Nu har det gått lite mer än en månad sen jag och Alex flyttade isär.
Stor omställning, verkligen!
Skönt att slippa allt ”vardags-gnabb” men även svårt/tungt att få in alla vardagsbestyr!
Barnen har helt klart börjat förstå det hela.. När barnen är här ropas det mycket ”pappa pappa” och tittas i köksfönstret efter honom.
Hos Alex har det gråtits efter mamma och trotsats.
Inskolning på förskolan på det.
Allt detta har INTE gett lugnare nätter varken här eller hos Alex.
Att vara ifrån barnen är också jobbigt. Störst omställning för Alex så klart. Han har varit här och lekt/myst/ätit middag/nattat barnen 🙂
Sen som grädde på moset så har båda barnen fått tänder som gör ont OCH Vilmer går på penicillin efter att vi åkt in till närakuten vid KS i lördags och läkaren tittade i hans mun och SÅG halsfluss! Då hade han haft hög feber sen i torsdags. Och ja, på söndagen insjuknade jag!! 39 graders feber och ont i halsen! Kunde knappt äta!
Så själv med barnen hela dagarna söndag och måndag.. Sjuk och minimalt tålamod!
Stort tack till Alex som erbjöd sig att ha barnen även måndag kväll!!
Idag tisdag har han vabbat så jag fått vila upp mig.
Nu är barnen piggare och skall till förskolan imorgon 🙂
Något alla sa när jag berättade att vi skulle separera var: Johanna, vi finns här för dig! Hjälper dig!
Dock verkar det vara svårt att stå för..
Jag brukar säga så med, när vänner har det jobbigt. MEN jag finns där med och erbjuder min hjälp..
Så på sistone har jag börjat fundera på vilka mina ”riktiga” vänner är :/
Har iallafall några få som jag vet ställer upp i vått OCH torrt!
Livar upp stämningen 🙂
Tack!!!
Hej!
Jag tycker det är så sjukt starkt gjort att separera. Vi är på G, borde gjort det för länge sen, men det kommer säkert ta ett bra tag till. Vi har inte ”outat” det än till familj osv.
Det är så sjukt svårt. Känns som att det kommer bli bättre, slippa att gå runt och va tjurig hela tiden osv. I vårt fall är det dessutom så att mannen inte alls vill ha med barnen att göra (han kunde tänka sig en till och det blev två så det är inget att ha tycker han, han har två innan oxå).
I alla fall ville jag bara säga det- starkt!, man får tänka att det blir bra på sikt.
Hur gamla är barnen?