VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Vikthets åt andra hållet…

Jag har sedan jag var liten fått höra att jag är alldeles för smal. Att jag måste äta mer, röra på mig mindre eller hälla i mig grädde för att få lite hull på kroppen. Jag minns att jag inför varje jul hade som mål att jag skulle gå upp i vikt. Jag åt och åt men gick inte upp ett gram för det. Hade ju hört folk runt omkring mig som stressade inför julen då man åt så mycket och alltid gick upp i vikt, men inte jag. Varje år var en stor besvikelse men inför varje ny jul försökte jag ändå nå mitt mål igen. För vissa kanske det låter som drömmen men för mig var det ett stort problem. Jag hatade att jag var så smal och gjorde allt jag kunde för att gå upp i vikt.

I högstadiet mådde jag så dåligt över mina långa smala ben att jag började ha tjocka långkalsonger under mina jeans för att fylla ut. Inte bara ett par, utan två. Galet varmt var det på sommaren och inte jätteenkelt att dölja dem när jag skulle byta om på jympan men för mig var det värt det. Hade dem i flera år minns jag och det är ju faktiskt helt galet. Att gå med långkalsonger under sina byxor mitt i sommaren. Vill bara krama om mitt 14-åriga jag och säga att du duger som du är. Jag önskar att någon hade gjort det istället för att vara på mig om att jag nog måste gå upp några kilon.

Nu när jag tänker tillbaka på det så blir jag ledsen. Ledsen på alla runt omkring mig som tjatade på mig över min vikt. Gjorde sig roliga på min bekostnad och slängde ur sig dumma och ogenomtänkta kommentarer. Ledsen för att de fick mig att känna det som att det var något fel på mig. Förstår än idag inte hur man kan tycka att det är ok att säga till någon att man ser sjukligt smal ut. Man skulle ju inte på samma sätt kommentera en person som är överviktig. Eller jag skulle inte göra det i alla fall. Precis lika lite som jag skulle kommentera andra saker gällande någon annans utseende. Anser och hoppas att alla gör vad som känns bäst för just dem. Vem är jag att döma?

Idag är jag 39 år och väger inte mycket, i andras ögon är jag säkert underviktig. En size zero som någon på ett nedvärderande sätt skrev i en veckotidning för några år sedan. Idag är jag dock stolt över min kropp och har förlikat mig vid tanken på att jag förmodligen alltid kommer att vara åt det smalare hållet. Många tror säkert att jag går på en strikt diet och inte äter varken det ena eller det andra. Men så är det inte. Ledsen om jag gör någon besviken. Jag äter det jag är sugen på. Alltid. Och kommer alltid att göra. För mig är mat livets goda. Jag skulle aldrig klara av att gå på en strikt diet. Kanske därför som någon där uppe gav mig extremt bra ämnesomsättning, vad vet jag. 😊

Hur som så ville jag ta upp detta och ge er min historia. En historia om vikthets åt andra hållet. Hur det kan vara när man gör allt för att gå upp i vikt men ändå inte lyckas. Jag vet att det kanske är ett tacksamt problem och jag säger inte att jag idag inte är nöjd med min kropp. Det är jag. Jag är supernöjd över att kunna äta det jag vill utan att behöva tänka. Att min kropp klarat av både en graviditet och en förlossning och ändå fungerar utan problem. Så tacksam och så glad! Och idag kan jag hantera eventuella kommentarer gällande min vikt på ett moget och vuxet sätt. Jag blir inte längre lika ledsen även om det så klart känns om/när någon nämner något om min vikt men en negativ ton.

Så tänk dig för nästa gång du tänker slänga ur dig någon dryg kommentar till en smal person. Det gör precis lika ont att höra att man ser sjukligt smal ut som när en överviktig person kanske får höra att man nog inte ska äta den där bullen med tanke på hens vikt. Låt alla vara precis som de själva vill, olika är bra. Vi får inte glömma det. Jag avslutar med kloka ord från Jessica Almenäs; INGEN – smal eller tjock, tränad eller otränad – ska behöva ta emot hat eller personpåhopp för sin kropp eller sina livsval. Punkt.


