. Jo, du undersöker ju henne med dina doktorsgrejer ibland, men du får ju inte mycket till respons precis.

Men hon kommer bli större, hon kommer kunna gå och hon kommer kunna leka.

Jag lovar.

Jag tror inte lösningen är att skaffa en ny och större lillasyster, utan jag tror att vi får vänta på att den du har ska få växa till sig lite.

Hon längtar nog lika mycket som du.

/Din pappa

Annons

Höns

Jag: Det kommer många på Ebbas dop.
Ruth: …
Jag: (rabblar upp folk).
Ruth: Vi har inte så många stolar.
Jag: Det är sant. Vi får nog låna några stolar.
Ruth: Ja.
Jag: Tror du alla får plats?
Ruth: Alla ska vara i rummet.
Jag: Tror du inte det blir trångt?
Ruth: Någon kan vara i köket.
Jag: …
Ruth: Mamma kan vara på mitt rum. Jag kan vara där också.
Jag: (haha).
Ruth: (haha).
Jag: Vad ska vi göra då?
Ruth: Leka och sånt.
Jag: Ska vi leka bondgård?
Ruth: Ja.
Jag: Ska alla vara djur då?
Ruth: Ja. Alla små ska vara höns.
Jag: Alla små?
Ruth: Ja. Inte vuxna. De ska vara kor, lejon och mullvadar.
Jag: (haha).
Ruth: Och spindlar!
Jag: Vad ska alla djur göra?
Ruth: Äta och sånt.

Annons

Högerhänt

De säger ju att man inte kan se om ett barn är vänster- eller högerhänt förrän ganska sent, typ när man är ett och ett halvt år eller något.

Jag har ju svårt att se Ebba bli något annat än högerhänt.

Det är den handen hon greppar Mumin-figuren i babysittern med hela tiden (och blir förbannad när hon inte lyckas rycka loss den), det är den handen hon hela tiden proppar in i munnen och gnager på, det är den handen och armen hon viftar mest med när hon blir uppspelt och glad.

Skulle hon om några månader greppa matskeden, rycka undan duken på bordet eller kasta barnmat på Ruth med vänsterhanden så skulle jag bli väldigt förvånad.

Så det så.

***

Jodå, både jag, Milla och Ruth är ju högerhänta, så det vore ju inte speciellt förvånande om Ebba också blir det. Undrar om man kan träna det där föresten? Om man tvingar någon att bara använda vänsterhanden som bebis och barn, blir man vänsterhänt då – eller är det något som sitter djupt begravt i generna? Jag hoppas ingen testar på någon, men det hade varit intressant att veta.

***

Det vore bra om Ebba började käka lite på vänsterhanden också, om hon nu ska fortsätta att envisas att äta på sina händer.

Högerhanden börjar nämligen bli lite väl röd nu.

Annons

Fingrarna

Hej Ebba,

Jag tänkte bara berätta för dig att det är bra att ha fingrar.

De kan man använda till hur mycket bra saker som helst. Man kan hålla en penna så man kan skriva, pilla sig i öronen, klia sig på ryggen (ja, dit man når i alla fall), hålla i kniv och gaffel så man kan äta på ett vettigt sätt. Om man förlovar eller gifter sig någon gång så är det bra att ha fingrar för att ha en ring på, och de är även bra att ha för att fingerhandskar ska ha något existensberättigande. Fingrarna är också bra att ha när du ska pilla bort en klisterlapp som sitter någonstans den inte ska sitta, när du ska trä på dig strumporna eller bara peka på något som du gärna vill att dina föräldrar ska köpa åt dig. Fingrarna är också bra att ha när du ska rufsa bort luggen från pannan, pilla ut ärtor ur små barnnäsor och trycka på hissknappar.

Bland annat.

Därför ber jag dig att sluta proppa in fingrarna i munnen, för äter du upp dem så har du inga fingrar kvar och då kan du inte göra något av det som man måste ha fingrar till.

Här får du ett tips:

Spotta inte ut nappen som du får, det är bättre att du suttar på den än käkar upp dina fingrar.

Bara så du vet.

/Din pappa