VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Att vara ny på jobbet…

Fy vad jag ogillar att vara ny på jobbet. Den första tiden när man inte har koll på varken det ena eller det andra ogillar jag skarpt. Det har nog att göra med mitt kontrollbehov men också på att jag har en roll där jag så småningom ska ha full koll på det mesta. Jag försöker vara snäll mot mig själv och inte ställa så höga krav på mig men det är verkligen inte det lättaste. Vet inte hur jag ska kunna slappna av och tillåta mig att vara ny och inte ha full koll och styrning på allt som händer. 

Ibland önskar jag att jag inte tog allt på så himla stort allvar. Att jag tillät mig själv att då och då vara halvbra. För att vara halvbra i min värld skulle många säkerligen se som megabra. Det sa en terapeut så klokt till mig en gång för många år sedan. Jag har liksom mina krav på mig själv extremt högt, mycket högre än vad jag borde så om jag släppte ner de där kraven till en mer normal nivå skulle jag nog må mycket bättre. Jag ska verkligen försöka mig på det. Att bli ”sämre” men för den delen inte bli dålig. 

Inte superlätt för ett kontrollfreak som mig som vill ha allt perfekt men jag ska verkligen ge det en chans. Jag måste det för annars är jag rädd för att jag i längden inte kommer att må så bra. Och bra vill jag ju må. Både för min egen skull men även för de runt omkring mig. Inte minst min familj. 

Kram, J

Kommentera (6)

Annons

Nu ska jag ta tag i det!

Nu har jag bestämt mig för att börja löpträna igen. Gjorde det massor innan Noah kom men efter att han var född har det inte blivit någon löpning alls. Tycker att det är så otroligt skönt att ge sig ut på en runda plus att det är så enkelt. Du behöver egentligen bara ett par bra löparskor och sen är det bara att köra. 

Inser att det nu i början inte kommer att vara superskönt att ge sig ut med tanke på att jag har noll kondis men det fina med löpning är att det går ganska snabbt att jobba upp både ork och tempo. Ganska snabbt tycker jag att det går lättare och lättare och man orkar mer. I år (som alla andra år som jag börjat med min löpträning ska jag köra ett kom igång-program som Malin Ewerlöw satt ihop. Programmet sträcker sig över 10 veckor och man kör sina pass tisdag, torsdag och lördag. Det där kan man ju anpassa efter sitt eget schema men för mig passar dessa dagar bra.


Det som är så bra med det här schemat är att man börjar ganska lugnt för att sedan successivt göra det jobbigare och jobbigare. I början är det väldigt mycket snabb promenad varvat med korta stunder av löpning. Ju längre in i programmet man kommer skiftas det där och i slutet är det typ bara löpning. Tanken är att man när de 10 veckorna passerat har gått från nybörjare till en löpare. För mig är detta upplägg perfekt eftersom jag annars vet med mig att jag skulle ge upp om jag skulle sätta igång för hårt. Har dock inte bestämt mig för när jag ska starta. Nu åker jag ju iväg till Frankrike så tror det får bli efter den resan.

Kram, J

Kommentera

Annons

Vikthets åt andra hållet…

Jag har sedan jag var liten fått höra att jag är alldeles för smal. Att jag måste äta mer, röra på mig mindre eller hälla i mig grädde för att få lite hull på kroppen. Jag minns att jag inför varje jul hade som mål att jag skulle gå upp i vikt. Jag åt och åt men gick inte upp ett gram för det. Hade ju hört folk runt omkring mig som stressade inför julen då man åt så mycket och alltid gick upp i vikt, men inte jag. Varje år var en stor besvikelse men inför varje ny jul försökte jag ändå nå mitt mål igen. För vissa kanske det låter som drömmen men för mig var det ett stort problem. Jag hatade att jag var så smal och gjorde allt jag kunde för att gå upp i vikt.

