Usch, hela denna veckan har Noah gråtit och varit ledsen när vi ska gå till dagis. Tårarna trillar nedför hans kind och han säger mellan snyftningarna att han inte vill gå till ”gögis” utan vara hemma. Mitt hjärta går verkligen sönder och jag försöker med alla medel att göra det lättare för honom. Påminner honom om hur roligt han har med kompisarna, alla bilar som finns där och det ena med det andra men det är inget som lockar. Det är inte så att han vägrar gå dit men han är ledsen och gråter från det att jag börjar klä på honom ytterkläderna till dess att jag lämnar honom och det känns otroligt jobbigt. Klamrar sig fast vid mig och vill att jag ska bära honom. ❤ Jag behöver dock aldrig tvinga honom från mig utan hittills har han alltid gått med på att byta min famn mot någon av pedagogernas och det är väldigt väldigt skönt. Det är jobbigt nog att lämna honom när han är ledsen.
Min tröst är att jag vet att han har det bra på förskolan och en stund efter att jag gått är han i gång och leker men jag önskar så att vi slapp tårarna. Under dagen säger han till och från och han saknar mig men det är inte så att han är helt förstörd vilket är skönt och igår när jag kom för att hämta honom tidigare än planerat ville han inte gå hem och det är ju ett gott tecken. Men likväl i morses ville han inte gå men jag hoppas att det bara är nu och att det beror på att han har haft jullov i tre veckor. Jag vet ju själv hur jag brukar känna efter en lång ledighet, man är inte jättesugen på att sätta igång allvaret igen och man känner alltid att man önskar att man hade ytterligare en veckas ledighet. Så är det nog i Noahs fall också. Vi får helt enkelt bara ge honom lite tid och vips så är han tillbaka till som det var innan långledigheten då det var en snabb puss och kram och sen hej då, aldrig några tårar.
Längtar till dess för mitt mammahjärta brister verkligen av att se min älskling ledsen.
Kram, J