Kram, J

Kommentera (19)

Annons

Status dag tre…

Idag körde vi dag tre i vårt cleanseprogram och jag skulle ljuga om jag sa att det hade varit en dans på rosor. Första dagen gick jättebra men igår och idag har jag varit så galet sugen på allt möjligt skräp…chips, godis, choklad, ja allt som innehåller socker och fett. Har också suktat efter Noahs pasta och köttbullar och jag erkänner, jag har vid tre tillfällen trillat dit då jag inte kunde motstå Noahs överblivna mat och chipspåsen vi hade i skafferiet. Inte så att jag vräkde i mig mängder men tillräckligt för att jag skulle känna mig som en fuskis. Tröstar mig med att jag inte är mer än människa och det är ju faktiskt ingen katastrof om jag inte följer programmet till punkt och pricka. Visst, det hade varit härligt men nu är inte min karaktär så hög. :)

Maten hittills har verkligen varit god och jag förvånas över hur mätt jag faktiskt blir på ”bara” en sallad. Nu är det ju inte bara sallad utan oftast avocado, nötter och frön till men jag är ändå förvånad. Har alltid trott att jag MÅSTE ha pasta för att bli mätt men nu har jag  insett att så inte är fallet. För mig som älskar pasta är det med blandande känslor jag erkänner detta för mig själv men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag kommer aldrig att sluta äta pasta men framöver kanske jag kommer att byta ut det någon gång i veckan mot annat mättande.

Jag kommer alltså inte att fortsätta med enbart denna  kost när veckan är över utan blanda in den i min vanliga kost. Jag behöver verkligen äta mer grönsaker och det tror jag kommer bli lättare efter att jag provat denna kassen. Min syster som också kör MatHems cleansingkasse är också supernöjd. Hon är dock inne på dag fem nu och har försäkrar mig om att suget efter sött och onyttigt försvinner. Jag längtar dit för just nu är det enda jag tänker på hur gott det vore med en Daim. :) Jag har också haft lite huvudvärk men misstänker att det är för att jag druckit för lite vatten. Extra viktigt att dricka mycket vatten under denna kur. En och annan finne har jag också fått men det hade jag nästan räknat med. 

Jag vill poängtera att jag inte gör detta som någon sorts diet utan syftet med programmet är att detoxa kroppen. Rena den från slaggprodukter för att när veckan är slut känna mig piggare i och med ökade energinivåer. 

Kram och fin fredag! ❤

Kommentera (2)

Annons

Igång igen…

I morses var jag och tränade för första gången på väldigt länge. Jag skulle ljuga om jag sa att jag studsade ur sängen klockan sex när det var dags att gå upp men väl uppe kändes det helt ok. Jag gillar ju att träna på morgonen och kommer jag bara snabbt upp ur sängen brukar det oftast inte vara några problem. Kände mig otroligt duktig när jag strax efter sex i mörkret promenerade bort mot Sats. Den här årstiden är ju inte den bästa för morgonträning men det är bara att ignorera mörkret och påminna sig om känslan efter att passet är genomfört. 

Idag var det först spinning i 30 minuter (perfekt längd för mig) och sedan coreträning. Också den i 30 minuter. Lina som har dessa pass på tisdagar är otroligt duktig och peppande och jag känner mig alltid helt slut efter att ha tränat för henne. Extra trött idag eftersom jag haft ”jullov” från träningen nu i några veckor. Men oj en så skön känsla som infinner sig när man är klar och vet att man har gjort sitt för idag. Jag älskar den känslan! 

På torsdag är det dags igen men då är det Shape som står på schemat. Ska verkligen försöka hålla i dessa två pass varje vecka. Det ger mig otroligt mycket energi och jag känner mig så mycket gladare och piggare. Två pass känns också lagom för att hinna med allt annat som ska pusslas in i vardagen. Och så har jag ju min yoga på måndagar där mycket fokus ligger på andning och närvaro. Den tillsammans med de andra passen känns som en bra kombo känner jag. Något som är extra bra med mitt nya jobb är att vi har en timmes friskvårdstimme varje vecka vilket innebär att jag kan få in ett pass till och då under arbetstid. Så det kanske blir att ta upp löpningen igen för om jag inte förstått helt fel ska det finnas några fina spår i närheten av kontoret.

Förutom träningsstart denna vecka ska jag även göra en annan bra sak för att riktigt komma igång ordentligt 2017. Mer om det i ett eget inlägg ikväll.

