VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Familjemiddag deluxe

Nu i helgen var ju min lillebror med familj på besök från Köpenhamn så igår samlades vi alla hemma hos oss för middag och mys. Storasyster med familj var också med så det var fullt ös med bus, lek och en hel del kramar. Det blev verkligen en så mysig kväll och jag önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Som vanligt slängde Rasmus ihop en supergod rätt, en kycklinggryta från det sechuanska köket. Det blev verkligen mums! Och så en äppelpaj till dessert. Min svåger skrapade formen ren så det måste ju ändå vara ett gott betyg.


Det var så himla fint att se alla kusinerna leka tillsammans. Vi har blivit en stor familj och det är verkligen underbart. Lilla August är ett riktigt charmtroll. Så himla go så man vill äta upp honom. Önskar så att vi bodde lite närmre så man kunde träffas lite oftare.

Och så Noah med sin storkusin Alfred som han verkligen avgudar. De är så otroligt lika till utseendet, Noah är så lik Alfred när Alfred var liten. Älskar att kusinerna är så nära och har så fina band till varandra. Det betyder otroligt mycket för mig och inget jag tar för givet.


När Noah blev lite trött satte sig han och Alfred och kollade på bilar. Eller Alfred satte sig men så säger Noah; Men Alfred, ska vi inte mysa? Kom och lägg dig bredvid mig. Och så blev det. Alfred kröp ner bakom Noah i soffan och lade sin trygga arm runt honom. Så somnade Noah Bus och mitt hjärta svämmade över av kärleken till dessa två. Älskade, älskade ungar.


Och så min syster, vilken kämpe! Trots den elaka cancern kämpar hon på. Så otroligt vacker och stark, det är så fint att se. Ja, den här helgen gjorde oss nog alla gott och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge tills vi alla är samlade igen. ❤️

Kram,

Kommentera (1)

La familia…

Åh som jag älskar min familj. Vi har alltid varit tätt sammansvetsade men efter beskedet om min systers cancer så känns vi ännu mer tighta. I helgen har min mami varit på besök. Jag och Noah hämtade henne vid stationen i fredags och körde direkt ut till min syster i Nacka. Vi hade en väldigt mysig kväll tillsammans. Pratade om den vidriga cancern men även om andra saker. Tror det är viktigt att inte bara ha den i fokus hela tiden utan även ta upp roliga och härliga saker. Tycker så synd om min mamma som verkligen lider av att Claudia är sjuk. Vet ju hur det är för mig när Noah gör sig illa. Jag vill bara ta över hans smärta och jag vet att mamma känner exakt så gällande Claudia. Dessvärre går ju inte det utan vi alla tvingas stå bredvid och stötta så gott det går därifrån.



Eftersom ingen av oss varken hade ork eller lust att laga mat beställde vi hem indiskt. Jag och Alma åkte och hämtade den och då passade jag på att prata lite med henne. Fråga henne hur hon känner sig och än en gång påminna henne om att jag finns här för henne och Alfred oavsett vad. Då säger hon till mig att hon känner sig ledsen och orolig, men trygg. Trygg för att hon vet att jag, Rasmus och Noah finns när/om mamma och pappa inte orkar. Att hon då kan komma till oss. Mitt hjärta svämmade över av all kärlek jag känner för henne och hennes bror.


Jag är verkligen så otroligt glad och tacksam för den relation vi byggt upp. Och att de verkar känna precis som jag. Att de är en självklar del i mitt liv och jag i deras. Så tacksam känner jag mig! Och glad att jag och Alma fick den stunden tillsammans. Alfred kunde jag dock inte prata med då han sov över hos en kompis men tänker att jag ska hitta ett tillfälle då jag pratar med honom också.

Medan jag och Alma var borta stannade Noah med moster Jaja och mormor. Han hade nyfiket frågat om det dumma som satt i Jajas tutte och Claudia hade visat honom. Eftersom hon precis opererat bort lymfor och gjort nya biopcier var hon lite blå och hade plåster. Noah klappade på henne försiktigt och visade sådan fin omtanke. Alltså våra barn, jag är så stolt över dem och jag är så glad att de har varandra. Kusinerna som hänger ihop i vått och torrt.


Efter god mat, mys och massa prat åkte vi sedan tillbaka in till stan. Så härligt att få hänga med familjen.

Kram, J

Kommentera (6)

Helgen…

Nu har min älskade lilla brorson August fått sitt namn. Gårdagens namngivning för honom blev verkligen lyckad med familj och vänner samlade. Extra roligt var det att träffa min lillebrors kompisar som jag inte sett på en hel del år. De är alla vuxna nu med egna barn och barn på väg. Så märkligt för för mig är de ju fortfarande små. 🙂

Efter namngivningen blev det middag på stan och sedan vidare hem till Patrick och Maja för mys och häng. Det gäller att maxa eftersom vi inte ses så himla ofta. Första mötet mellan August och Noah blev så fint. Noah smög fram försiktigt till sin lilla kusin som låg på golvet. Pussade på honom och strök honom ömt över kinden. Önskar jag hade fångat det på bild men istället får jag bära med mig det i minnet.

