Jag har något tråkigt att berätta. Något jag funderar på fram och tillbaka under en ganska lång tid och nu slutligen bestämt mig för. Jag kommer att sluta med bloggen. Jag känner att tiden inte räcker till och vill inte att bloggen ska göras halvdant. Är av uppfattningen att tar man sig an något så gör man det helhjärtat och fullt ut. Och där jag befinner mig just nu så känner jag att jag varken vill eller kan göra det. Hur roligt det än har varit att blogga så tar den också väldigt mycket tid och fokus på att bara vara. Jag har alltid bloggen i bakhuvudet och känner att jag inte vill ha det så längre. Jag vill kunna njuta av nuet utan att behöva tänka på att dokumentera allt i tid och otid.
Framförallt inte nu när jag ska börja ett nytt jobb där jag känner att jag vill kunna ge allt och lite till samtidigt som jag är mamma, fru och vän med allt vad det innebär. Jag känner att jag måste ta bort något för att få ihop mitt liv och denna gång blev det bloggen. En del av mitt beslut grundar sig också i Noah. Han blir äldre och förstår mer. Kommenterar när jag sitter med bloggen och jag vill inte att han ska känna att hans mamma hellre sitter med sin blogg än att spendera tid med honom. Han har ju inte valt detta och tanken från början var ju faktiskt att bara ha bloggen under den period vi bodde i Australien. Nu blev det ju inte så och det ångrar jag absolut inte. Under de här 2 1/2 åren har jag träffat en hel drös med härliga människor och upplevt saker som jag antagligen inte skulle få gjort utan blogg. Men nu jag känner mig klar, redo att släppa taget om min offentliga dagbok.
Jag kommer att skriva januari ut så lite till får ni stå ut med mig. 🙂
Stor kram, J
Kommentera (9)Ja, du läste rätt. Jag ska byta jobb…igen. Förstår att du tycker jag är helt galen men denna chans kunde jag inte låta passera. Jag har nämligen velat in på detta företag länge, länge men problemet är att de sällan rekryterar externt. Har haft koll på deras hemsida där de lägger ut alla sina lediga tjänster men aldrig hittat något för mig. Fram tills nu. Satte nästan hjärtat i halsgropen och fick sådan puls när jag såg att de sökte en Produktionsledare. Läste igenom annonsen och kände direkt att det här är ju mitt jobb, det är mig de söker. Dessvärre var jag ganska säker på att fler än jag tänkte så och vågade varken tro eller hoppas att de skulle välja just mig. Jag var inte ens säker på att jag skulle bli kallad till intervju…men det blev jag!
Kommer aldrig glömma känslan när jag öppnade upp min mail och såg att de mailat om att de ville träffa mig för en intervju. Har nog inte varit så nervös inför en jobbintervju sedan jag sökte jobbet på Åhléns. Fjärilar i magen, tankar som snurrade och också en stolthet, jag hade tagit ett första steg närmare drömjobbet. Efter den första intervjun blev det en andra. Jag hade en bra känsla efter båda med vågade inte spekulera i om jag skulle få jobbet eller inte. Syster däremot var bergsäker på att jag skulle få det och hon hade faktiskt rätt.
När jag fick samtalet höll jag på att kissa ner mig av nervositet. Ringde de för att tala om att de gått vidare med en annan kandidat eller för att erbjuda mig jobbet? Till min stora glädje så hade de valt mig. Jag blev så otroligt glad och kunde nästan inte hålla tillbaka tårarna. Allt kändes som en dröm. Hände verkligen det här på riktigt? Ringde till syster som svarade med ”jag orkar inte prata just nu, var det något viktigt?”. Ehhhh jaaaa….jag fick jobbet men vi kan prata mer sen svarade jag. Genast blev hon pigg och skulle absolut inte lägga på. 🙂
Så underbar känsla att efter ett ganska turbulent år få börja det nya året med att kamma hem drömjobbet. Hurra för mig! Känner mig så tacksam och glad. Och väldigt, väldigt stolt över mig själv. Känner att nu vänder det, det här är början på något väldigt bra tror jag.
Min nya tjänst är ganska lik den jag hade på Åhléns men i mycket större skala. Företaget är mycket större och finns över hela världen vilket känns otroligt kul då jag gärna velat jobba i en internationell miljö. Så, från och med våren kommer H&M’s marknadsavdelning vara min arbetsplats. Jag är verkligen såååå galet glad för detta. Tack till mig själv och tack till universum! ❤️
Kram, J
Kommentera (26)Om två månader fyller jag 40 år. Sååå galet att lilla jag blir så stor. ? Många frågar mig hur det känns, om jag har någon kris och så vidare men helt ärligt så känns det helt ok. Jag är på en plats i livet där jag känner mig tillfreds. Jag är gift med världens finaste man, jag har Noah bus och en hel drös med fina vänner som verkligen berikar mitt liv. Så nej, ingen ångest. Däremot kan jag tycka att det känns läskigt att åldras. För ju äldre jag blir desto äldre blir min mami och det känns sorgligt. Jag är långt ifrån redo för att hon ska lämna mig men jag hoppas och tror att jag kommer få ha henne kvar länge, länge till. Det bestämmer jag nu.
Att bli äldre är ju också en skön känsla. Jag känner att ju äldre jag blir desto mer bryr jag mig om mig själv. Jag reflekterar mer över vad jag vill, vad jag mår bra av och försöker att inte leva upp till någon annans förväntningar som jag kanske gjorde när jag var yngre. Sen är jag långt ifrån perfekt men jag känner ändå att jag är en bit på väg.
Och sen, alternativet att inte fylla 40 känns inte alls lockande. Det skulle ju betyda att jag inte levde och är det något jag vill så är det att leva. Leva och få skapa ännu fler fina minnen tillsammans med min familj och mina vänner.
Så, jag kommer att välkomna mina 40 år med öppna armar. Fortsätta ta hand om mig på bästa sätt så att jag får leva många år till.
Kram, J
Kommentera (6)