I högstadiet mådde jag så dåligt över mina långa smala ben att jag började ha tjocka långkalsonger under mina jeans för att fylla ut. Inte bara ett par, utan två. Galet varmt var det på sommaren och inte jätteenkelt att dölja dem när jag skulle byta om på jympan men för mig var det värt det. Hade dem i flera år minns jag och det är ju faktiskt helt galet. Att gå med långkalsonger under sina byxor mitt i sommaren. Vill bara krama om mitt 14-åriga jag och säga att du duger som du är. Jag önskar att någon hade gjort det istället för att vara på mig om att jag nog måste gå upp några kilon.

Nu när jag tänker tillbaka på det så blir jag ledsen. Ledsen på alla runt omkring mig som tjatade på mig över min vikt. Gjorde sig roliga på min bekostnad och slängde ur sig dumma och ogenomtänkta kommentarer. Ledsen för att de fick mig att känna det som att det var något fel på mig. Förstår än idag inte hur man kan tycka att det är ok att säga till någon att man ser sjukligt smal ut. Man skulle ju inte på samma sätt kommentera en person som är överviktig. Eller jag skulle inte göra det i alla fall. Precis lika lite som jag skulle kommentera andra saker gällande någon annans utseende. Anser och hoppas att alla gör vad som känns bäst för just dem. Vem är jag att döma?

Idag är jag 39 år och väger inte mycket, i andras ögon är jag säkert underviktig. En size zero som någon på ett nedvärderande sätt skrev i en veckotidning för några år sedan. Idag är jag dock stolt över min kropp och har förlikat mig vid tanken på att jag förmodligen alltid kommer att vara åt det smalare hållet. Många tror säkert att jag går på en strikt diet och inte äter varken det ena eller det andra. Men så är det inte. Ledsen om jag gör någon besviken. Jag äter det jag är sugen på. Alltid. Och kommer alltid att göra. För mig är mat livets goda. Jag skulle aldrig klara av att gå på en strikt diet. Kanske därför som någon där uppe gav mig extremt bra ämnesomsättning, vad vet jag. 😊

Hur som så ville jag ta upp detta och ge er min historia. En historia om vikthets åt andra hållet. Hur det kan vara när man gör allt för att gå upp i vikt men ändå inte lyckas. Jag vet att det kanske är ett tacksamt problem och jag säger inte att jag idag inte är nöjd med min kropp. Det är jag. Jag är supernöjd över att kunna äta det jag vill utan att behöva tänka. Att min kropp klarat av både en graviditet och en förlossning och ändå fungerar utan problem. Så tacksam och så glad! Och idag kan jag hantera eventuella kommentarer gällande min vikt på ett moget och vuxet sätt. Jag blir inte längre lika ledsen även om det så klart känns om/när någon nämner något om min vikt men en negativ ton.

Så tänk dig för nästa gång du tänker slänga ur dig någon dryg kommentar till en smal person. Det gör precis lika ont att höra att man ser sjukligt smal ut som när en överviktig person kanske får höra att man nog inte ska äta den där bullen med tanke på hens vikt. Låt alla vara precis som de själva vill, olika är bra. Vi får inte glömma det. Jag avslutar med kloka ord från Jessica Almenäs; INGEN – smal eller tjock, tränad eller otränad – ska behöva ta emot hat eller personpåhopp för sin kropp eller sina livsval. Punkt.