Här kommer ett gäng bilder från dagen…

Nu sitter vi på tåget på väg hem till Stockholm. En veckas jobb och sen är det SEMESTER! Ser så himla mycket fram emot att få vara lediga tillsammans hela familjen.

Kram, J

Kommentera


Separationsångest deluxe

Usch, just nu så är Noah inne i en jobbig period med separationsångest. Han blir ledsen så fort jag eller Rasmus ska lämna honom. Det spelar ingen roll om han är hemma med exempelvis mig. Så fort Rasmus börjar göra sig i ordning blir han ledsen och klamrar sig fast. Springer efter och vill ha den där ”sista kramen och pussen”. Han blir dock inte nöjd så till slut måste man gå, trots att han gråter och är ledsen. Så otroligt jobbigt för alla inblandade. ?

Nu när jag lämnade honom på förskolan var han superledsen. Grät och ville absolut inte att jag skulle gå. Jag får så otroligt ont i hjärtat av att behöva lämna honom så. Bara gå när han gråter och är ledsen. Det blev inte bättre av att vi dessutom hade jordens gräl i morses då både jag och Noah blev superledsna.


Jag är dock helt trygg med Noahs förskola och pedagogerna som jobbar där. Jag vet att han har det bra och trivs med sina kompisar och det är en skön tröst att tänka på när det som idag var väldigt ledsamt vid lämning. Känner du igen dig? Är detta vanligt vid 3 års ålder? Noah har nämligen inte varit så tidigare. Han har alltid varit lätt att lämna, både på förskolan och när våra kompisar är barnvakt men den sensaste tiden har det ändrats. Vet inte om det kan ha att göra med flytten och allt nytt som kom i samband med det eller om det är att han blir äldre och mer medveten.

Hur som så hoppas jag att det snart ska gå över. Både för vår skull men framför allt för Noahs skull. Vill inte att han ska behöva vara ledsen och ha den där jobbiga känslan i kroppen som jag misstänker att han har. Som jag sagt flera gånger tidigare; att vara mamma är en av mina absolut svåraste utmaningar hittills. Älskar sönder den där lilla pojken och vill ju att han ska få må bra alltid.

Kram, J

Kommentera (5)

Min fina, kloka pojke…

Idag var Noah hemma från förskolan med mig och vi har verkligen haft en så otroligt mysig dag. Han vaknade först vid sex men somnade om och sov sedan bredvid mig till strax efter åtta. Jag kunde dock inte somna om utan låg och mös bredvid honom. Min älskade fina pojke som blivit så himla stor. När han väl vaknade låg vi och läste i sängen. Eller, sjöng rättare sagt. Noah har en sångbok som han älskar och ur den sjunger vi varje kväll vid läggning. Fem sånger är vad han vill lyssna på så fem sånger blir det. 🙂 Idag när vi inte behövde stressa iväg blev det då alltså en liten sångstund även på morgonen.

Medan jag stökade i köket och fixade frukost så lekte Noah på sitt rum. Han har blivit ganska bra på att leka själv och det är så roligt att lyssna på honom. Han har livlig fantasi vår son. När han tröttnade på leken fick han titta lite på TV. Just nu är Alfons favoriten. På vardagar brukar han inte få titta på TV innan dagis men idag när han skulle vara hemma och det var lite som helg gjorde vi ett undantag.

Resten av dagen gick i ett. Vi har lekt, tittat på film och spelat spel. Älskar att spela spel och det är så roligt att Noah nu blivit så stor så man kan göra det. Försökte få till en vila mitt på dagen precis så som han har på förskolan men Noah totalvägrade. Jag slumrade dock till en stund, var så otroligt trött. Efter vilan ville Noah dammsuga så det gjorde vi tillsammans. Så sött säger han till mig; ”mamma, det är lite skräpigt. Vi måste dammsuga”. Jag måste verkligen tagga ner med mitt städande så att jag inte för vidare min pedanthet på honom.

Vi gick sedan ut i det fina vädret och gjorde lite ärenden. Vi struntade i att ta med vagnen och det gick hur bra som helst. Noah älskar ju att springa så han var väldigt nöjd. Springa och att kolla in alla bilar som står parkerade på gatan. Han är verkligen helt otrolig när det kommer till bilmärken, känner igen de flesta och skriker glatt ut Volvo, Ford, Lexus…ja, typ alla bilmärken. Han lär till och med mig ett och annat bilmärke. Efter ärenden var vi värda en varsin smoothie på Joe & The Juice. Och det var verkligen en mysig stund. Vi satt där med varsin smoothie och småpratade om det ena och det andra. När blev min bebis så här stor så att jag kan sitta och småprata med honom?! 🙂 Tiden går verkligen fort.



Nu ligger han och sover sött och jag sitter här i soffan och är alldeles varm i hjärtat. Så tacksam över denna minimänniska som ger oss så mycket kärlek (och en del gråa hår ?). Min fina, kloka och kärleksfulla pojke.

Kram, J

Kommentera (2)