Kram, J

Kommentera

Annons

Alltså den här pms:en…

Jag är så galet trött på min pms som bara blir värre och värre för varje mens känns det som. Och så blir jag så galet trött på mig själv som alltid lyckas glömma bort den varenda månad. Hur är det möjligt? :) Går omkring och känner mig deppig, eländig och allmänt trist. Tycker att precis ALLT blir jobbigt och går och funderar på om jag kanske börjar att bli deprimerad. Är så galet irriterad på allt och alla och ser problem istället för möjligheter. En tråkig och otrevlig människa blir jag under en viss period och så är det varje månad och ändå lär jag mig inte. 

Denna gång kändes det som att det höll i sig längre än vanligt och jag tyckte på riktigt synd om mig själv. Jag vet att det låter löjligt men där och då kan jag inte se klart, det är som att jag slukas av ett stort svart hål. Tror också att det blir värre nu när jag inte jobbar eftersom jag inte har några direkta måsten att göra på dagarna utan kan gå hemma och skrota i otvättad hår m och mjukiskläder. Inget ont om det men jag tror att jag i dessa perioder skulle må bättre om jag fixade till mig och i alla fall en kort stund gick ut och fick lite frisk luft. Lätt att säga men ack så svårt att genomföra när jag befinner mig i de här svackorna.

Det lustiga är att jag varje gång tror att detta tillstånd kommer att vara konstant men så vaknar jag upp som idag och känner att livet återigen är fantastiskt! Ingenting känns jobbigt och svårt utan allt jag har på min to-do-list går smidigt och lätt. Känner mig nyförälskad i min man (kan ju ha något med vår staycation att göra också) och jag har mycket bättre tålamod med Noah. De bekymmer jag hade under pms:en är som bortblåsta och jag kan nu i ”nyktert tillstånd” inte förstå hur jag kunde bli så upprörd och stressad över just ”det”. Livet! :) Nu ska jag njuta av den här härliga perioden som kommer nu och utnyttja den till max. OCH påminna mig själv om att livet inte håller på att gå under när nästa pms kommer även om det faktiskt känns så. Antagligen har jag glömt bort det och kommer bli lika orolig och bekymrad igen…att jag aldrig lär mig. :) 

Lider du av pms? Vad gör du åt det? Jag har hört att zonterapi kan hjälpa så funderar på att prova det. Det kan ju vara värt att testa i alla fall. 

Kram, J

Kommentera (6)

Annons

Here we go again…

Så ledsen men tror du inte att jag fick ett nytt migränanfall idag…så galet orättvist! Tyckte att jag tog det lugnt och var rädd om mig men tydligen inte tillräckligt. Precis när jag stod i duschen började flimret och jag fick panik. Hur stora är oddsen att jag ska få migrän två dagar i rad? Det har hänt men det var längesen. Fram tills idag vill säga. Nu är jag livrädd att den ska komma i morgon igen men jag försöker att inte tänka på det. Tänker att det blir värre då…

Precis som igår så började anfallet med att jag fick synbortfall. Försökte först ignorera dem då jag inte ville spendera ytterligare en dag i sängen med jordens huvudvärk men fick se mig besegrad. Tog snabbt en tablett och fick för andra dagen i rad ringa hem Rasmus som var ute och träffade sin kompis Axel. Stackaren! Så trist när han äntligen får till en date med sin gamla klasskompis och då blir jag sjuk…igen. Dålig timing! Nu hoppas jag dock att jag får hålla mig frisk i helgen när vi ska på date. Hur tråkigt vore det inte om jag ligger helt utslagen på hotellet nu när vi äntligen ska iväg och få lite kvalitetstid tillsammans? Nä, det får ju bara inte hända!

Alltid när jag får migrän försöker jag lokalisera vad det kan vara som orsakade anfallet men tycker alltid att det är så svårt. Känner mig inte särskilt stressad eller så kanske jag är det undermedvetet, jag vet inte. Det jag dock vet är att jag slarvat med maten på sistone så det kan nog vara en av orsakerna denna gång. Måste verkligen skärpa mig med det, äta regelbundet så att jag och min kropp mår bra. Kommer vara lättare nu när R är hemma eftersom han är väldigt bra på att äta dagens alla mål och kan slänga ihop en god rätt på typ ingenting. Min älskade man! ❤

Nu ska jag fortsätta vila lite för som alltid så har jag lite känningar kvar. Inte alls som mitt under anfallet men jag vågar inte riskera ett nytt anfall.

Kram, J

Kommentera (9)