Kram, J

Kommentera (27)

Annons

Status dag tre…

Idag körde vi dag tre i vårt cleanseprogram och jag skulle ljuga om jag sa att det hade varit en dans på rosor. Första dagen gick jättebra men igår och idag har jag varit så galet sugen på allt möjligt skräp…chips, godis, choklad, ja allt som innehåller socker och fett. Har också suktat efter Noahs pasta och köttbullar och jag erkänner, jag har vid tre tillfällen trillat dit då jag inte kunde motstå Noahs överblivna mat och chipspåsen vi hade i skafferiet. Inte så att jag vräkde i mig mängder men tillräckligt för att jag skulle känna mig som en fuskis. Tröstar mig med att jag inte är mer än människa och det är ju faktiskt ingen katastrof om jag inte följer programmet till punkt och pricka. Visst, det hade varit härligt men nu är inte min karaktär så hög. :)

Maten hittills har verkligen varit god och jag förvånas över hur mätt jag faktiskt blir på ”bara” en sallad. Nu är det ju inte bara sallad utan oftast avocado, nötter och frön till men jag är ändå förvånad. Har alltid trott att jag MÅSTE ha pasta för att bli mätt men nu har jag  insett att så inte är fallet. För mig som älskar pasta är det med blandande känslor jag erkänner detta för mig själv men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kommer aldrig att sluta äta pasta men framöver kanske jag kommer att byta ut det någon gång i veckan mot annat mättande.

Jag kommer alltså inte att fortsätta med enbart denna  kost när veckan är över utan blanda in den i min vanliga kost. Jag behöver verkligen äta mer grönsaker och det tror jag kommer bli lättare efter att jag provat denna kassen. Min syster som också kör MatHems cleansingkasse är också supernöjd. Hon är dock inne på dag fem nu och har försäkrar mig om att suget efter sött och onyttigt försvinner. Jag längtar dit för just nu är det enda jag tänker på hur gott det vore med en Daim. :) Jag har också haft lite huvudvärk men misstänker att det är för att jag druckit för lite vatten. Extra viktigt att dricka mycket vatten under denna kur. En och annan finne har jag också fått men det hade jag nästan räknat med. 

Jag vill poängtera att jag inte gör detta som någon sorts diet utan syftet med programmet är att detoxa kroppen. Rena den från slaggprodukter för att när veckan är slut känna mig piggare i och med ökade energinivåer. 

Kram och fin fredag! ❤

Kommentera (2)

Annons

Igång igen…

I morses var jag och tränade för första gången på väldigt länge. Jag skulle ljuga om jag sa att jag studsade ur sängen klockan sex när det var dags att gå upp men väl uppe kändes det helt ok. Jag gillar ju att träna på morgonen och kommer jag bara snabbt upp ur sängen brukar det oftast inte vara några problem. Kände mig otroligt duktig när jag strax efter sex i mörkret promenerade bort mot Sats. Den här årstiden är ju inte den bästa för morgonträning men det är bara att ignorera mörkret och påminna sig om känslan efter att passet är genomfört. 

Idag var det först spinning i 30 minuter (perfekt längd för mig) och sedan coreträning. Också den i 30 minuter. Lina som har dessa pass på tisdagar är otroligt duktig och peppande och jag känner mig alltid helt slut efter att ha tränat för henne. Extra trött idag eftersom jag haft ”jullov” från träningen nu i några veckor. Men oj en så skön känsla som infinner sig när man är klar och vet att man har gjort sitt för idag. Jag älskar den känslan! 

På torsdag är det dags igen men då är det Shape som står på schemat. Ska verkligen försöka hålla i dessa två pass varje vecka. Det ger mig otroligt mycket energi och jag känner mig så mycket gladare och piggare. Två pass känns också lagom för att hinna med allt annat som ska pusslas in i vardagen. Och så har jag ju min yoga på måndagar där mycket fokus ligger på andning och närvaro. Den tillsammans med de andra passen känns som en bra kombo känner jag. Något som är extra bra med mitt nya jobb är att vi har en timmes friskvårdstimme varje vecka vilket innebär att jag kan få in ett pass till och då under arbetstid. Så det kanske blir att ta upp löpningen igen för om jag inte förstått helt fel ska det finnas några fina spår i närheten av kontoret.

Förutom träningsstart denna vecka ska jag även göra en annan bra sak för att riktigt komma igång ordentligt 2017. Mer om det i ett eget inlägg ikväll.

Kram, J

Kommentera