Månadsarkiv: juli 2016

Annons

PMS-hysterin

Det var någon som sa:

”Hur ska det här bli sen när du har tre vuxna tjejer i huset?”.

Nu är det förvisso en bra bit kvar till tonåren för Ruth och Ebba men jag förstod frågan: jag kommer vara ensam kille i ett hem med tre menstruerande (så heter det väl..?) tjejer, Milla inräknad, med tillhörande PMS-humör. Typ som det är nu någon vecka i månaden alltså, fast gånger tre.

Tre tjejer som under perioder kommer ha millimeterkort stubin, ständig huvudvärk, trötthet, abnormt sockerbehov och ett knippe andra för omgivningen obehagliga egenskaper.

Konstigt det där. Med hormonerna alltså. Precis som en varulv förvandlas vid fullmåne, så förvandlas en kvinna vid mensen.

Förhoppningsvis så lyckas alla tre tjejerna synka sin mens och har den samma vecka (det sägs ju att det kan bli så för tjejer i grupp… hur det nu går till vet jag inte, men det har säkert något med naturen att göra). Det vore ju tackförnämligt att samla ihop alla hormonutbrott under en och samma vecka.

Men sedan finns ju Murphys lag (lagen om alltings jävlighet) och det innebär nog ingen synk, utan istället någon form av stafettsyndrom, där de turas om att ha mens och PMS vilket istället skapar en månad där tre veckor är ett humörmässigt kaos, medan en vecka är lugn och fin.

Oavsett är det nog bäst att ha ett tält stående i trädgården. Bara ifall att, liksom.

***

Alltså, nu ska vi inte vika ut hela våra liv, men Milla blir faktiskt inte PMS-jobbig. Ja, stubinen kan bli lite kortare och hon kan nypa till i några tilltal, men inte mer, så mitt helvete är egentligen ganska milt. Inga kastade stolar, krossade fönster eller andra obehagligheter. Förhoppningsvis ramlar döttrarna in i samma fåra.

***

Förväntar mig minimal tillgång till vårt enda badrum när jag har trippel PMS-hysteri innanför väggarna.

Kanske får installera avlopp i tältet?

Annons

Bajs non stop

Det har varit bajsfritt några dagar, men nu går det faktiskt inte längre. Det har väl inte undgått någon att Ebba är en bajsmaskin. Ja, hon är till och med värre än Ruth även om jag på förhand trodde att det var en omöjlighet. Det är faktiskt helt galet, om man ska vara ärlig.

Grejen är den här: vi byter nog närmare 20 blöjor varje dygn, och jag kan faktiskt inte minnas att jag bytt en enda blöja u-t-a-n bajs i.

Ebba bajsar verkligen alltid, jämnt och hela tiden – allt på samma gång. Bajs non stop, liksom.

Värst är det i samband med en amning. Då byter vi blöja före, under (innan bröstbytet) och efteråt – för Ebba skiter konstant.

Jo, jag försöker intala mig själv att det är bra att tarmarna fungerar, att kroppens system är väloljat och vältrimmat, men ibland känns det nästan lite absurt att byta blöjor i tid och otid. Det är ett arbete av samma evighetskaliber som att räfsa löv varje dag och, ja, hänga en tvätt med barnkläder. Hur man än vrider och vänder sig så kommer det bara mer och mer, och man kan liksom inte värja sig.

Jag tänkte bara att ni var intresserade av att veta detta.

***

Nej, jag har inte upplevt någon snedbajs eller sprutbajs. Ännu. Milla har berättat om både en snedbajs och en sprutbajs, men jag har som sagt inte sett dem – så jag vet inte om det är sant, eller om Milla bara sökte sympatier för att jag skulle tycka synd om henne och byta några extra blöjor som kompensation.

***

Jo, barnbidraget är fantastiskt på så sätt att alla får samma summa pengar varje månad, oavsett förutsättningar. Men – det vore ju sannerligen på sin plats för Försäkringskassan att göra en bajsanalys av varje barn och basera barnbidraget på det istället. Jag menar, våra utgifter för blöjor är ju abnorma, att jämföra med de som får barn som bara bajsar någon gång i veckan. Jag föreslår att barnbidraget borde vara bajsanpassat.

***

Jag tror inte på tomten, gubben i månen eller barn som bara bajsar en gång varannan vecka.

Annons

Vad är poängen?

Så här är det: Ruth utvecklas hela tiden, fantasin flödar, hon anammar fler och fler vedertagna lekar – men, och det är ett ganska stort men, hon tar inte lekarna hela vägen in i mål. Tappar liksom poängen på vägen.

Då faller ju egentligen alltihop. Det blir lite som att berätta en dålig vits men missa poängen, liksom. Ruth fattar inte att hon missar poängen i lekarna utan tycker det är kul ändå, men för en annan så blir det ganska trist att leka lekar där poängen med leken liksom uteblir.

Som idag när vi lekte kurragömma.

Jag kan köpa att Ruth fuskar när det är hennes tur att räkna (hon brukar räkna till tre eller fem istället för tio som var överenskommet från början), men inte att hon 1) gömmer sig på samma ställe varje jävla gång, och 2) letar efter mig i några sekunder innan hon ropar att jag ska säga vad jag är. Någonstans handlar ju kurragömma om att vara kreativ och hitta nya gömställen och att få en utmaning när man väl ska leta själv.

Ruth har dragit bort båda de momenten från själva leken – och tycker bara att själva hittandet är roligt. Hon vill inte leta, bara hitta, och hon vill inte gömma sig, hon vill bara bli hittad. Jag tröttnar efter ett par rundor, Ruth kan leka i all evighet känns det som.

Det är en jäkla tur att det där utvecklas så småningom, att man liksom fattar poängen, både för henne själv och hennes pappa.

Jag menar, vad är poängen om det inte finns någon poäng? Just det.

***

Jo, jag vet att det finns människor som inte fattar poängen med saker under hela sin livstid. Men jag tror och hoppas att inte Ruth blir en av dem.

***

Nej, Ruth har inte fattat poängen med fotboll heller. När jag har passat till henne så springer hon till mig, tillrättalägger min position (oftast genom att knuffa mig bakåt), springer tillbaka till bollen och först då kommer passningen. Något omständligt, kan jag meddela.

***

Ebba? Nej, hon har inte fattat någon poäng alls ännu.

***

Nu ska jag gå och leta efter Ruth igen.

Jag vet redan att hon gömmer sig under täcket i sin säng. För femtioelfte gången.

Kul.

Annons

Tvättberget

Kära tvättmaskinstillverkare,

Jo, vi köpte ju en ny tvättmaskin för ett par år sedan, men jag vill bara försäkra mig om att garantin fortsatt gäller, trots att vi har småbarn. Man har ju hört talas om en massa undantag, parenteser och ”speciella fall” när det gäller diverse avtal. Jag förstår ju att försäkringsbolag, banker,  teknikbolag och random tvättmaskinstillverkare vill smita undan ansvar genom ett nät av klausuler, men jag har inte hittat någon fotnot om just barn men vill med detta brev ändå försäkra mig om att garantin kvarstår.

Jag menar, jag vet att man inte ska doppa eltandborsten i badet,  stoppa en gaffel i mikrovågsugnen eller dra med kniven i teflonpannan, men det här med barn och tvättmaskiner är jag osäker på. Ja, alltså inte att man inte ska stoppa barnen i maskinen, det har jag förstått, men att utsätta maskinerna för barnkläderstvättandet, eller framförallt intensiteten som det kräver.

För tre veckor sedan blev jag tvåbarnspappa och det innebar ju en revolution för tvättmaskinen, som efter att ha arbetet ett par skift i veckan numera arbeta flera skift om dagen. Det kräks, spills, bajsas, kissas, dreglas, spottas, kletas och snoras vilt på alla kläder. Hela tiden. Vi hinner liksom inte arbeta av tvätthögarna innan de växer till taket igen. Lite som att räfsa löv om hösten. Dagen efter är det fullt med löv igen, och där står man dag efter dag och svär över evighetsarbetet. Tvättmaskinen får jobba, om man säger så.

Inte nog med det, vilket i och för sig är en parentes som inte har med tvättmaskinen i sig att göra men som ändå tåls att nämnas, är ju att det är ett helvete (förlåt svordomen) att hänga kläderna när de väl tvättats. Kläderna är så jäkla små att det går in hur många som helst i maskinen, vilket också gör att det blir hur mycket som helst att hänga – som dessutom tar hur mycket plats som helst på tvättlinan. Skulle du tvättmaskinstillverkare som läser detta brev inte ha egna barn, så är det som att du skulle fylla två, tre tvättmaskiner varje dag med bara strumpor, och sedan hänga dem. Ja, du förstår, det blir en jäkla massa strumpor, en jäkla massa hängande och en jäkla massa meter tvättlina. Men som sagt, det var mest en parentes.

Jag ville mest bara försäkra mig om att tvättmaskinens garanti står sig trots att man har barn, men jag kan inte tänka mig något annat? Jag vet att det är inhumant att utsätta maskinen för det tvättarbete som småbarn innebär, men vad ska man göra liksom?

Ser fram emot svar.

/En masstvättande pappa

PS. Ser fram emot ett skyndsamt svar, eftersom tvättmaskinen redan jobbar övertid och i hemlighet har börjat mumla om pension.

 

Annons

Sockerchocken

Milla gjorde ett (ofrivilligt?) experiment när det gällde Ebba.

Under graviditeten med Ruth så åt hon inget socker, men det har hon däremot gjort under graviditeten med Ebba. Alltså, det var väl inget regelrätt experiment så att det var medvetet och utstuderat, utan det mer blev så, men Milla fick i alla fall sin egen (konspiratoriska…) teori bekräftad:

Äter man socker under graviditeten så får man större barn.

Ruth vägde 3144 gram när hon föddes medan Ebba checkade in på 4010 gram.

Jag tycker dock, vilket jag också påpekat för Milla, att det finns ganska många haltande ben i den här undersökningen. Dels så känns två barn som ett något tunt material att dra slutsater utifrån, dels så kom Ruth tio dagar för tidigt medan Ebba tittade ut två dagar för sent (skiljer tolv dagar), dels så har många andra saker i Millas liv – som träning, mat och annat – förändrats med åren. Så nej, jag vet inte om teorin verkligen stämmer.

Men visst, ska man lägga ihop alla Ebba-egenskaper så känns ju sockerchocken i viss mån rimlig:

* Ebba vägde mer än Ruth.

* Ebba är vaken mer än Ruth, vilket kan tyda på att hon är piggare vilket man blir av socker.

* Ebba äter mer än Ruth, för hon måste få i sig allt socker som kommer via bröstmjölken (nä, Milla har inte slutat äta socker helt för att Ebba fötts).

Men nej, trots sockerintag under tiden i magen så är Ebba inte sötare än Ruth. De är båda lika söta – så i det fallet spelar sockret ingen roll, om det nu är någon som tror att sockerätande under graviditeten skapar bättre förutsättningar för en framtida modellkarriär.